Gott nytt år!!!!
fredag, december 31, 2010
onsdag, december 29, 2010
KOL
Så var det dags igen då. För ambulansfärd till akuten med modern. Hon var så tät i luftvägarna, att hon bara med största ansträngning fick luft.
KOL är verkligen en helvetessjukdom och jag kan inte förstå rökarna, som utsätter sig för risken att få detta elände.
Så nu är hon inlagd på sjukhuset med kraftig KOL-försämring, hjärtsvikt och lunginflammation. Väldigt tråkigt, eftersom hon precis kommit tillrätta på äldreboendet och börjat känna sig hemma där.
Men, men, nu är det som det är och vi får ta nya tag. Jag hoppas att hon piggar på sig snabbt och kan återvända till boendet snart.
KOL är verkligen en helvetessjukdom och jag kan inte förstå rökarna, som utsätter sig för risken att få detta elände.
Så nu är hon inlagd på sjukhuset med kraftig KOL-försämring, hjärtsvikt och lunginflammation. Väldigt tråkigt, eftersom hon precis kommit tillrätta på äldreboendet och börjat känna sig hemma där.
Men, men, nu är det som det är och vi får ta nya tag. Jag hoppas att hon piggar på sig snabbt och kan återvända till boendet snart.
måndag, december 27, 2010
Vi vann!
Vi vann!! Hipp hurra! "Kör för alla" tog hem segern i Julkörskampen. Det känns verkligen jätteroligt.
Körledaren Caroline af Ugglas, med assisterande make Heinz, får ta åt sig äran. En mer engagerad ledare får man leta efter. Hon är en sådan glädjespridare och förmedlare av positiv energi.
Det går bara inte att ha tråkigt under ett körpass. Den positiva effekten sitter också i under lång tid.
Det sägs att musik bidrar till att frisätta endorfiner i kroppen. Och att till exempel körsång kan ge känslan av ett lyckorus.
Jag är helt benägen att hålla med!
Efter ett träningstillfälle eller ett uppträdande är kroppen och själen i det närmaste salig av lycka.
Varm, gosig, kreativ lycka! Kanske som vid en häftig förälskelse eller vid en förälders villkorslösa stolthet över sitt barn.
Man kan nästan ta på lyckan. Känna hur varm den är. Hur den sprider sig i kroppens alla celler.
Prova på någon gång!
"Kör för alla" har provtillfällen vid varje terminsstart. Och alla kan sjunga. Åtminstone 99 % av oss.
Nu ska vi hämta vårt pris, 20 000 kr, och uppträda igen i Gränby centrum den 16/1. Prissumman ska vi vid samma tillfälle lämna vidare till den ideella föreningen "Grottan" i Uppsala, som arbetar med stadens hemlösa.
Det är också en sak som genererar lycka. Att få ge något till den som behöver. Och att i en svår situation få ta emot något man behöver.
Tack alla ni som röstade på oss. Tänk på att ni också, på detta sätt, bidragit till att sprida både glädje och lycka.
Körledaren Caroline af Ugglas, med assisterande make Heinz, får ta åt sig äran. En mer engagerad ledare får man leta efter. Hon är en sådan glädjespridare och förmedlare av positiv energi.
Det går bara inte att ha tråkigt under ett körpass. Den positiva effekten sitter också i under lång tid.
Det sägs att musik bidrar till att frisätta endorfiner i kroppen. Och att till exempel körsång kan ge känslan av ett lyckorus.
Jag är helt benägen att hålla med!
Efter ett träningstillfälle eller ett uppträdande är kroppen och själen i det närmaste salig av lycka.
Varm, gosig, kreativ lycka! Kanske som vid en häftig förälskelse eller vid en förälders villkorslösa stolthet över sitt barn.
Man kan nästan ta på lyckan. Känna hur varm den är. Hur den sprider sig i kroppens alla celler.
Prova på någon gång!
"Kör för alla" har provtillfällen vid varje terminsstart. Och alla kan sjunga. Åtminstone 99 % av oss.
