Nytt år

Här har jag skrivit en nyårshälsning. Kika gärna.

Grotesk stjärna

Jag har tittat på "Stjärnorna på slottet" och fyllts med fasa över Britt Eklands utseende. Hur kan någon människa ställa till sitt ansikte på det viset? Hon ser grotesk ut.
När ett naturligt åldrat, rynkigt ansikte kan vara så oerhört vackert.
Konstaterade också att Magnus Härenstam verkade vara en väldigt trivsam person. En sån som jag gärna skulle vilja ha till vän.

Här hemma fejas det för fullt. Maken har tagit tag i badrummet. Jag ska väl också sätta igång med städningen. När jag har bloggat klart. Och läst färdigt alla andras bloggar. Och kommenterat klart.
Kan jag skjuta upp städningen ytterligare? Behöver kanske vila en stund, efter allt bloggande?

För övrigt är min LillaVovve inget vidare pigg. Han har levt på övertid i flera år. Hans svåra hjärtfel borde egentligen ha lett till döden för länge sedan. Jag har försökt parera hans symtom med medicinen, men nu vet jag inte om det går så länge till.
När vi är ute och går är han dock fortfarande pigg och nyfiken. Inomhus däremot, är han helt utslagen. Förutom när han får sina svåra hostattacker. Och de kommer tätare och tätare.
Men det är ohyggligt svårt. Att tänka att man borde avsluta hans liv. Det är ett beslut jag inte vet om jag klarar att ta. Samtidigt vet jag att jag är tvungen till det. Förr eller senare.
Men jag är inte redo än.

Kurerad blogg

Sådärja, nu ska jag kurera mig med tranbärsjuice och antibiotika. Är ledig i helgen, så jag kan vara hemma och ta det lugnt.
Eller lugnt och lugnt. Lite städning och plock blir det nog, inför nyårsafton.
Jag jobbar nyårsafton, på dagen. På kvällen ska vi ha lite partaj här hemma.
Maten är dock redan planerad och inhandlad. Vi blir nio personer till bords och vi ska äta:

Skaldjurssoppa
Tjälknöl med Gorgonzolapaj
Creme Brulee

Det kan bli riktigt gott!

Sjuk blogg

Nu har jag haft huvudvärk i ett och ett halvt dygn. Och efter jobbet idag på eftermiddagen, började toalettrejset. Jag tror bestämt att jag har en urinvägsinfektion. Sveda, värk och ständigt pinknödig.
Så nu har jag druckit vatten och juice i stora mängder, för att försöka skölja bort skräpet.

Det här blev inget roligt inlägg. Bäst jag slutar innan det blir värre.

Slappardag

Min julafton blev verkligen lugn och fridfull. På eftermiddagen kom min otursförföljda svägerska hit. Hon har dessvärre drabbats av ytterligare otur. Nu gällande hennes lägenhet. Ska det aldrig ta slut?
Min mamma och min svärmor anslöt sig också. Svägerskan åkte vidare till sin son, men damerna var kvar och åt middag.

Min svärmor är knappt en tvärhand hög. Väldigt förvirrad, men gjord av godhet. Jag tror inte att jag har träffat på någon snällare människa.

Av maken fick jag en handväska i julklapp. Av mjukt, svart skinn. Förmodligen tyckte han att min gamla, slitna "The Bridge"-väska, som jag köpt på second hand för 35 kr, hade sett sina bästa dagar. Och det långt innan jag köpte den.
Av sönerna fick jag presentkort på min favoritaffär, schampo, balsam och doftljus. Helt perfekt, alltså.

Sen var jag så slö, att jag inte orkade masa mig iväg till kyrkan på midnattsmässa. För första gången på flera år.
Men jag hörde och såg i alla fall Stina Ekbladh läsa Julevangeliet, på TV tidigare på dagen.
Det är en vacker text. Vår kyrkoherde, som är en modern sådan, han åker motorcykel till exempel, brukar också läsa den väldigt vackert och innerligt.

Hamnade istället i ett TV-program om en kör i USA. Medlemmarna var 80 +. De sjöng endast hårdrock och punk. De verkade ha så fantastiskt roligt. En sån kör vill jag också vara med i.
Men jag vill inte vänta tills jag är 80.

Idag får det bli en slappardag. Jag läser just nu "Snabba cash", av Jens Lapidus. Miljöerna i den boken är lika bekanta för mig, som Jupiter ungefär. Men den är kul att läsa, riktigt spännande och mycket välskriven.

Annars kan man titta på den här killen. Han är ju bara för rolig!

Jul igen

God Jul alla underbara människor därute!

Hoppas att ni får en varm och kärleksfull helg. Lyssna på fin musik, som den här eller den här, till exempel.

