onsdag, oktober 22, 2008

Nu kommer kvartlivskrisen

Nu läser jag om kvartlivskrisen. Om människor som bränner ut sig, redan i tjugoårsåldern.
När jag tänker efter, är det kanske inte så konstigt att sånt händer. Vi lever i ett hårt tempo, inte minst människor mellan tjugo och trettio. Det är då allt ska ske.
Utbildning, skaffa arbete, göra karriär, träna, hitta kärlek, resa, skaffa barn, inreda ett hem osv.

Sen ska man vara nåbar, överallt, hela tiden. Unga människor går omkring med en mobiltelefon, oftast i handen. Tittar sig inte ens omkring, utan stirrar rakt ner i telefonen.

Jag tror inte att det är bra. Jag tror att hjärnor behöver vila ibland. Behöver få tystnad. Behöver få intryck från naturen och naturens ljud.

De största kraven på oss, är det vi själva som ställer. När vi är så kravfyllda, orkar vi inte ta emot krav från omgivningen. Vi är så fyllda av det vi anstränger oss för att göra och leva upp till, att det rätt som det är tar tvärstopp.

Det är då, vid tvärstoppet, som vi måste stanna upp. Ta ett steg bakåt. Bestämma sig för att det här inte går längre. Att det nu är upp till mig själv att dra i nödbromsen.
För att inte köra ända in i väggen!

11 kommentarer:

Anonym sa...

Så sant, så sant. Du är klok du, Imse! Ha en härlig kväll och sov gott inatt!

Önskar dig en härlig dag imorgon också.

Kram!

Anonym sa...

Just det där att göra sig själv nåbar alltid och överallt är absolut inte bra!
Kram!

Anonym sa...

AMEN! Håller med till 100%
Vad roligt att du gillar Reseguiden!! Där finns många funktioner. Kram

Anonym sa...

Ja, usch, man blir stressad bara av att tänka på all stress i samhället idag.

Anonym sa...

Tyvärr tror jag att du har alldeles rätt. Själv hoppas jag och tror att jag lyckats ge mina barn förmågan att stanna upp och reflektera då och då. Reflektera och rensa bort så'nt som inte är viktigt just här och nu.

Ejsans sa...

Kan inte bli sannare. Skulle behöva en nödbroms här vid datorn. Känner att det blir för mycket ibland. Men jag sugs liksom hit.

Tack för kommentaren. Nej vädret är det inte, det har dom ju kört med i flera år nu och jag har det ju året om.

Microsoft vet var felet är, men nu måste mer kvalificerade personer ta över.

Jag skulle vilja fråga, men samtidigt inte. Jag tror du förstår vad det är. Du behöver inte svara.

Ha det så bra
Kram

Anonym sa...

Jag hittade din blogg genom Livsglimtar och skulle gå in och läsa om något du skrivit om äldreomsorgen men blev läsande här.

Jag håller med dig till punkt och pricka, har skrivit en del om det här med att stanna upp och lyssna.

Har själv varit i den situationen trots att jag är betydligt äldre, men som tur är kunde jag ta ett nytt livsval innan jag helt brakade igenom och idag njuter jag av livet och har ett liv, ett riktigt liv.

Jag har lärt mig att ta till mig naturen och allt som den erbjuder på olika sätt.

Nu ska jag fortsätta och söka rätt på vad du skrivit om äldreomsorgen.

/Avsändare Margareta

Susjos sa...

Ja,man tror inte att det är sant! Samhället snurrar på i en allt snabbare takt! Vart ska det sluta??
Tekniken går framåt alltför fort....
Jag hoppas ändå att det finns hopp för människorna...
Kram!

Anonym sa...

Jaa,det är ett hektiskt samhälle vi lever i.SÅ unga människor,inte bra!Vad bra det går att kommentera här nu :) Ha en fin dag

Anonym sa...

Vi jagar oss själva mot en framtid som vi inbillar oss ska ge lön för mödan idag. Resultatet blir tyvärr oftast bara just tomhet.

Jag tror att vi har siktet felinställt, helt enkelt.

Tack för ett väldigt bra inlägg!

Kram

Anonym sa...

Tänker ofta att när jag var hemma med barn så var jag just det, hemma med barn. Nu ser jag föräldrar som går med mobiltelefonerna och pratar i dem, i stället för med barnet som sitter i vagnet eller gungan. Det tycker jag ser så sorgligt ut. Att barnet så sällan får den där 100% uppmärksamheten. Och det förlorar ju även föräldern på i avkoppling. Tycker unga har så stressigt idag, svårt att få fast jobb också. Jag kan känna inför ett nytt jobb att jag hellre trappat ner nu måste jag i stället trappa upp. Visa vad jag går för. Men vem vet, det kan ju bli bra det också./Rosa