Nu ska vi hämta vårt pris, 20 000 kr, och uppträda igen i Gränby centrum den 16/1. Prissumman ska vi vid samma tillfälle lämna vidare till den ideella föreningen "Grottan" i Uppsala, som arbetar med stadens hemlösa.
Det är också en sak som genererar lycka. Att få ge något till den som behöver. Och att i en svår situation få ta emot något man behöver.
Tack alla ni som röstade på oss. Tänk på att ni också, på detta sätt, bidragit till att sprida både glädje och lycka.
söndag, december 26, 2010
Himlen har landat
Himlen har landat, lyssna på änglarna och se ljuset. Det är min sammanfattning av prästens predikan på midnattsmässan på julaftonsnatten.
Dessa ord har fastnat i mig. Det var väl också en av avsikterna, kan jag tro. Och måhända har jag gjort min egen tolkning, men de här orden går som ett mantra i mitt huvud.
Himlen har landat....för mig betyder det att vi ska leva här och nu. Himlen finns här på jorden.
Lyssna på änglarna....änglarna vill oss väl, det är dom vi ska lyssna på, dom som vill oss väl.
Se ljuset....vi ska se det positiva, det ljusa och det klara.
Vilket vägval vi än kommer till, vilka val vi än ska göra i livet, kan man tänka på dessa ord. Och låta orden styra oss in på rätt väg.
Jag går väldigt sällan i kyrkan. Det blir nästan bara på julafton. En orsak till att jag går på just den här mässan, är att prästen som alltid håller i den, är precis som en "vanlig" människa. Han pratar enkelt, aldrig högtravande och svårbegripligt.
Jag tror inte heller att jag någon gång tagit till mig orden i en predikan, som jag gjorde just denna julafton.
Det kanske kan bero på att jag just i år firat väldigt lite jul. Inte förberett särskilt mycket. Inte känt någon julstress överhuvudtaget.
Så när jag i min ensamhet promenerade iväg till kyrkan på julaftonskvällen, var kanske mitt sinne ovanligt mottagligt. Öppet och berett att ta emot och tillgodogöra mig.
Nu vill jag fortsätta på den inslagna vägen, tänka att himlen har landat och finns här. Att änglarna och dom som vill mig gott, är dom jag ska lägga vikt vid. Att jag ska se ljuset, inte låta det negativa och mörka styra min väg.
Tack Anders Grape, präst i Enköpings församling.
Dessa ord har fastnat i mig. Det var väl också en av avsikterna, kan jag tro. Och måhända har jag gjort min egen tolkning, men de här orden går som ett mantra i mitt huvud.
Himlen har landat....för mig betyder det att vi ska leva här och nu. Himlen finns här på jorden.
Lyssna på änglarna....änglarna vill oss väl, det är dom vi ska lyssna på, dom som vill oss väl.
Se ljuset....vi ska se det positiva, det ljusa och det klara.
Vilket vägval vi än kommer till, vilka val vi än ska göra i livet, kan man tänka på dessa ord. Och låta orden styra oss in på rätt väg.
Jag går väldigt sällan i kyrkan. Det blir nästan bara på julafton. En orsak till att jag går på just den här mässan, är att prästen som alltid håller i den, är precis som en "vanlig" människa. Han pratar enkelt, aldrig högtravande och svårbegripligt.
Jag tror inte heller att jag någon gång tagit till mig orden i en predikan, som jag gjorde just denna julafton.
Det kanske kan bero på att jag just i år firat väldigt lite jul. Inte förberett särskilt mycket. Inte känt någon julstress överhuvudtaget.
Så när jag i min ensamhet promenerade iväg till kyrkan på julaftonskvällen, var kanske mitt sinne ovanligt mottagligt. Öppet och berett att ta emot och tillgodogöra mig.
Nu vill jag fortsätta på den inslagna vägen, tänka att himlen har landat och finns här. Att änglarna och dom som vill mig gott, är dom jag ska lägga vikt vid. Att jag ska se ljuset, inte låta det negativa och mörka styra min väg.
