tisdag, september 25, 2007

Jag emigrerar

Känner på mig att det här kommer att bli ett långt och omständigt inlägg. För att inte tala om gnälligt. Så ni som inte orkar lyssna på en gnällkärrings gnäll, ska absolut sluta läsa nu. För gnäll ska det bli.

Tror att jag befinner mig i en av de värsta perioderna i mitt liv faktiskt. Har ju tänkt så även tidigare i livet. Men nu känns det inget bra. Det har ju mestadels varit psyket, som inte varit på topp tidigare, men nu börjar det fysiska också svikta.

Var till doktorn idag och fick konstaterat att blodvärdet inte ökat just något sen operationen för några veckor sedan. Och blodtrycket ligger för högt. Har ketoner och protein i urinen. Hjärtat är påverkat, slår fort och ojämt. En hel radda blodprover togs. Känner att läkaren tog detta på allvar och han kommer att utreda vad allt beror på.
Jag fick recept på starka järntabletter och B12-vitaminer.

Det värsta är ju att när man själv är sjuksköterska, så sätter hjärnan igång och grubblar och grubblar, över vad som kan vara fel. Jag har ju fått en del symtom på senare tid, som jag inte riktigt själv tagit på allvar. Till exempel andfåddhet, extrem trötthet, huvudvärk och svullnad i kroppen.

Nu har jag också slutat äta östrogentabletterna. I valet mellan pest och kolera, valde jag pest eller om det nu var kolera. Hellre svettningar, vallningar och humörsvängningar än kraftiga blödningar.

Ett äktenskap måste verkligen vara starkt för att överleva klimakterieperioden. Jag öppnar hela tiden fönster och dörrar, för jag är så varm. I samma takt stänger maken dörrarna och fönstren, för han fryser. Jag hotar med att gå omkring naken. Gör det då, säger han. Medveten om att det är ett tomt hot. Inte kommer jag gå omkring här naken, med insyn rakt in.

Nej, jag överväger att emigrera till Sibirien. Där kanske jag kan få jobb som värmekälla. Tänk om någon energiforskare kunde få fram ett sätt att tillvarata klimakteriekvinnors värmeöverskott! Då skulle energifrågan vara löst och vi kvinnor skulle känna oss behövda.

På tal om jobb, har jag verkligen börjat tänka på om jag ska fortsätta jobba som sjuksköterska. Alltså, jag kan inte låta bli att engagera mig, att leva rövare om brukare inte mår bra etc, etc.
Jag skulle vilja vara en sån där teflonpanna, där allt rinner av. Istället är jag som en gammal rostig järngryta, där allt fastnar. Inte ens lut och vattenbad hjälper.
I min enfald har jag trott att det skulle bli bättre, i takt med ökad ålder. Men inte då. Det blir bara värre och värre.
Undrar också om mina fysiska krämpor är stressutlösta. Jag vet att stresshormonerna är skadliga för organen.

Den stora frågan är ju vad jag skulle göra istället? Jag kan ju inget annat. Absolut inget annat. Och vem vill anställa en trött och sliten 51-årig kvinna? Med krämpor här och var, och ett sjujäkla humör.
Nej, det blir nog Sibirien. Nån som följer med?

13 kommentarer:

Anonym sa...

Så tråkigt att höra. Jag tar inte alls ditt inlägg som gnäll, jag ser det som att du har bekymmer och elände nu. Det ska du skriva ur dig, det är viktigt att pysa ibland.
Jag är på AB nu, vill känna på det igen. Har information i ett WP inlägg nu. Välkommen att titta in om du känner för det.
Tänker på dig och många kramar.

Anonym sa...

Tyra Tok = Miss T

Anonym sa...

Hej
Stackars Dig! Det låter jobbigt.
som man borde jag ju inte kunna skriva att jag vet hur det känns.Men eftersom jag fått hormonbehandling så vet jag faktiskt det på ett ungefär i alla fall.Varför inte köpa ett stort duntäcke o bädda in maken i!
:)

Anonym sa...

Ja, inte tog jag det där som gnäll mer en berättelse ur verkligheten.
Här hos oss är det alltid korsdrag. Så raggsockor och fleecetröja till gubben så klarar han sig nog.
Hormoner ja, det är ju lite besvärligt kan inte säga mer än...håll ut !
Wanja

Anonym sa...

Jag tycker inte alls du gnäller! Du ventilerar dig. Hoppas det ordnar sig med kroppen. Ha det så ott det går i "hettan"!

MVH Pinglan, AB

Anonym sa...

Låter skitjobbigt. Jag säger som de övrig som kommenterat, att du gnäller inte. En bit av livet är vad vi får läsa.
Själv har jag aldrig börjat med östrogenpreparat. Tror att man drar ut på processen om man tillsätter något som naturligt ska minska.
Energikram

Anonym sa...

oh nej...det där låter inte alls bra. Du får se till att ta det lugnt. Det är tufft nog för dig med allt annat och så får du detta ovanpå....*suckar' Prata om otur.

Lämnar en drös med kryapådig kramar och hoppas din kropp stabiliserar sig från värmealstring och annat olater.

Kraaaaaaaaaaaaaaaaaam
Margareth

Anonym sa...

Det där låter inte bra, men hoppas du kan få hjälp så värdena blir mkt bättre.

Och att ha det så...är inget jag ser fram emot. Hoppas få slippa... Önskedröm kanske.

Krya på dig nu, vila mkt!

Kram:)

Anonym sa...

Att ha det så...menade jag ang klimakteriebesvären alltså ;)

Anonym sa...

Näääe, fy för Sibirien! Jag hänger med till Nya Zeeland om du vill dit!:) Bra att du slutat med östrogenet. Har hört att det kan ge grymma blödningar och det är ju inget vidare att förblöda...
Inte är du för gammal att "sadla om" vid 51! Vad skulle du vilja pyssla med om du fick drömma fritt? Tror du har mist en dröm, eller? Sköt nu om dig! MVH & kram från KLoktok

Anonym sa...

God morgon go´a vän i etern =)
Jag följer gärna med, fast fru fibbe gillar inte kyla, men det bryr sig inte Tant Rut om =)
Ett äktenskap som överlever "övergångsperioden" det måste klara alla motgångar och vara ett starkt äktenskap ;)
Hoppas att "koleran" ger med sig snart och du får rätsida på eländet så att du får börja må bra igen =)
Ha en bra dag, lämnar en frukostbricka, kramar =)

Anonym sa...

Det var ju inte så roligt att läsa, men jag hoppas att det vänder och att du blir piggare fort nu!
Vicke

Anonym sa...

Tycker du har all rätt att gnälla. Jag skulle också vilja göra ngt annat. Hinna jobba med ngt mera än i mediabranschen. Men vad? Det är jag som är stödet i familjens ekonomi, så det är inte bara att tänka att jag ska passa på nu innan det är för sent. Däremot är jag lyckligt lottad ang klimateriet. Har funderat en hel del över det. Märker ingen skillnad på mens, är som en klocka. Har frågat min mor och hon minns inget speciellt. Fryser för jämnan så ibland, hur tokigt det än låter, så tänker jag att då kanske jag blir normal i kroppsvärmen om det dyker upp. Har också en rörlig svanskota som ställt till en hel del problem för mig som gör att när jag nu blir stelare i kroppen så kommer jag även att normaliseras där. Förutsätningarna är med andra ord goda men ändå funderar jag en hel del. Särskilt när jag läser det här och tänker kan det vara så här olika eller går jag och väntar på ngt som kan dyka upp när som helst? Hoppas att du får bukt på det hela för jag förstår att det här är inte kul./Rosa tanke