Läs en snutt ur Julevangeliet, låt oss påminna oss om varför vi firar julen. Det är faktiskt inte Tomtens födelsedag vi firar.

Ta hand om er och om varandra.

Ni betyder så mycket. Jag vill ha er kvar, länge, länge.

Smet

Världens godaste julgodis, stod det i receptet. Bilden visade tunna, läckra chokladbitar. Jag, som är en stor älskare av choklad, kunde naturligtvis inte motstå.
Fram med kastrull och ingredienser. Nu hade jag ingen mjölk hemma, men jag chansade på att vispgrädde och sojadryck skulle fungera lika bra. Tillsatte också lite hotchocolatekrydda. Annars följde jag receptet till punkt och pricka.

Efter kokning skulle chokladen hällas upp på en plåt och när smeten, efter en stund stelnat, skulle den skäras i fyrkanter. Den stunden blev längre och längre. Till slut ställde jag in plåten i kylen, för att den skulle stelna över natten.

Imorse tog jag fram plåten. På plåten flöt en tjock gegga omkring. Jag hade lyckats göra världens godaste chokladsmet!
Jag hällde upp smeten i en burk och ställde tillbaka den i kylskåpet.

Alltså, man kan ju inte ställa fram en burk med smet på julbordet. Som folk ska gräva i med sked.
Men jag kastar inte bort den, för den är underbart god.

Och hur gick det med knäcken då? Jodå, den är god, den med. Fast aningen för lös!
Fast jag måste säga att jag äter hellre för lös knäck, än stenhård.
För så här dags i livet, får man ju vara rädd om sina tänder.

Blå skåpet!

Det gör mig så ont, när jag tänker på kollegan, som jag skrev om i mitt förra inlägg. Jag har precis postat ett kort till henne och jag vet att det är många som tänker på henne.

Att bli så till den grad åthutad, för ett brott som begicks enbart i välmening.
Hon gick in i en anhörigs journal, för att skriva ett meddelande, till den som var ansvarig.
Det var bara av omtanke för sin anförvant, som hon gjorde det.

Jag kan inte för mitt liv drömma om att hon sitter och läser folks journaler, för sitt eget höga nöjes skull. Den tiden har man inte i vårt yrke.

Kollegan är en person som lever för sitt jobb. Det är en stor förlust för våra vårdtagare, om hon inte kommer tillbaka.

Jag kan inte annat säga, än att nu har arbetsgivaren skitit i det blå skåpet!

Utfrusen

En kollega har råkat illa ut på sitt arbete.
En chef har gjort en anmälan. Utan att prata med henne.
Nu är hon sjukskriven. Det sägs att hon inte kommer tillbaka.

Så hastigt allt kan förändras. Ena dagen har man ett jobb att gå till. Nästa dag räknas man liksom inte längre...

Skräp

Någon ommöblering har det inte blivit än. Yngste sonen tyckte att jag skulle göra mig av med böckerna och skippa bokhyllan, maken muttrade något om att det blir ännu trängre, om jag flyttar på möblerna, som jag hade tänkt. Alltså kom jag av mig totalt!
Läste också i en tidning att det nu är trendigt med böcker i vardagsrummet, och det är ju inte så ofta som jag får känna mig som en trendsättare precis. Så böckerna får vara kvar!

Sonen och jag åkte istället till IKEA, för att leta efter ett soffbord, modell mindre. Vi lyckades dock inte hitta något som var lagom litet. Däremot hittade vi en hallspegel, som äldste sonen önskar sig i julklapp. Så nu är i alla fall julklappsbestyren färdiga.

Istället för ommöblering, har jag ägnat eftermiddagen åt städning. En stor hylla i hallen röjdes, skåpluckorna i köket torkades och den mer än överfulla köksbänken fick sig en genomgång.
Jag förstår inte hur vi lyckas samla på oss så mycket papper, skräp och elände.

Ommöblering

Har i ett par dagar funderat på om jag ska möblera om i vardagsrummet. Vi har bott här i nästan 8 år och alla möbler står kvar där vi ställde dem när vi flyttade in. Alltså är det kanske dags att förnya rummet.

Rummet är dock inte särskilt stort, min man tycker att vi har alldeles för mycket prylar. Han går åt det mer minimalistiska hållet. Han gör dock inget åt saken. Jag har flera gånger sagt åt honom att slänga ut det han vill, men se det händer inte. Då kan han få gnälla, tycker jag.

Prylarna är av en salig blandning. Allt från ren kitsch till glas designade av Hydman-Vallien. Bokhyllan översvämmas av böcker. I fönsterna står mer eller mindre fula krukväxter. De flesta rätt vildvuxna. Jag vattnar och pratar med dem, annars sköter jag dem inte särskilt bra.

I ett av hörnen i rummet är datorn och arbetsplatsen placerad. Jag har en förmåga att sprida papper omkring mig i detta hörn. Så där borde också någon slags uppryckning göras.