Tack Anders Grape, präst i Enköpings församling.
fredag, december 24, 2010
onsdag, december 22, 2010
Kura jul
Minus 27 grader!! Det är inte klokt! Jag tror jag gör som Isai, kurar ihop mig i en korg bredvid elementet. Där har han det varmt och mysigt. Även om ett av hans långa öron hänger utanför.Min plan att fira en lugn och avstressad jul, verkar fungera utmärkt. Jag känner faktiskt ingen julstress alls.
Jag jobbar hela dagen imorgon och det som hinns med, det hinns med. Det andra får man klara sig utan.
I vanliga fall är det jag som grejar och donar och fixar inför julen, så situationen är något ovan för maken. För det är mest upp till honom nu, hur mycket ståhej det blir.
Min mors flytt till äldreboendet har fallit extremt väl ut. Hon verkar trivas som fisken i vattnet och ser mer välmående ut, än hon gjort på länge.
Vilken lättnad! Och att ha henne i samma hus som min arbetsplats, har också inneburit en lättnad. Nu kan jag springa upp till henne en stund varje dag.
På julafton tar vi hem henne till oss och så kommer båda sönerna hem. Lugn och ro ska vi ha. Och familjemys!
söndag, december 19, 2010
Motvalls kärring
På min facebooksida har det debatterats flitigt den senaste tiden. Om terrorister och islamister. Och självmordsbombare.
Själv har jag nog framstått som en rabiat muslimhatare. I alla fall tror jag att somliga tror det. Så jag vill passa på att säga att det är jag icke. Inte på något vis.
Däremot gillar jag inte alls det som dessa självmordsbombare och islamister sysslar med. Men jag avskyr ju inte hela folkgrupper för det. Så korkad är inte ens jag.
Men det är tufft att föra fram sådana synpunkter. Likaså är det tufft att säga, som jag gör, att jag står på Israels sida i mellanösternkonflikten.
Men när det gäller dylika frågor kan jag inte vara tyst. Fast ibland ledsnar jag bara. Önskar mig dit pepparn växer. Önskar att jag ska bry mig mindre.
Jag tänker att jag ska lägga ner debatten, men så får jag någon kommentar som triggar igång mig igen. Och så förbannar jag mig själv för att jag låter mig triggas. Och tänker att jag måste välja mina strider. Inte ta strider som dränerar mig. För det är det inte värt.
Att man alltid ska vara så förbaskat motvals!!
Själv har jag nog framstått som en rabiat muslimhatare. I alla fall tror jag att somliga tror det. Så jag vill passa på att säga att det är jag icke. Inte på något vis.
Däremot gillar jag inte alls det som dessa självmordsbombare och islamister sysslar med. Men jag avskyr ju inte hela folkgrupper för det. Så korkad är inte ens jag.
Men det är tufft att föra fram sådana synpunkter. Likaså är det tufft att säga, som jag gör, att jag står på Israels sida i mellanösternkonflikten.
Men när det gäller dylika frågor kan jag inte vara tyst. Fast ibland ledsnar jag bara. Önskar mig dit pepparn växer. Önskar att jag ska bry mig mindre.
Jag tänker att jag ska lägga ner debatten, men så får jag någon kommentar som triggar igång mig igen. Och så förbannar jag mig själv för att jag låter mig triggas. Och tänker att jag måste välja mina strider. Inte ta strider som dränerar mig. För det är det inte värt.
Att man alltid ska vara så förbaskat motvals!!
lördag, december 18, 2010
Min jul
I år blir det en minimalistisk jul för min del. Det är rätt länge sedan jag bestämde mig för det.
Det här året har inneburit så mycket stress, att kropp och själ nu säger ifrån. Inte mer nu.
Jag kurar ihop mig i hemmet och vägrar deltaga i ruschen utanför. Det blir inget överdåd av vare sig julklappar eller julmat. Pengarna gick istället åt till Parisresan häromveckan.
Hemmet kommer att vara lika stökigt som vanligt i jul och de fåtal tomtar som kommer att plockas fram, behöver inte trängas med en massa julpynt.
Det är så skönt att bestämma sig för något sådant här och sen känna att jag följer linjen till punkt och pricka. Att det inte bara är tomma ord, utan innehåll och mening.
För mig ska denna jul innebära umgänge med familjen, vila, eftertanke, kattgos och sen inte så mycket mer!
