Fredagsfräckis

Undrar när min tomma skalle ska fyllas på med lite ny inspiration? Jag vet inte vad jag ska blogga om, jag vet inte vilken mat jag ska laga. Jag är överhuvudtaget allmänt urblåst.

Äsch, jag tror jag drar en fräckis istället:

Det var en kvinnlig hjärncell, som förirrat sig in i en manlig hjärna. När hon kom in där, så var det helt tomt. Inga manliga celler alls.

"Hallå", ropade hon. "Var är ni?".

Då hör hon ett svagt, svagt ljud:
"Vi är här nere".

Illa, illa

Den här bilden har sonen tagit på en konsert med Backyard Babies, för något år sedan. Inte för att jag är någon diggare av dem precis, men bilden är fin, härligt med det blåa ljuset i bakgrunden.
Bilden utstrålar energi. Det gör inte jag.
Är så extremt trött. Sover och jobbar, är det enda jag gör.
Till och med bloggläsning och bloggskrivande, har jag lagt åt sidan.
Då är det väl illa?

Helgen är räddad

Just det. Denna helg har jag inga problem med sysselsättning. Jag jobbar nämligen hela helgen.
Hoppas att ni, mina bloggvänner, har en trevlig och avkopplande helg!
På återhörande!

LillaVovven gästbloggar: jag blir helad!

När min matte får för sig att göra nåt, då gör hon det till 100 %. I och för sig gör hon inte så himla mycket, men då kan man ju säga att hon gör ingenting till 100 %.

Härom året snöade hon fullständigt in på nåt som kallas "Feng shui". Till exempel så sågade hon ner två stora Tuijor, som stod vid dörren. De var inte bra, enligt Feng shui, för det kan finnas onda tigrar i såna! Inte för att jag nånsin såg några onda tigrar, men en del katter har vi ju som smyger omkring här. Sen skulle det göras i ordning inne. Fick inte vara några vassa hörn eller kanter. Så det hängdes grejer lite här och var. Saker ställdes i hörnen. Husse och jag fattade ingenting.

En annan gång gick hon en kurs i ansiktsdiagnostik! Folk skulle bara veta vad hon kan få för sig, när hon tittar på deras ansikten. Tur att man har päls i fejset.

Men när hon gått mineral- och vitaminkurs, så kan ni väl räkna ut vad som hände? Jo, just det. Då inköptes äckliga vitamintabletter till mig! Inte nog med alla hjärtmediciner hon ger mig. Jag skulle vara tvungen att ta vitaminer också!

Och nu har hon blivit intresserad av nåt som kallas "Reiki". Hon säger att hon har fått lite Reiki i sina händer, så hon kommer hela tiden och lägger sina händer på mig. Det är ju i och för sig trevligt, jag har inget alls emot det.
Men, hon har fått för sig att hon ska ge Reiki till en blomma också! Så hon sätter sig i soffan med en blomkruka i knät. Jag är livrädd att det ska komma någon besökare just då. För det ser ju helt knasigt ut.

Som ni kan förstå får ju husse och jag stå ut med en hel del här hemma. Men vi är ju vana, vi har hängt med den här människan länge nu.

Jöback på hjärnan

Jag blir galen. Jag har fått en låt på hjärnan. Den har klistrat sig fast. Jag får inte bort den.
Måste jag tillgripa en hjärntransplantation, för att bli av med den?
Vilken låt det är?
Gå in här och klicka på Laakso. Sen klickar du på Italy vs Helsinki.
Låten sätter sig direkt. Poff!
Men kom ihåg, du gör det på egen risk!

Badkarsben

Jag vill inte säga något särskilt med den här bilden. Tycker bara att den är rätt kul.

