På tillväxt

Han växer, min lilla kille. Kezzi är snart fyra veckor. Och jag längtar efter honom!

Inget stoppar mig

Jag har nu fått lite distans till det som hänt i veckan. Till TV-intervjun och all uppståndelse runt den.
Ingenstans, vare sig i intervjun, insändarna eller i breven till politikerna, har jag på något sätt kritiserat min arbetsgivare, kommunen. Utan jag har framfört mina åsikter som privatperson och undertecknat allt med mitt namn. Inget annat.
Att då få kritik för att man är en engagerad person, kan kännas både bittert och surt.

Men inget, inget, inget kan få tyst på mig när det gäller mina hjärtefrågor. De cancersjuka och deras anhöriga är en oerhört svag och utsatt grupp. I deras situation har man varken ork eller energi nog, för att strida för sina rättigheter.

Efter TV-intervjun fick jag bland annat ett mail från en man, som berättade om hur hans hustru tvingats genomleva sin sista tid med oerhörda smärtor. Nonchalerad av läkarna. Det gör mig mer än heligt förbannad.

Så jag ska fortsätta sprida mitt budskap. Att de svårt sjuka ska behandlas med värdighet, respekt och få möjlighet att själva välja om de vill vårdas i hemmet eller på sjukhus.

Det går

Vilka märkliga dagar det har varit! Att se sig själv på TV hör ju inte precis till vanligheterna.

Jag har fått otroligt mycket stöd bland till exempel blogg- och facebookvännerna. Är innerligt tacksam för det.

För någonstans i mitt naiva inre trodde jag kanske att min arbetsgivare skulle uppskatta en engagerad medarbetare. En medarbetare som står på de svagas sida, i det här fallet de cancersjuka och deras anhöriga.

Tyvärr blev det inte så och det har slukat min energi totalt.

Så iordningsställandet av min nya lägenhet har fått stå åt sidan. Jag har fått lägga i stora bromsen. Jag har gått in i väggen en gång och utsätter mig aldrig för det igen.

Det går utmärkt att leva bland ouppackade kassar och kartonger. Lite trist är det, men det går. Tids nog hinner jag packa upp.

Jag i TV!

Nu har jag gjort TV-debut. Att de sen har gett mig ett annat förnamn får jag väl stå ut med!

Det är en viktig sak jag tar upp och jag kan bara hoppas att det kanske leder till någon förbättring så småningom.

Jag finns

Jag vill bara ge ett livstecken ifrån mig och tala om jag finns. Har sovit första natten i nya lägenheten nu, sovit som en klubbad oxe faktiskt.

Nu ska jag försöka börja röja i allt kaos. Kartonger och påsar precis överallt.

Isai är lugn och har fullt upp med att kolla in allt det nya.

Jag återkommer!

Han är min!

Just nu är jag en strängt upptagen kvinna! Mycket på jobbet. Packning pågår. Första flyttlasset körs på lördag.

Men ändå! Jag måste få visa min nya kärlek! Den oerhört söta lilla krabaten här ovan. En liten Sheltie på två veckor, som ska bli min! Är han inte för go?

Årets musikhändelse

Igår var det så dags för årets musikhändelse. Nej, jag tänker inte på eurovisionsschlagern, utan på körens konsert på Cirkus förstås!

Där stod vi då på scenen, ca 300 körsångare, tillsammans med Caroline, musiker och Martin Stenmarck.

Gissa om det var underbart!!??

Vilken urladdning! Vilken glädje!

Flera ur publiken tyckte att detta var körens bästa konsert någonsin. Stockholmskören gjorde f.ö. två bejublade konserter före och efter oss. De är så många att de måste dela in kören i två grupper.

Och det kanske bästa av allt, var att dagens intäkter, 700 000 kr, går oavkortat till Stadsmissionens barn- och ungdomsverksamhet.

Foto: Britt-Marie Kullin

Spartips för den resesugne

Idag har jag lånat ut min blogg för lite spartips.

Drömresan ser ut att vara långt borta när spargrisen är tom, men hur kan vi spara i vardagen för att äntligen få råd? Sista minuten är ett billigt alternativ, och här är några tips på enkla saker man kan göra för att skrapa ihop till reskassan.

Först och främst: gör en budget. Det är inte förrän man vet hur ekonomin ser ut, som man kan börja fundera på var pengarna kan tas. Bestäm också vart du vill åka och kolla vad det kostar ungefär, så att du har ett tydligt mål framför dig. Om du tycker det verkar krångligt eller svårt att göra en budget finns det mängder av praktiska och enkla mallar att ladda ned på Internet och dessutom riktlinjer för vad ett hushåll i genomsnitt lägger på olika saker. Det hjälper dig att se om du lägger lite för mycket pengar på något utan att tänka på det.