Det här året har inneburit så mycket stress, att kropp och själ nu säger ifrån. Inte mer nu.
Jag kurar ihop mig i hemmet och vägrar deltaga i ruschen utanför. Det blir inget överdåd av vare sig julklappar eller julmat. Pengarna gick istället åt till Parisresan häromveckan.
Hemmet kommer att vara lika stökigt som vanligt i jul och de fåtal tomtar som kommer att plockas fram, behöver inte trängas med en massa julpynt.
Det är så skönt att bestämma sig för något sådant här och sen känna att jag följer linjen till punkt och pricka. Att det inte bara är tomma ord, utan innehåll och mening.
För mig ska denna jul innebära umgänge med familjen, vila, eftertanke, kattgos och sen inte så mycket mer!
torsdag, december 16, 2010
Högst opassande
Det blev visst ett väldigt rabalder efter publiceringen av den här krönikan i Expressen. För min del uppskattade jag det skrivna. Det var fakta och inget flum. En beskrivning av läget i vårt samhälle.
Men så får man tydligen inte skriva. Nej, nej, allt ska förskönas. Problemskräcken frodas. Stoppa huvudet i sanden och sopa allt under mattan.
Jag är så trött på all flathet i media och hos politikerna. Ingen vågar vara obekväm. Jobbiga sanningar putsas till oigenkännlighet.
Tassa på tå och stryka medhårs, ska vi göra. Annars är det opassande.
Bevare mig väl!
Men så får man tydligen inte skriva. Nej, nej, allt ska förskönas. Problemskräcken frodas. Stoppa huvudet i sanden och sopa allt under mattan.
Jag är så trött på all flathet i media och hos politikerna. Ingen vågar vara obekväm. Jobbiga sanningar putsas till oigenkännlighet.
Tassa på tå och stryka medhårs, ska vi göra. Annars är det opassande.
Bevare mig väl!
tisdag, december 14, 2010
Fullt ös
I söndags deltog kören "Kör för alla" i Julkörskampen i Gränby centrum i Uppsala. Det är en körtävling som pågår fram till jul. Det var trångt, men mycket trivsamt och lyckat.
Har ni lust, får ni väldigt gärna gå in och rösta på oss. Vinner vi, skänker vi hela vinsten, 20 000 kr, till den ideella föreningen "Grottan", som arbetar med hemlösa i Uppsala. Rösta HÄR!Vid alla framträdanden som vi gör, går intäkterna till välgörande ändamål. Det är något som är viktigt för vår körledare Caroline af Ugglas.
Härom veckan hade vi en konsert i universitetsaulan i Uppsala, då fick vi ihop mer än 28 000 kr, som gick till Stadsmissionen i Uppsala.
Kören betyder oerhört mycket för mig. Det är en sån glädje att få sjunga. Och inte minst att få ta del av Carolines enorma energi och sprallighet.
Nu har kören juluppehåll, men i slutet av januari drar vi igång igen. Då är målet konserten vi ska ha i Berwaldhallen i vår med Martin Stenmarck.
Det ni!
söndag, december 12, 2010
Min Gud
Jag tänker på Guden som finns inom mig. Den Guden vill inte att jag dödar, utan istället att jag blir så bra som just jag kan bli. Den Guden vill att jag ska förtjäna ett gott liv här på jorden. Här och nu.
Genom mina handlingar och att vara så bra som jag kan vara, ger jag den Guden möjlighet att sprida sin lärdom, som ringar på vattnet.
Den Guden finns i luften vi andas, i marken vi går på och i vattnet som fyller oss. Det är bara att ta emot och sprida vidare.
Nu låter vi annan typ av religionsutövare få fäste i vårt land. Religionsutövare som ser våld som en nödvändighet för att förankra sin tro hos fler och fler människor. Det är en trosinriktning som härbärgerar att stort hat till oliktänkande. De oliktänkande har inget existensberättigande enligt dessa människors läror.
Vi måste också beakta att dessa utövare tillhör en extrem, politisk fraktion av det muslimska samhället.
Vår muslimske granne i dörren bredvid, tar förmodligen också avstånd från dessa avskyvärda handlingar.
