Ingen pardon

En 78-årig kvinna blir brutalt nedslagen av en ung man. Det brottet får mig att må illa. Kan man sjunka lägre? Ingenting, absolut ingenting kan ursäkta ett sådant beteende.
Den som utför något dylikt måste vara fullständigt empatilös och grovt hänsynslös.

Och varför går polisen ut med ett sådant mesigt och ofullständigt signalement?
Nej, i detta fallet är det ingen pardon. Sätt alla klutar till och försök få fast brottslingen, innan flera råkar illa ut.

Det sägs att man har det samhälle man förtjänar, men denna grova våldshandling, är det sannerligen ingen som förtjänar.

Vi får dagligen rapporter om våldtäkter, rån och misshandel. Mord och mordförsök.
Någonstans har det gått snett. Människosynen präglas av egoism och råhet.

Det verkar inte finnas någon vilja bland politikerna att ta tag i dessa frågor, så vad kan vi, vi "vanliga" medborgare göra?
Risken är stor att det bildas medborgargarden, med upptrappning av våldet som följd. Det måste vi undvika. Domar ska bara utfärdas i domstolar. Men vad gör vi, när brottslingarna inte ens kommer dit?

Helt lost

Ifrån min blogg har bakgrund och allt möjligt försvunnit. I alla fall som jag kan se.
Vad ser du?

Reslig

Denna vår har jag ingen resa inbokad. Vilket är ovanligt. Men av någon anledning har jag inte varit resesugen, vilket också är ovanligt. Det har väl aldrig hänt förr.

Maken, som inte alls delar mitt reseintresse, har säkert glatt sig åt att slippa höra tjat om eventuella resor och resmål.

Men så idag, helt nyss, så kände jag att en resa skulle sitta fint. Helst skulle jag ju då vilja störta iväg omgående. Åka imorgon.
Fast så blir det inte. Jag har inte planerat in något semesteruttag i vår och vet inte ens om maken kan ta ledigt.

Men kanske, ett par dagar, eller så. En storstadssemester. Paris till exempel, under några dagar. Paris om våren, vem kan motstå det? Min man möjligen. Eller Amsterdam.

Dags att börja operation övertalning.

Skära och rena

Nyfiken som jag är, så måste jag ta reda på vad ordet skära i skärtorsdag betyder. Jag anade på något sätt att det inte har att göra med att skära någonting, till exempel frukt. Inte heller skärbrädor, verkar ha något med skärtorsdagen att göra. Även om det kanske vore en god idé att skaffa sig en ny skärbräda, inför kommande säsongs frukt- och grönsaksskärning.

Nu har vi ju det förträffliga instrumentet internet. Och där hittade jag förstås svaret. Skära betyder egentligen rena. Och det var precis vad Jesus gjorde. Han tvättade lärjungarnas fötter, inför den sista måltiden.
Vem som tvättade Jesus fötter, framkom inte.

Inom asatron, syftar ordet skära på guden Tors bleka ansiktsfärg, efter den hårda vintern.

Så nu vet vi det. På torsdag tvättar vi våra fötter och går ut i solen och försöker få lite färg i ansiktet!

Näthatet

Jag har naturligtvis följt debatten om de hemskheter som utspelats i Bjästa och på internet, när det gäller denna fråga.
Det som slår mig mest, är bristen på vuxenansvar. Föräldrar, lärare och andra vuxna i samhället som väljer att blunda, som väljer att fegt följa strömmen, istället för att söka sig en egen uppfattning.

Barn och tonåringar lever en stor del av sitt liv idag på internet. Varje vuxen i barnens närhet har en förbaskad skyldighet att hålla sig uppdaterad och informerad om denna stora del av ett barns liv.

Nu verkar näthatet ha tagit en annan riktning. Nu är det brottslingen och hans familj, som utsätts för de grova kränkningar, som tidigare riktades mot brottsoffren.
Och jag undrar om folk inte är kloka? Vad kommer den där driften ifrån, att vi måste förmedla ord i skriven form, som vi aldrig skulle uttala muntligt?

Något som också slår mig, är att brottslingen i detta fallet och i de flesta liknande, för det mesta beskrivs som såå trevlig. Såå snygg. Såå duktig. Stämmer detta?
I sånt fall är det väl det som ska ge oss varningssignaler? Något som verkar vara för bra för att vara sant, är oftast inte sant.