Avloppsstopp

Igårkväll fick vi stopp i avloppet. Är det inte det ena, så är det, det andra. Sa flickan som blödde näsblod.
Nu på morgonen åkte mannen till en rörfirma och lånade en stor makapär, som han har rensat avloppet med. Det luktade inte gott.
Sen sa han, att om jag ville fortsätta vara gift med honom, så får jag i fortsättningen inte kasta tamponger i toan! Jag rodnar och skäms...
Det har ju blivit en hel del sådana på grund av det tillstånd jag varit i. Och jag gillar inte att kasta dem i sopkorgen.
Men, men, dags att tänka om. Jag har ju till och med lärt mig att kasta tandtråd i sopkorgen. Det var också efter ett stopp och hot om skilsmässa.

Idag mår jag väldigt bra. Blödningarna har avstannat och min stora, hårda, uppsvällda mage har börjat krympa. Senaste månaden har jag sett ut som om jag varit i en långdragen graviditet.
Tror faktiskt att blodvärdet redan har börjat stiga. Känner mig inte svimfärdig längre.
Hoppet har återvänt!

Tråkig blogg

Jag fick verkligen många tänkvärda kommentarer till mitt förra inlägg. Tack, snälla!
Visst är det så, att den här känslan av att aldrig duga, har med självförtroendet att göra. Jag beundrar verkligen er som tycker att ni duger och inte bryr er om hur era kroppar ser ut. Så skulle jag också vilja vara.
Jag vet att det var en av anledningarna till att jag brände ut mig. Det här att jag aldrig tyckte att det jag gjorde dög. Jag måste alltid göra lite till, lite bättre och lite fortare. Efter min sjukskrivningsperiod började jag tänka i andra banor, men känner nu att jag är på väg tillbaka igen. Till det här destruktiva tänket.
Nej, aja baja Imse! Jag får ta mig själv i örat. Inte tänka så!

När jag läser igenom mina senaste inlägg märker jag, att jag börjar låta väldigt gnällig. Är jag på väg ner i en riktig svacka? Har jag för tråkigt?
Mina dagar börjar bli enahanda. Först jobba, sen hem och gå ut med LillaVovven. Och sen hamnar jag här, framför skärmen.
För att råda bot på det, åkte jag idag iväg till IKEA. Där kan man ha roligt, tänkte jag.
De två saker som jag hade tänkt köpa, fanns inte. Däremot hittade jag en massa andra småsaker. För 600 kronor.
Det är dyrt att ha tråkigt!

Vilse i pannkakan

Har ni tänkt på, att förr i tiden, om någon gick ensam och pratade högt för sig själv, så utgick man ifrån att den personen var tokig. Men nu har nästan alla en liten telefon i örat, så nu vet man inte vem som är tokig.

Igår, tror jag att det var, hörde jag en intervju i radion, med en kvinnlig ståuppare. Hon hette Ann Vestin eller nåt sånt.
Jag blev så full i skratt åt en sak hon berättade. Hon pratade om att man på medeltiden skrev på getskinn. Och det kunde vara rätt besvärligt, eftersom getter inte står stilla! Hon spånade vidare om hur det skulle vara idag, om man fortfarande skrev på getskinn. Tänk på all reklam man får hem, om man skulle få 30 getter i brevlådan!
Hahaha, jag tyckte att hon var så rolig.

En annan sak jag funderar på, är varför en del kraftiga kvinnor är så snygga? De bär upp sina kläder så tjusigt. Till exempel Sussie Eriksson och Lena Linderholm. Själv tycker jag att jag ser ut som en fet julgris. Spelar ingen roll vad jag har på mig. Har jag kjol eller klänning ser jag ut som en fet, utklädd julgris. Har det med självförtroendet att göra? Hur får man den där utstrålningen?
Denna sommar har jag faktiskt börjat använda kjol eller klänning rätt mycket, eftersom jag fått svårt att klara värmen. Annars är jeans och tröja min uniform.
Men jag skulle så gärna vilja bära mina kilon med stolthet!

Grus i dojjan

Jag läste i en intervju med fru Schulman, att hon tyckte att människor som inte förstår ironi, är födda i farstun.
Då måste jag säga att jag förmodligen är född på grusgången.