Däremot måste vi inse att denna farliga gren av islam, växer sig allt starkare i vårt västerländska, sekulära samhälle.
Att den kan attrahera unga invandrarkillar i de segregerade gettona, som vi har skapat här i landet.
Och att detta är något som det ofta talas tyst om i massmedia och bland politikerna. Denna återhållsamhet i rapporteringen, skapar naturligtvis en grogrund för främlingsfientliga krafter. Det är en enkel ekvation.
Muslimska sedvänjor och bruk ges, kanske på grund av någon slags rädsla att bli kallad rasist, en allt större plats i vårt samhälle.
Jag säger ingalunda att min gudstro är bättre än någon annans, utan det är när tro övergår till ett användande av våld, som jag känner sådan avsky.
Att man legitimerar användandet av våld, genom att hänvisa till Gud.
Jag tror inte att den guden finns, som förespråkar våld. Jag tror inte heller att det finns någon gud som vill att kvinnor ska stenas till döds. Eller vill att kvinnors ansikten och kroppar ska skylas av heltäckande tyg.
Inte heller vill guden att små flickor ska skäras i underlivet.
Någon sådan Gud finns inte, det är min fulla och fasta övertygelse.
Genom mina handlingar och att vara så bra som jag kan vara, ger jag den Guden möjlighet att sprida sin lärdom, som ringar på vattnet.
Den Guden finns i luften vi andas, i marken vi går på och i vattnet som fyller oss. Det är bara att ta emot och sprida vidare.
Nu låter vi annan typ av religionsutövare få fäste i vårt land. Religionsutövare som ser våld som en nödvändighet för att förankra sin tro hos fler och fler människor. Det är en trosinriktning som härbärgerar att stort hat till oliktänkande. De oliktänkande har inget existensberättigande enligt dessa människors läror.
Vi måste också beakta att dessa utövare tillhör en extrem, politisk fraktion av det muslimska samhället.
Vår muslimske granne i dörren bredvid, tar förmodligen också avstånd från dessa avskyvärda handlingar.
Däremot måste vi inse att denna farliga gren av islam, växer sig allt starkare i vårt västerländska, sekulära samhälle.
Att den kan attrahera unga invandrarkillar i de segregerade gettona, som vi har skapat här i landet.
Och att detta är något som det ofta talas tyst om i massmedia och bland politikerna. Denna återhållsamhet i rapporteringen, skapar naturligtvis en grogrund för främlingsfientliga krafter. Det är en enkel ekvation.
Muslimska sedvänjor och bruk ges, kanske på grund av någon slags rädsla att bli kallad rasist, en allt större plats i vårt samhälle.
Jag säger ingalunda att min gudstro är bättre än någon annans, utan det är när tro övergår till ett användande av våld, som jag känner sådan avsky.
Att man legitimerar användandet av våld, genom att hänvisa till Gud.
Jag tror inte att den guden finns, som förespråkar våld. Jag tror inte heller att det finns någon gud som vill att kvinnor ska stenas till döds. Eller vill att kvinnors ansikten och kroppar ska skylas av heltäckande tyg.
Inte heller vill guden att små flickor ska skäras i underlivet.
Någon sådan Gud finns inte, det är min fulla och fasta övertygelse.
lördag, december 11, 2010
Julen är inte för alla
Skamligt, är det, att vi i vårt välfärdssamhälle behandlar äldre människor som en belastning, utan rättigheter.
En 91-årig kvinna ges inte möjlighet att fira julafton med sin dotter. Även hon till åren kommen förstås.
Är man 91 år är naturligtvis risken stor att just denna julafton, är den sista i livet. För dottern är det samtidigt kanske den sista julen, som hon har möjlighet att fira med sin gamla mor.
Gå in här och skriv på. Kämpa för den mänskliga rättigheten att få fira jul med familjen!
En 91-årig kvinna ges inte möjlighet att fira julafton med sin dotter. Även hon till åren kommen förstås.
Är man 91 år är naturligtvis risken stor att just denna julafton, är den sista i livet. För dottern är det samtidigt kanske den sista julen, som hon har möjlighet att fira med sin gamla mor.