Det som ändå ger hopp inför framtiden, är att den som visar mod och civilkurage är en ung människa. En ung flicka, Amanda, som gör det som egentligen borde varit en självklarhet för de vuxna i hela denna tragiska historia.

Ingen jungfrufödsel

Nu är det syjunta på gång. Eller sy och sy. Det kan jag säga var evigheter sen, någon sydde något på våra syjuntor.

Det brukar bli prat, fika, bio eller något annat skojhittepå. Ikväll är syjuntan hemma hos mig och jag har laddat upp med några filmer. Vi brukar inte ha något problem att enas, så någon av dem tittar vi säkert på.

Sen avhandlas det väl diverse ämnen. Till exempel vad barnen pysslar med. Barnen är ju utflugna och utspridda lite var stans nu för tiden.
Om någon tror att vi pratar om våra män, så tror ni alldeles fel. Det är nog vad vi pratar minst om!

Idag är det ju våffeldagen, men några våfflor tänker jag inte bjuda på. Det blir nyttig fruktsallad istället, med glass därtill.

Sen är det ju bebådelsedagen också. Men något bebådande har jag svårt att tänka mig att det blir. Någon jungfrufödsel kan det inte heller bli tal om, eftersom vi alla har två barn var.
Jag tror att alla dessa barn kom till på naturlig väg, ja utom mina då, som storken kom med. Fattas bara annat.
Fast jag kan ha lite svårt att förklara vad mina kejsarsnitteärr beror på!

Så gott folk, så värst mycket datorhäng blir det inte ikväll. Nu ska lite mat stoppas i magen, sen invaderas huset av damer. Maken förpassas till övervåningen. Han får vara glad att han får vara kvar hemma!

Husdjurssvammel

Oh no no, kattfilmen i förra inlägget är bara en skojfilm. Absolut inget djurplågeri, hoppas jag.
Jag som är en djurvän av guds nåde, vill verkligen inte skada någon liten katt. Ni som läst min blogg ett tag, vet ju att jag ibland nästan längtar ihjäl mig efter ett husdjur och att jag får hålla till godo med djur på film.

Tidigare i mitt liv har det funnits många olika djur. Ett stort antal hundar, ett antal katter, en dvärghamster, en råtta, ett antal undulater, en nymfparakit, akvariefiskar, en kanin och det konstigaste av alla husdjur, en mås. Måsen "Måses" har jag för mig att jag berättat om i ett tidigare inlägg.

Men nu är det som sagt tomt på husdjursfronten. Förutom en och annan skata och koltrast och diverse småfåglar, som behagar äta från fågelbordet.

Fortsatt tomt ska det vara, säger maken, som vägrar dela bostad med något djur. Ibland funderar jag på att byta ut honom mot en hund, men det är ju ändock vissa saker som en man är bra att ha till.
Tvätta bilen till exempel och gå små ärenden. För att inte tala om nattliga eskapader i sovrummet.
Möjligen kan man få en hund att gå små ärenden, men de övriga sakerna behöver man nog ha en tvåbening till.

Nej, det verkar som om jag får gulla med dammråttorna i fortsättningen. För såna finns det gott om och eftersom de förökar sig som kaniner lär man aldrig bli av med dem heller.

Kill cat

Stackars katt!

Behöver hjälp

Jag har ju börjat som scoutledare igen, efter att ha gjort ett uppehåll på något år. Det är alltid brist på ledare och eftersom jag tycker att scouting är en sån bra sysselsättning för barn och ungdomar, så sade jag ja, när jag fick frågan i höstas om att komma tillbaka.

Till sommaren är det dags för läger och det är då det blir problematiskt. För jag vill inte ligga i tält!
Jag har gjort det tillräckligt under mina scoutår. Det har sin tjusning, jag vet, men just den tjusningen har jag ingen längtan till numer.

När man är så här lite till åren kommen, är det jobbigt att vistas i markläge. Att krypa in och ut ur ett tält. Att sitta på marken.
Att vakna mitt i natten eller jättetidigt och vara sprängkissnödig och försöka kravla sig ut ur tältet och ta sig till lämplig kissplats.

Så jag har bestämt mig, ska jag med så ska jag bo inomhus. Lägret kommer att hållas i Tiveden, i närheten av Askersund. Är det någon av er bloggare, som känner till om det finns någon stugby eller dylikt i den trakten? Eller vandrarhem eller vad som helst, som inte är ett tält?
Jag tar tacksamt emot tips!

