fredag, december 26, 2008

Ingen julhund

Första julen på 29 år, som firades utan hund i huset. Jag försöker intala mig att det är bra. Och praktiskt.
Ingen hund som snappar åt sig mat, som står för nära bordskanten. Godis och nötter kan lämnas framme. Julklapparna under granen fick ligga ifred.
Papper och snören kunde lämnas i en kasse, som fick stå kvar orörd i hallen.
Men ändå...
Det är tomt. I soffhörnet ligger bara en kudde. Ingen hund.
På natten är det bara mänskliga snarkningar som hörs. Och ingen tassar upp och ner för trappan mitt i natten.
När jag kom hem från jobbet igår, var det bara skor som mötte mig i hallen.
Tomhet...

En ny era är på gång. En ny tid. Ett liv som kommer att bli mycket enklare.
Men kanske med mindre kärlek...

10 kommentarer:

Anonym sa...

Och ingen som ligger på sin plats och slukar skinkskivan man rutinmässigt hivar iväg till den nu tomma platsen...

Visst är det enklare nu, mycket enklare. Fast saknaden är enorm.
Vi har ändå (både du och jag) haft den stora turen att få dela många år med en riktigt god och trogen vän.

Kramar och tankar i massor!

Anonym sa...

Det blir aldrig samma sak med en ny hund men det kan bli lika bra ändå. Om nu saknaden blir för stor...

Kram

Anonym sa...

Usch, vad hemskt, stackars dig.. *kramar om* Min förra man tog bort min favorithund för en månad sen. En jämthund, Bacto, som vi köpte för 11 år sen, och som han haft efter vi skilde oss men som jag ofta hälsat på! Det är hemskt, jag vet.. Kram!

Så det är inte klimakteriet då? Puh.. :)

Anonym sa...

Förstår dig mycket väl,har varit i samma sits.Man intalar sig både det ena och det andra,men kommer alltid tillbaka till samma saknad.Tröstekram till dig.

Anonym sa...

Så tråkigt att höra om lilla vovven. Jag har aldrig haft någon hund men jag tror jag kan förställa mig tomheten. Min syster har hund. Det är nummer fyra nu. Ibland har hon haft uppehåll mellan dem och då har jag känt av tomheten när jag kommit på besök.

Men som sagt ni blir lite "friare" nu. Hoppas du inte glömmer att gå på promenad trots att du inte har hund längre.

Julkram från Farmor K

Anonym sa...

Har suttit och läst i din blogg. Ser att din kära vän gått bort. Känner igen det du berättar att livet blev lite enklare (minns när min katt dog som var över 10 år) men så tomt. Så länge som känslan/minnet finns kvar när man öppnar dörren och förväntar sig att den fyrbenta vännen ska stå där. Ta emot. Vara glad att man kommer hem. Det gör ont att mista en närstående fyrbent vän, precis lika ont som att mista en tvåbent./Rosa tankar

Anonym sa...

Glömde ju, är alltid för snabb i mitt skrivande, en cyberkram för att dela din sorg/Rosa tankar

Anonym sa...

Det är nog så, hundens alltid trogna kärlek till sin matte/husse, den finns alltid där och vår kärlek till varandra den hoppar och förändras, för många hela tiden.

Lite som ett barn, det prats om hur skönt det är när barnen flyttar hemifrån men sedan kommer saknaden och den stora glädjen när de kommer hem och hälsar på. Jag har en sådan glädje just nu.

Med din digitalkamera har du säkert många foton som du kan ta fram och minnas de stunder när de togs och känna en glädje.

/Margareta G

Anonym sa...

Vad tråkigt att din hund inte är kvar. Hoppas du kommer över sorgen. Kanske saknaden alltid kommer att finnas kvar men du har ju goda och fina minnen kvar av din hund.

Önskar dig en fin lördag!

Kram!

Lallis - liv och leverne sa...

Jag förstår att det känns tomt utan..
Jag hoppas att du får en riktigt fin h elg nu.
Kram Lallis