Gå in här och skriv på. Kämpa för den mänskliga rättigheten att få fira jul med familjen!
fredag, december 10, 2010
Rösta rösta
Igår kväll hade kören en konsert för vänner och bekanta i universitetsaulan i Uppsala. Det blev nära nog en magisk afton. Allt stämde och det kändes bara underbart.
På söndag går Julkörskampen av stapeln. Jag hoppas förstås att det går lika bra då och att massor av människor röstar på oss.
Vid alla våra framträdanden går intäkterna till välgörande ändamål. Igår var det ingen entréavgift, men däremot fanns Stadsmissionen på plats med insamlingsbössor.
Första pris i Julkörskampen är 20 000 kr. Om vi vinner har vi bestämt att skänka pengarna till föreningen "Grottan", som arbetar med hemlösa i Uppsala.
Så håll nu alla tummar och gå in och rösta på oss!
På söndag går Julkörskampen av stapeln. Jag hoppas förstås att det går lika bra då och att massor av människor röstar på oss.
Vid alla våra framträdanden går intäkterna till välgörande ändamål. Igår var det ingen entréavgift, men däremot fanns Stadsmissionen på plats med insamlingsbössor.
Första pris i Julkörskampen är 20 000 kr. Om vi vinner har vi bestämt att skänka pengarna till föreningen "Grottan", som arbetar med hemlösa i Uppsala.
Så håll nu alla tummar och gå in och rösta på oss!
torsdag, december 09, 2010
KÖR FÖR ALLA
heter min kör. Det glömde jag att skriva i förra inlägget. Hur ska ni kunna gå in på nätet och rösta på oss, om ni inte vet vad vi heter?
Det är nog inte heller lätt att känna igen mig, på filmen som kommer att läggas ut. Jag är ju lite kort i rocken och kan ha otur att hamna bakom någon lång människa.
De sånger, som vi ska sjunga på tävlingen, är inte några traditionella julsånger, men sångfröken Caroline af Ugglas har bestämt att de sångerna är julsånger. Och fröken kan man ju inte säga emot, eller hur?
Det är nog inte heller lätt att känna igen mig, på filmen som kommer att läggas ut. Jag är ju lite kort i rocken och kan ha otur att hamna bakom någon lång människa.
De sånger, som vi ska sjunga på tävlingen, är inte några traditionella julsånger, men sångfröken Caroline af Ugglas har bestämt att de sångerna är julsånger. Och fröken kan man ju inte säga emot, eller hur?
onsdag, december 08, 2010
En röst för de hemlösa
Just nu är det intensiva körförberedelser på gång. Kör, som i sjunga, inte som i köra bil.
Imorgon är det konsert för vänner och bekanta och på söndag deltar vi i Julkörskampen.
Hoppas att ni går in och lyssnar på oss på nätet och framför allt röstar på oss!
Första pris är 20 000 kr. Om vi vinner, skänker vi pengarna till "Grottan", som arbetar med de hemlösa i Uppsala.
Vi såg väldigt många uteliggare i Paris och bara tanken på hur de hemlösa har det i vårt kalla land, får en att rysa.
Så lyssna på oss live, i Gränby centrum, på söndag kl. 14 eller gå in på nätet i efterhand och lyssna och rösta!
Imorgon är det konsert för vänner och bekanta och på söndag deltar vi i Julkörskampen.
Hoppas att ni går in och lyssnar på oss på nätet och framför allt röstar på oss!
Första pris är 20 000 kr. Om vi vinner, skänker vi pengarna till "Grottan", som arbetar med de hemlösa i Uppsala.
Vi såg väldigt många uteliggare i Paris och bara tanken på hur de hemlösa har det i vårt kalla land, får en att rysa.
Så lyssna på oss live, i Gränby centrum, på söndag kl. 14 eller gå in på nätet i efterhand och lyssna och rösta!
måndag, december 06, 2010
Paris-så blev det
Shoppat i Paris
Eiffeltornet var stängt
Okänd glad man
Jag har en särskild begåvning eller vad man nu ska kalla det. För det är nämligen så att jag alltid somnar när jag sätter mig i en farkost som rör på sig. Det kan vara i en taxi, en buss eller ett flygplan. Ja, så länge jag inte kör själv förstås. Men dylika fordon kör aldrig jag.
