Sorgen

980429-081223

Sorgen är en frukt
av kärleken.
Att bära sorgen
är att bära smärtan
och ... saknaden.

Ju större kärlek
desto större sorg
desto större smärta
desto större saknad.

Sorgen är kärlekens seger
över likgiltigheten

Därför är sorgen
inte ett mörker
utan endast ett återsken
av ljuset
precis som vår måne
speglar solens strålar.

Det finns ingen kärlek
utan sorg.

Sorgen
är inte mörker.

Oberördhet
är mörker.




Poesi av Jack E. Gladh

Nu är det jul igen

GOD JUL!

Slutet

Nu är lillskrutten borta. Han blev riktigt, riktigt dålig idag.
Det var bara veterinären som återstod.

Han lämnar mig snart

Nu tror jag att det är så att min lilla hund är på väg bort från mig. Hans svåra hjärtsjukdom har snart besegrat hans kropp. Han har förvisso levt på övertid i flera år redan, men ändå är man inte beredd när slutet är nära.
Nu vill han varken äta eller dricka. Går undan och lägger sig och sover.
Nu måste jag ta beslutet. Det finns ingen återvändo.

Frid i sinnet

Nu känner jag mig lite lugnare i sinnet. Jag har köpt de sista julklapparna och till och med gjort lite julmat. Köttbullar och en vegetarisk låda.
Till kvällsmat idag blir det köttbullar och rotsaksmos.
Sen ska jag ta ett bad i mitt bubbelbadkar och försöka varva ner ytterligare.

Nu blir det två hektiska dagar på jobbet och förkyld som bara 17 är jag. På julafton och annandagen är jag ledig, men juldagen jobbar jag. Men det blir i alla fall lite extra lediga dagar.
Mitt vikariat tar slut den 5 januari och jag tror och hoppas att stället jag ska till sen är lugnare.
Och det blir mitt sista vikariat, har jag bestämt. Har hoppat runt i snart två år, så jag är rejält less på det. Jag vill vara kvar på ett ställe och kunna bygga upp någonting varaktigt.
Jag är för gammal för att vara hoppjerka!

Konsten att säga nej

Tack snälla, för allt stöd i det förra inlägget.

Ibland skulle jag vilja separera från mig själv. Sparka ut mig och definitivt inte ha delad vårdnad av mig själv. Det blir garanterat ingen vårdnadstvist.

Eller gå upp i rök eller skicka ut mig i en rymdkapsel, som snurrar runt i hundra år.
Jag är så trött på mig, urless faktiskt.

Fanns det en soptipp för människor, så skulle jag köra mig dit.
Jag skulle säga till mig själv, att nu jädrar är det skarpt läge. Skärper jag inte till mig, så blir tippen mitt hem för evinnerliga tider.

Varför ska det vara så, att om man en gång har hamnat i stressfällan, så balanserar man på kanten till fällan för alltid? Det behövs bara en vindpust, för att man ska falla däri. Det är som ett envist herpesvirus, som ligger och lurar i kroppen och ger sig till känna i de mest olämpliga situationer.

Och för virus finns ingen riktig bot, bara mediciner som bromsar. Inte ens datavirus går att utrota. Så hur bromsar man stressvirus? Jo, man lär sig att säga nej, nej och åter nej!
Men just det lilla ordet verkar inte finnas i min vokabulär. Min enfaldiga hjärna har inte lärt sig att skicka de tre bokstäverna till min mun.

Så nu Imse, är det dags att träna. Säg NEJ. En gång till, NEJ. Det där var väl inte så svårt?

Byte önskas

Har jag köpt fler julklappar? Nej
Är jag förkyld? Ja
Gör jag två frånvarande kollegors arbetsuppgifter? Ja
Har jag stressrelaterad värk i axlarna, axlar som befinner sig någonstans i öronhöjd? Ja
Är jag en helt hopplös människa, som borde veta bättre? Ja
Borde jag dra något gammalt över mig? Ja

Jag vill byta kropp, själ och liv!

Det polyamorösa livet

Här kan man läsa om paret som valt att leva "polyamoröst".
Inget för mig dock. Det är fullt tillräckligt med en man.
Jag tror att det var KarDeMumma som myntade uttrycket "jag har knappt tid att vara trogen", kan bara instämma i det.

Dagens onödiga svammel

Här finns en lista över Sveriges 100 största bloggar. Det är inte många av dessa, som jag har besökt.
Rör mig väl i andra kretsar. Bättre kretsar!

En ynklig julklapp har jag köpt. Inte mycket att komma med den 24:e.
Snart går det inte att skjuta upp längre. Måste ge mig ut i trängseln i affärerna.
Om alla andra håller sig hemma imorgon mellan klockan 16 och 18, så kan jag handla klart då.
Det var väl en bra idé?

