Problem

Jag fick ett mail från min vän, som jag skrev om här. Jag hade bett hennes syster, som också var med på festen, att prata med henne.
Hon bad nu om ursäkt, hon hade missförstått en sak som sades. Det känns bra att det var ett missförstånd. Att hon inte tror att någon av oss ville såra henne.
Hon är lik mig på många sätt, har lätt för att grubbla och ta åt sig. Jag vet också, att om man inte mår bra, kan man tolka och förvrida det som sägs helt galet.

Jag har istället fått ett annat problem på halsen. Under min promenad med LillaVovven idag, funderade jag hur jag ska göra. Och kom fram till en sak, men det är inte lätt, eller för den delen, rätt att göra så.

Jag har en patient som jag känner att jag inte kan fortsätta att gå hem till.
Patienten har inget förtroende för mig. Ifrågasätter hela tiden det jag gör. Trots att jag bara följer ordinationen, som jag har fått av specialister. Personen tror helt enkelt inte på behandlingen. Och gör saker själv, mellan mina besök, som får negativa följder.
Men jag kan inte göra på något annat sätt, eftersom jag vet att det skulle försämra tillståndet.

Jag har aldrig under alla mina år, känt att jag inte kan fortsätta ta hand om en patient. På något sätt har jag alltid lyckats tackla de mest svårtacklade. Men med denna människa går det inte.
Inatt har jag faktiskt drömt om den här patienten. Och då vet jag att jag är ute på farliga vägar.

Jag vet heller inte vem jag ska lämna över till, då jag är ensam sköterska på jobbet. Det får dock bli ett problem som min chef får lösa.
Jag tänker inte tillåta mig själv att gå och må dåligt och riskera att hamna i väggen igen.