Nu ska jag gå loss med tumstocken och se om det ens är möjligt att flytta omkring möblerna.

Klokord

Kom ihåg att varje dag ovan jord, är en bra dag!

Filmgalen

Ytterligare en galning! Så rolig!

Galet

Det här är ju bara så hejdlöst roligt!

Anar ugglor...

Jag har en förkärlek för ugglor. Det började för längesedan, när jag fick ärva en uppstoppad Kattuggla!
Sen dess har jag samlat på ugglor i alla möjliga former och varianter.

Här ovan är till exempel en uggla på ett renhorn.

Jag har några fina ugglor från Uppsala-Ekeby. Den lilla rutiga och prickiga ugglan längst ned, är nog min finaste Ekebyuggla.

Jag har också en uggla tatuerad på ena axeln.

Nu för tiden köper jag sällan nya ugglor. Jag har så många redan och får knappast plats med fler.
Jag är ju en ekorre när det gäller andra saker också. På en bild skymtar en del av min mortelsamling. Har också en hel del porslin och keramik från 50-talet.

Min man är dock inte ett dugg road av min samlariver. Han skulle med glädje slänga ut rubbet.
Fast skulle han göra det, är risken stor att han åkte med själv!

Sabotage

Tur i oturen, när det gäller branden, som jag skrev om i mitt förra inlägg, var att den inträffade tidigt på dagen. Törs inte tänka på vad som kunde ha hänt om den inträffat på kvällstid.
Nu fanns ingen människa i lokalen, varken i restaurangen eller i ishallen i samma byggnad.
På kvällstid är ju ishallen full med vuxna och barn.

Det var också ytterst nära att branden spred sig till ishallen, nu blev det enbart vattenskador i de lokalerna.
Svägerskans kiosk och restaurang, däremot, är totalt förstörda. Hon hade många julbord inbokade, samt utfodring av hungriga hockeyspelare och konståkare, som tränar, tävlar och är på läger i ishallen.
Nu kommer hennes verksamhet att ligga nere i flera månader.

Något som försvårade släckningsarbetet var att brandposten, på andra sidan gatan, stängdes av mitt under släckningen. Brandmännen, från två brandkårer, blev plötsligt utan vatten. Det betecknas som sabotage och är polisanmält.

Hur kan man göra så? Ishallen är ju en mycket stor byggnad och röken vällde ut. Alldeles intill ligger också det stora idrottshuset med tillhörande simhall.
Så stänger någon av vattnet!

Eldhärjat

Nu är det lite sorg och bedrövelse här. Min svägerskas restaurang har gått upp i rök, helt uppbrunnen. Mitt i värsta högsäsongen. Frysarna var fulla med julmat, inför alla julbord.
Inget finns kvar.
Och häromveckan skar motorn i hennes bil. Kan man säga att hon har oflyt nu?

Minnen

Det här är min första hund. En labradorkille, som levde sitt liv i 180 knyck.
Någon mer levnadsglad varelse får man leta efter. Ständigt på jakt efter nya pinnar och nya vattendrag.
Älskade alla och blev mycket älskad tillbaka.
Fast det är 20 år sedan han dog, så pratar våra vänner fortfarande om honom.






Här är jag. Året kan vara 1980. Jag var en smal, tvättäkta blondin, med stora glasögon.
Blondinen finns kvar, men går mer åt det råttgråa hållet idag. Glasögonen är ett par storlekar mindre. Kroppen, dessvärre, är ett par storlekar större.


Soffan har vi fortfarande kvar i vardagsrummet. Sliten förstås, men ack så kär.
Tiden går, hörni!

Tidningsomslag

Gulliga Katrin, har tipsat om en kul sida. Man kan göra egna tidningsomslag där.
Det här är ett par av omslagen jag gjorde.

Överst LillaVovven.
På nedersta bilden står jag på färjan mellan Manhattan och Staten Island.
Mössan, en röd fuskpälsmössa, har jag köpt i hamnen.
Det var fruktansvärt kallt i New York i januari i år. Någon av dagarna var det till och med köldrekord.
Hotellrummet var naturligtvis svinkallt. Vi fick sova med kläderna på.
Vi blev även tvungna att inhandla långkalsonger och halsdukar, för att överhuvudtaget kunna gå ut.

Men människorna var varma och trevliga. Och hjälpsamma. Det kom alltid fram någon och hjälpte till, när vi stod och läste kartan i gathörnen.

Ingen shopoholic

Den här bloggen verkar leva sitt eget liv. Nu har plötsligt texten på inställningssidorna och kommentarsidan blivit engelsk. Jag har inte gjort ett dugg. Den är inställd på svenska, så jag fattar inte hur det kan ändra sig. Någon som vet?
Tur i alla fall att det står på engelska, hade varit svårare med kinesiska.
Sen brukar det också ibland, stå i min profil att jag bor i Afghanistan! Men det gör jag inte, det är jag alldeles säker på.