Världen är galen

Har du en dålig relation till ditt husdjur? Det kan i såfall bero på att ditt djur inte är tillräckligt vackert. Då finns lösningen här! Botox, silicon och plastikoperationer för djur. Så lägg din vovve med hängtuttar under kniven eller ta bort stämbanden på din skällande hund.
Lätt som en plätt och alla problem är ur världen.

Nästa korkade sak, är väl det här! Barnen fick lussa för interner dömda för sexövergrepp. Till exempel övergrepp mot barn.

Sunt bondförnuft verkar vara en bristvara idag!

Dagens debatter

Asyl
Röda Korset kommer nu med en rapport som beskriver hur kvinnor behandlas som asylsökande. Det är en skrämmande läsning, om hur vi i vårt land behandlar kvinnor i nöd. Att kvinnor ses som något sorts bihang till männen enbart. Att vår kvinnosyn många gånger inte är mycket bättre, än synen i kvinnornas hemländer.

Gömda
Under de senaste dagarna har jag läst igenom Monica Antonssons blogg och nyss såg jag henne på TV4.
Vem som har den sanna versionen av alla händelser har jag ingen aning om. Men det ska bli intressant att följa händelseutvecklingen. I alla fall lär debatten generera ökad försäljning av alla inblandades böcker.

Äldrevården
De senaste dagarna har också äldrevården debatterats flitigt. Jag kan inte tycka annat än att media skrämmer upp folk i onödan. Vi som arbetar med äldre och handikappade är inga sadister, som är på jobbet för att plåga våra vårdtagare.
Att ligga död i sex veckor på ett omvårdnadsboende, utan att någon upptäcker det, förekommer inte. Däremot kan man ligga död i en servicelägenhet, utan att det märks. I alla fall om man har avsagt sig all hjälp av kommunens personal.
När man bor i en servicelägenhet, får man om man önskar, hjälp av hemtjänsten. Det finns ingen personal anställd i huset, utan hemtjänsten kommer hem till de boende.
Vill man inte ha hemtjänst, får man inte heller någon tillsyn. Lagen är sådan. Det är personen själv som påtalar vad den behöver hjälp med.

Naturligtvis är det så att vi som personal många gånger känner till personer, som skulle behöva hjälp, eller flytta till ett omvårdnadsboende, men som inte inser det själva. Inte heller där kan vi gå in och göra insatser i deras hem. I sådana fall kan man bara hoppas att det finns anhöriga, som kan övertala personerna att ansöka om hjälp.

De personer som har hemtjänst eller bor på omvårdnadsboenden får hjälp med det de behöver, men det lilla extra, till exempel en fikastund eller promenad, hinns ofta inte med. Därtill är bemanningen för låg.
Men det är frågor man får bedriva på den politiska nivån. Inte som nu, med någon slags klappjakt på personalen i den kommunala vården. De gör så gott den kan, med de resurser som finns.

Smått och gott

Julmarknad
Idag har vi varit till en liten julmarknad, i en by utanför stan. Jag gillar inte att gå på stora marknader och trängas med massor av folk. Hellre då den här lilla, trivsamma varianten.
Där införskaffades pepparkakshuset på bilden. När barnen var små, gjorde vi egna pepparkakshus.
Vi har inte haft något på flera år nu, så jag tyckte att jag kunde unna mig att köpa ett istället.
Annars var det viltkorv, getost och rökt sik, som blev våra fynd för dagen.

Lillsonen
Igår var lillsonen med flickvän här på en snabbvisit. Med sig hade de flickvännens sjuåriga syster. Den lilla damen bor i en annan by, inte så långt härifrån, och igår skulle de hämta henne och köra henne till pappan i Stockholm.
Flickvännen har en uppsjö av syskon. Båda föräldrarna har bildat familj flera gånger och det finns helsyskon, halvsyskon och låtsassyskon i mängder. Som "Tomten är far till alla barnen", ungefär.
Lite skillnad mot sonen. Han har bara en bror. Helbror dessutom. Och jag tror knappast att han kommer att få fler syskon. I alla fall inte via mig och skulle maken få för sig att starta på ny kula, så tror eller snarare vet jag, att några fler barn vill han inte ha.

Men när tösen var här igår, fick jag en vision av hur det kan bli om/när vi får barnbarn.
Så jag hoppas att jag inte är allt för gammal och skröplig, när den tiden kommer.

Idol
Jag har inte engagerat mig så mycket i Idol sen Anna åkte ut. Men finalen kikade jag på. Och röstade på Alice. Hon har verkligen utvecklats, från en valpig tonåring till en fullfjädrad stjärna.
Kevin har liksom stått still. Han är superduktig, men nåt saknas. Någon skrev att han är som en manlig Linda Bengtzing och är det någon artist som jag har svårt för, så är det just Linda B.
Men självklart önskar jag båda lycka till med sina karriärer. Och jag hoppas och tror att även Anna ska få gå en artistkarriär till mötes.