Nu har jag åsikter igen

Picassokören hade tydligen tänkt uppträda i utmanande kläder, men stoppades av TV4. Tack för det! Synd bara att Picasso själv, inte hörsammade det. Och de där fjädrarna runt ögonen, vad var de bra för?

Nu är väl inte jag rätt person att agera stilpolis precis, men ibland blir det bara så pinsamt. Så pinsamt att skämskudden plockades fram. Och fjärrkontrollen.

I media har det skrivits en del om att våra äldre inte får dricka alkohol på våra äldreboenden. Jag har reagerat starkt över detta, för det är nämligen helt felaktigt. De som bor så är myndiga hyresgäster och bestämmer naturligtvis själva om de vill dricka sprit eller inte.

Jag reagerar också över att det görs till en sådan stor fråga i media. Jag som har långlång erfarenhet av äldrevården, vet att just det inte är någon viktig fråga för de som bor där. För när man kommit till det stadiet i livet, att man får flytta in på ett äldreboende, har man helt andra värderingar än unga skribenter i kvällspressen.

För det första ska man vara så hjälpberoende, att kvarboende i det egna hemmet med maximal hemtjänst, inte längre fungerar. I det egna hemmet kan vi sätta in hemtjänsthjälp så ofta som 1 gång per timme, om det behövs.
Så tänk efter, är det verkligen drickandet eller icke drickandet av alkohol, som då är det största bekymret?

Men som sagt, vill man dricka alkohol, så går det alldeles utmärkt. Har man ingen anhörig som kan handla, kan personalen göra det.
Och vid större högtider gör man det lite festligt för de boende och det bjuds både på snaps och vin till maten, för de som önskar.

Så alkoholen är inget problem. Större problem är den låga bemanningen, som gör att de gamla till exempel inte får komma ut i friska luften varje dag. Även om man sommartid kan sitta ute på balkong eller i trädgård, så behöver man få komma ut resten av året också.

Men är man 2 personal på 10 boende, varav 8 sitter i rullstol, så förstår man att det inte kan bli särskilt långa promenader. Om det blir några alls. För när 1 personal tar med sig 1 boende i rullstol och 1 gående ut, blir det alltså 1 personal kvar på enheten, som ensam ska ta hand om de övriga, vid till exempel toalettbesök.

Jag önskar att skribenterna i tidningarna kunde belysa de här områdena, istället för att ensidigt rikta in sig på det som egentligen inte är något problem.

Ask gör magplask

Men herregud, är hon dum eller är hon dum? Ask vill skicka brev med färgade kuvert till misstänkta sexköpare.

Det ska alltså ut till allmän beskådan, att en person är misstänkt för denna typ av brottslighet. Speciellt bra, tycker hon att det är att personens barn, då kan få reda vad föräldern är misstänkt för.

Som politiker har man ett ansvar. Att tänka. Och att förvalta det förtroende man erhållit av sina väljare.
Ask gör tydligen ingetdera i den här frågan.

Hon eller han?

Är en dator en ”hon” eller en ”han”?

En språklärare försökte förklara det här med tinget ”kön” för sina elever.

T ex sa läraren, benämns båtar, flygplan och orkaner som ”hon”.

En av eleverna undrade vilket kön i så fall en dator skulle vara.

Läraren gjorde detta till en gruppuppgift och delade upp klassen i två grupper –

killar för sig och tjejer för sig.

Uppgiften var att ge datorn ett kön och motivera varför.

Tjejerna kom fram till att en dator definitivt är en ”han” eftersom:

1. Han kan en hel del, men vet sällan hur han ska använda sin talang utan att få instruktioner.

2. Det är meningen att han ska hjälpa till med att lösa dina problem, men hälften av tiden är han själv det största problemet.

3. För att få hans uppmärksamhet måste du först sätta på honom.

4. Så fort du skaffat dig en, vet du att om du bara hade väntat litet längre skulle du kunna hittat en bättre modell.

Killarna, å andra sidan, ansåg att en dator är en ”hon” eftersom:

1. Ingen, utom hennes skapare, kan förstå den inbyggda logiken.

2. Det språk en dator använder för att kommunicera med en annan dator är obegripligt för alla som inte är datorer.

3. Minsta lilla misstag lagras i ett långtidsminne och kommer att ställa till problem långt efteråt.

4. Så fort du har fastnat för en, kommer du tvingas att spendera halva lönen på mer eller mindre nödvändiga tillbehör.