Har du också tänkt att du har för mycket saker? Slå två flugor i en smäll: rensa bland prylarna och tjäna pengar! Det finns säkert saker i gömmorna som du kan sälja till någon annan i stället för att de ligger och "skräpar" hos dig. Leksaker, spel, böcker, kläder i bra skick, kanske någon möbel eller prydnadssaker som ändå aldrig får stå i hyllan. Sälj dem online eller hyr ett stånd på någon loppmarknad för en dag.

Barnkläder är dyrt och de växer ju ur dem så fort. Byt med vänner och bekanta om ni har barn i lämpliga åldrar eller gå på barnmarknad och sälj eller fynda fina kläder och leksaker till vrakpriser.

Håll koll på mataffärernas extrapriser och planera middagarna. Många mataffärer har recept för just veckans erbjudanden, och genom att göra en veckomeny undviker du de där onödiga små extraköpen i den dyra närbutiken eller hämtpizzan i brist på fantasi. Det tar dessutom mindre tid att både handla och komma igång med matlagningen, när du redan vet exakt vad du ska göra. Så slipper du dessutom ständigt fundera på frågan "Vad ska vi äta?".

Köp större förpackningar, av till exempel kött, och gör storkok som kan frysas in. Det finns mängder med maträtter som går alldeles utmärkt att frysa. Gör några varianter med samma basvara och servera med olika tillbehör, så tröttnar du inte på att äta samma mat hela tiden. Frys in i lagom portioner och ta med till jobbet. Laga en vegetarisk middag i veckan, så sparar du både pengar och miljö.

Gör det till en vana att lukta och smaka på mat innan du slänger den bara för att bäst före-datum har passerats. Mat håller i allmänhet betydligt längre än man tror, och du sparar både pengar och miljön genom att vara noga med att bara slänga sådant som verkligen är dåligt. Om du tinar mat i kylen drar du dessutom nytta av kylan från det frysta och sparar på elen.

Ett annat högaktuellt spartips är att se över dina abonnemang och tjänster, till exempel elbolag och telefoni. Stäng av alla apparater på standbyknappen och släck efter dig när du lämnar rummet, så sparar du snabbt några kilowattimmar. Pengarna du sparar kan du sätta undan till nästa års resa redan nu.

Brev till politiker

Jag har fått en ny "hobby"! Brevväxling med politiker. Eller inte riktigt brevVÄXLING, för kommunikationen är rätt ensidig. Från min sida.

Det är så här att jag på senare tid, i mitt arbete, fått erfara att mycket svårt cancersjuka patienter inte längre har så stora möjligheter att få vårdas i livets slutskede på sjukhus.

På grund av platsbrist, vill sjukvården skriva ut dessa. Och man drar sig inte ens för att ange denna orsak till anhöriga.
Anhöriga som i många fall befinner sig i svår kris. Anhöriga som kan få höra att de får lov att flytta hem till patienten och sköta om sin anförvant i hemmet.

Igår skrev jag mail till 8 landstingspolitiker. Fick svar av 1. Som i svaret bara hänvisade till en annan politiker. Så idag fortsatte jag. Skrev till ytterligare 10 politiker.

Vi i kommunen kan mycket väl vårda dessa patienter i hemmen, bara vi får ordentliga ordinationer vad gäller till exempel läkemedel och näring. Tyvärr brister det där. Sjukhusen har liksom inte tänkt på vad patienten behöver efter utskrivning.
Och, det viktigaste av allt, patient och ev. anhöriga måste själva vilja att vården den sista tiden i livet ska ske i hemmet. Många vill inte det. Många vill befinna sig på sjukhuset istället.
Men som sagt, där vill man helst skriva ut patienterna.

I mina mail har jag påtalat att detta tillvägagångssätt inte är acceptabelt.

Klar för scenen

På lördag är det äntligen dags för körens vårkonsert. Den går av stapeln på Cirkus i Stockholm. Givetvis vill man se lite tjusig ut, när man står på scenen. Speciellt när man ska dela scen med såna snyggingar som Caroline af Ugglas och Martin Stenmarck. Så därför införskaffades en ljuv blus från Odd Molly.

Och frisören besöktes idag. Nu är jag redo!

Barnfonden

För er som undrar lite mer om hur det är att ha ett fadderbarn, så kan jag rekommendera att ni läser vad det står på Barnfondens sida.

