lördag, december 27, 2008

Det nya livet

Nu har det nya livet börjat. Det nya livet, som innebär till exempel stavgång. Att ha en hund i koppel och samtidigt gå med stavar, är en omöjlighet, så nu travar jag på så lätt och smidigt.

Sen vill jag passa på att tacka alla er, som stöttat och lämnat värmande kommentarer. Om ni bara visste hur mycket det betyder.
Något som också betytt mycket är den här dikten, som jag av en slump hittade på nätet. Jag har läst den så många gånger i helgen. Den har gett mig sån tröst. Tänk att kunna fånga sorgen så, att förmedla precis hur det känns. Det är en gåva.

Annars har helgen inneburit både arbete och ledig tid. På julafton var det många släktingar som tittade in en stund. Bland annat kom min f.d. svägerska, som jag inte träffat på flera år.
Igår skulle bohemsläktingarna från Uppsala komma, men de lämnade återbud. Mannen låg i hög feber. Och kanske var det lika bra det, för de har nämligen två hundar och jag vet inte om jag är beredd på att få in andra hundar i huset just nu.

Sen har ju förstås sönerna varit hemma. Stora sonen har kommit hit och ätit middag varje dag och lillsonen har bott kvar. Nu packar han som bäst och ska åka tillbaka till Stockholm.
Storsonen beklagade sig över sin ledvärk. Dessvärre ser det ut som om han har ärvt min artros. Värken förvärras betydligt efter alkoholintag. För min del är det inga problem att avstå eller dricka ytterst lite, men för en ung man i farten kan det förstås kännas jobbigt. Att behöva säga till sina kompisar att man är försiktig med drickat på grund av ledvärk.
Han har ju redan fått offra sin fotbollskarriär, så jag förstår att det kan kännas tungt.

Av lillsonen har jag fått inloggning till Spotify. Så fantastiskt! Jag bara spelar och spelar underbar musik. Just nu sjunger Eva Cassidy. Igår upptäckte jag bandet Magic Numbers, som spelar melodiös pop i 60-70talsanda.
Han hade också med sig ett sagolikt gott kaffe hem, Monsun Malabar. Jag undrar om det inte är lite beroendeframkallande?

8 kommentarer:

Anonym sa...

Det var nog precis som det skulle att det fick bli ett återbud. Ibland behöver man lite mer tid...
Ha en fin lördag!
Kram!

Anonym sa...

AH *hoppar till* KAFFE!? Var har han köpt det? Finns det på ICA eller?

Jag förstår du inte vill släppa in någon annan hund nu. Kram!

Haha, ja, det kan man säga, han sket i det blå skåpet, haha!

Anonym sa...

Det är just sorgen som är svårast just efteråt. Men som du verkar inse oxå är alla möjligheter som finns.
http://skrivanne.wordpress.com/2008/10/29/min-vackra-hund/
Har själv varit tvungen att sälja min vackra hund. Det var en sorg, men jag är fortfarande en hundälskare och har bestämt mig för att skaffa hund den dagen jag blir hemma... Kram Anna

Tant Janet sa...

God fortsättning! Nytt liv med stavgång - samma här...

Ett liv utan hund - det är hårt. Jättetufft... vi omplacerade vår för 6 år sen och det kan fortfarande svida i hjärtat. Ta hand om dig och kram.

Anonym sa...

Nu blir jag nyfiken, Spotify, vad är det! Tråkigt med artros och värk. Tänk om dom kunde fixa bot mot det! Kram

Anonym sa...

Vad kul med sönerna på besök, som du har jag storebror som varit här lite då och då eftersom han har närheten, lilleman "bor" här nu när han kommit hem från Oslo, bor och bor. Det är mycket som ska hinnas med och alla de där ungdomarnas julfester- de är inte få. Trots det förstår jag att din son har det jobbigt, det är inte lätt i den åldern att få ungdomar att förstå - ledvärk, det vet de knappt vad de är hur ska de då kunna ha förståelse.

Jag lever ju med en som har värk och min pillerman känner direkt av lederna när han smakat alkohol. Numera avstår han nästan till 100% men ibland slinker det ner något glas och då blir det ett straff dagen efter, istället för baksmälla - riktig ledsmälla.

Tur i oturen var det kanske för dig med den sjuka släktingen, det hade ju också kunnat bli jättebra.

Ha en fortsatt bra kväll.

/Margareta G

Anonym sa...

Artros,Inget man önskar andra,speciellt sin barn.Så tragiskt när de är unga,visste inte det kan drabba även dem.Jag har det själv,hoppas jäntan slipper.

Anonym sa...

Kikar in till dig och läser om din kära vovve. Även om det kanske var väntat så är man ändå aldrig beredd när dagen är inne.

Önskar dig en god fortsättning och passar på att skicka med en kramizzzz.