Alltså har jag nu sovit mig igenom flygresan till och från Paris. Mitt resesällskap tycker i allmänhet att jag är ett mycket tråkigt sällskap. Det var speciellt uppenbart när jag sov mig igenom en bussresa till Italien. Och till Skottland.
I Paris mötte oss solen. Sen gömde den sig. Och släppte fram regnet istället. Så i ett regnvått Paris har vi vandrat ohyggligt många steg. Affärer har besökts, men någon shoppinggalning är jag inte, så mitt fynd blev enbart ett par kängor. Gröna Dr Martens. Supersnygga!
Eiffeltornet skulle också besegras, men dessvärre var det stängt på grund av halkrisk. Vi nordbor kan tycka att det är en aning fånigt att stänga något på grund av halka, men det hjälpte inte. Stängt var och förblev det.
Judiska museet besöktes också. Medföljande maken kan inte riktigt förstå mitt intresse för gamla religioner och för problematiken i Israel med omnejd. Han tyckte att det besöket kändes rätt onödigt.
I museishopen inhandlade jag ett halsband. Det var mitt andra shoppingfynd i Paris.
En kväll tillbringade vi på det berömda Moulin Rouge. Där bjöds det på dansande barbröstade, långbenta damer. Och champagne. Ja, bjöds och bjöds. Det är inte med sanningen överensstämmande precis. Hutlöst dyrt var det. Jag kunde tycka att det besöket var aningens onödigt.
Jag hade kunnat dansa barbröstad, dock ej långbent, för maken, för en betydligt billigare penning.
Mycket mat och vin har intagits förstås. Både gott och lite mindre gott. Den franska maten verkar vara befriad från mjölkprodukter, för min mjölkallergi har inte besvärat mig alls. Ostar avstår jag alltid ifrån.
Dock kan maken tycka att mina matvanor är något ansträngande, då jag inte vill ha "såsig" mat. Åt till exempel lax med pasta, som dröp av någon slags sås och det tyckte jag var riktigt läbbigt. Jag vill ha "torr" mat, med mycket grönsaker. Gärna massor med gröna blad.
När jag sen började äta upp myntabladen i Mojiton, som jag drack sista kvällen, då fick maken liksom nog.
Nåja, nu är jag tillbaka i hemmets lugna vrå, vädret är lika dystert och deprimerande som tidigare. Katten Isai har levt studentliv i Stockholm under helgen och även han verkar uppskatta att komma hem.
onsdag, december 01, 2010
Vurpa på rumpan
På fredag åker jag som sagt till Paris. Ni anar inte hur skönt det ska bli med lite semester. Att säga att det är mycket nu, är en kraftig underdrift.
Lite smolk i glädjebägaren blev det dock idag, när den tilltänkta vikarien på grund av tråkiga omständigheter, inte kan vikariera för mig på fredag och måndag. Jag känner mig lite orolig för den personens skull, men situationen på jobbet verkar i alla fall lösa sig med en annan vikarie.
Sen kom nästa chock, då det idag visade sig att en väldigt nära arbetskamrat har drabbats av en svår sjukdom.
Det verkar inte vara någon ände på eländet.
Till råga på allt cyklade jag omkull idag. Men tack och lov kunde jag resa mig upp oskadd. Något benbrott finns det verkligen inte tid och plats för!
Lite smolk i glädjebägaren blev det dock idag, när den tilltänkta vikarien på grund av tråkiga omständigheter, inte kan vikariera för mig på fredag och måndag. Jag känner mig lite orolig för den personens skull, men situationen på jobbet verkar i alla fall lösa sig med en annan vikarie.
Sen kom nästa chock, då det idag visade sig att en väldigt nära arbetskamrat har drabbats av en svår sjukdom.
Det verkar inte vara någon ände på eländet.
Till råga på allt cyklade jag omkull idag. Men tack och lov kunde jag resa mig upp oskadd. Något benbrott finns det verkligen inte tid och plats för!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)