Jag har ju haft mitt fadderbarn genom Barnfonden i snart 20 år och det har aldrig varit några problem. Har fått redovisat exakt vart vartenda öre har gått till, av de pengar som jag har skänkt.

Det finns flera organisationer som förmedlar fadderbarn och det är väl ofta en tillfällighet vad man väljer.

Men jag kommer att fortsätta med Barnfonden, även med mitt nästa fadderbarn.

Mitt fadderbarn

Jag har idag fått ett brev med information från mitt fadderbarn i Afrika. Hon är ju inte längre något barn, utan en vuxen kvinna på 22 år.

Jag har följt henne och hennes familj sen hon var en liten, liten tös. Vi har hela tiden brevväxlat. Föst fick hon hjälp av en släkting att skriva, men sen har hon skrivit själv.

I brevet som kom idag, står det om hennes framtidsplaner. Och jag blir så lycklig! För hon ska bli sjuksköterska! Precis som jag.

Åh vad glad jag är för hennes skull. Jag har i brev efter brev peppat henne och berättat om hur viktigt det är att också kvinnor skaffar sig en utbildning.

Snart är mitt fadderskap avslutat, men jag kommer självklart att skaffa ett nytt fadderbarn efter henne.

Just den här personliga kontakten med brev, har varit väldigt givande, då våra världar är så totalt olika.

Så vill du göra något, som inte bara hjälper andra, utan också berikar dig själv, bli fadder!

Riktiga vänner

Det är dags för en uppdatering om hälsoläget i denna kravliga familj. Äldste sonen har varit inlagd ett par dagar, men är nu hemma igen. Hans mage och hjärta är genomgångna och frikända. Tack och lov! Besvären ansågs bero på stress.
Han är nog som sin mor. Som kör så långt det går, tills det kraschar alltså.

Och det har det gjort nu. Igår masade jag mig äntligen iväg till en doktor med min envisa förkylning. I grevens tid, sa han! Bronkit på väg ner i lungorna. Fick antibiotika och stränga förhållningsorder om vila och sjukskrivning.
Så nu är jag hemma och är sjuk. Vilket inte hör till vanligheten.

Någonting glädjande som har hänt, är att jag ska hyra ut mitt sommarparadis till en bloggvän i sommar. Hon behövde någonstans att bo i mina trakter och jag hade min stuga, som jag inte vill göra mig av med. Men som jag ändå har känt inte kommer att användas så mycket av mig i sommar.
Att sitta där ute i ensamheten är för ångestskapande. I alla fall denna sommar. Jag får lite mer tid på mig. Att bestämma om jag ska ha den kvar och att anpassa mig till situationen som ensamstående.

För jag förstår att livet kommer att bli mycket annorlunda. Jag har ju mest umgåtts i parkretsar tidigare och har redan nu märkt att som ensam kvinna platsar man inte så bra där längre.

Det är i sådana här lägen man ser vilka som är riktiga vänner!

Eländes elände

Man kunde ju tro att min mammas hastiga död och min lika hastiga skilsmässa var nog liksom. Men icke. Eländet fortsätter.

Igår kväll blev äldste sonen mycket dålig och hamnade på akuten. Oklara bröst- och buksmärtor, var orsaken.
Nu är han inlagd och genomgår massor med provtagningar och undersökningar.

Sen har jag ju min eländiga förkylning, som aldrig verkar ge sig.

Men katten är i alla fall snäll numer. Alltid nåt!

Courage Willow Tree

Har länge tänkt köpa en ängel från Willow tree. Nu har jag äntligen gjort slag i saken. Snart är den här. Och den heter "Courage". Precis vad jag behöver!

I virusarnas grepp

Har haft ytterligare en ensam helg och varit totalt däckad av förkylning. Ska denna envisa förkylning aldrig ge upp greppet om mig?

Men i fredags trotsade jag i alla fall de envisa virusarna och gick på konsert. Vi har en fantastisk liten konsertlokal här i stan. Från början var det Frälsningsarméns lokal. Så den är som gjord för sång och musik.

Fredagens första artister var ett nytt band, med riktigt gamla rävar, bland annat Basse Wickman. De kallar sig Vagabond ways. Spelar gammal Dylanmusik och annat liknande. Gjorde det väldigt bra.

Huvudartister var förstås Engmans kapell. De är gudaförklarade här i stan. Det är knökfullt och rejält hög stämning när de spelar.

Annars är det katten och jag som hänger. Han har genomgått en riktig personlighetsförvandling och är numer hur snäll som helst. Kommer till och med och buffar på mig och vill gosa. Så det var väl någon mening med att ingen ville ha honom.
Han får nog några chanser till.