Idag åkte jag till "Nisses", efter jobbet, för att julhandla. Från denna stora butik kom jag ut med fyra julkulor och en packe servetter!
Jag är en hopplös shoppare!
Sen blir jag, precis som småbarn, alltid kissnödig och fruktansvärt hungrig, när jag är i stora butiker. Får ägna större delen av tiden åt att leta reda på en toalett, samt köpa något att äta.

Nej, jag och stora affärer är ingen lyckad kombination!

Tillägg den 8/12: nu står det på svenska igen och jag bor fortfarande kvar i Sweden!!

GPS= ganska pantad sångare= världsartist

I den här artikeln i DN, kan man läsa att genomsnittssvensken spenderar 5500 kr i julhandeln och att GPS blir årets julklapp. Är det verkligen så?
Då är jag ingen genomsnittssvensk och knappast någon annan jag känner heller.
Handlar folk på kredit eller har man verkligen så mycket pengar att julhandla för?

Och vem behöver egentligen en GPS? Jag kan förstå om yrkeschaufförer uppskattar detta hjälpmedel, men vi vanliga bilförare, behöver vi en sådan tingest? Är det inte bara ytterligare en leksak för vuxna?

Något som jag också förvånas över, är varför den våldtäktsmisstänkte artisten kallas för världsartisten i pressen?
Jag menar, en världsartist borde ju vara någon som är känd i hela världen. Är den här mannen verkligen det? Jag tvivlar.
Möjligen att han blir det, om han hamnar bakom lås och bom efter rättegången.

Debut

Jag lär nog aldrig bli någon stor författare. I och för sig har jag aldrig försökt att bli det. Jag kanske har oanade talanger? Vem vet?

I alla fall tänkte jag att jag kunde prova på att bli Haikupoet. Nu tror jag ju inte att Nobelpriset i litteratur kommer att gå till någon europeisk kvinna inom de närmaste hundra åren. Men i alla fall. Någon utmärkelse kan man ju kanske få.

Så därför, här kommer min Haikudebut. Kvalitén är oerhörd. (Obs! Självironi):

Det regnar småspik.
Jag är blöt om fötterna.
Snart är julen här.

Adventsljus

Idag är det första advent. Jag har förvånat mig själv de senaste dagarna. Jag har till exempel gjort i ordning en ny adventsstake med fyra blockljus, jag har gjort en blomgrupp med röda och vita Kalanchoe, prydnadskål och mossa.
Med mera, med mera. Jag har alltså fått ändan ur, och fått en hel del gjort de senaste dagarna.

Det har nämligen precis i dagarna, gått upp för mig att det snart är jul. På julklappsfronten däremot, händer det just ingenting. Förutom att jag köpt ett ljus var, till mor och svärmor. Se bilden. Det är en bekant till mig som tillverkar ljusen. Förutom dessa, som är gjorda i form, så handstöper hon ljus också. Otroligt vackra ljus. Och hon har bråda tider nu, kan jag säga. Hennes hem är överfullt av ljus, i alla möjliga färger och former. Och det ska säljas och levereras till olika julmarknader.

Idag ska jag själv besöka en av dessa marknader. En liten marknad någon mil utanför staden. Jag gillar inte stora julmarknader, med trängsel och stök. Kan nästan få panik, när jag kommer till sådana ställen.
Tyvärr arbetar jag, när min favoritmarknad äger rum, den 15:e. Så jag får åka till den här istället.

Men julklapparna då. När ska jag handla dessa? Och vad? Två söner i 20-årsåldern vill ju inte bara ha strumpor. Det ska helst vara något annat också, lite dyrare liksom.

Har svårt att tänka mig att de skulle uppskatta att att få varsitt ljus!

Större än "Idol"

Hon gjorde det, Amanda. Hon visade var skåpet ska stå.
Jag har sällan eller aldrig känt såna rysningar och frysningar, som igår, när Amanda framförde Hallelujah. Visserligen är det en av mina absoluta favoritlåtar. Men Amandas version tog fullständigt andan ur mig.

Hon kändes så enormt sårbar, så vidöppen och full av känslor. Vilken gåva att kunna förmedla känslor på detta sättet.
Det spelar ingen roll om det förekommer falska toner här och där. Hennes artisteri är någonting mer, någonting större.

Hon kommer aldrig att kunna waila fram en s.k. powerballad, men vad gör det. Hon berör mycket, mycket mer, hon kryper in under skinnet på en. Hon kommer åt varje skrymsle och varje vrå i ens själ.

Hon är så mycket mer än en "Idol".