Jag känner att mitt förra inlägg kan uppfattas som väldigt gnälligt och drastiskt. Men det var så jag kände det igår. Var sliten efter jobbhelgen och såg verkligen inga ljusglimtar.
Idag är jag ledig och sov ända till 9.30. Nu sitter jag här i morgonrocken, med en kaffemugg och läser bloggar. Känner mig naturligtvis lättare till sinnet idag.
En del säger att livet börjar efter 50, men det kan jag verkligen inte hålla med om. För det som erbjuds mig nu, är inget jag har strävat efter precis.
Barnen är utflugna och jag är inte behövd av dem på samma sätt längre.
Hunden dog i julas, det var ju en filur som gav mycket kärlek.
Jag är alltid trött. Förlamande trött.
Lederna värker värre än någonsin.
Min mamma är som hon är, även om jag nu lagt ner alla försök att hjälpa henne, så tär det på mig.
Näthinneavlossning på nyårsafton, har fortfarande sudd i ögat.
Så det är lätt att hålla sig för skratt.
Helst skulle jag vilja få hjälp med värken och tröttheten.
Husläkaren säger att det beror på artros. Finns inget att göra åt.
Ortopeden, som jag blev remitterad till för att kolla upp foten, säger att det är några benfragment i foten som ger besvär. Smörj med Voltaren, var hans råd.
Jag har provat alla tänkbara och otänkbara naturmedel och dunderkurer mot ledvärk. En del har gett lite effekt under en tid, men sen är det snart tillbaka i utgångsläget igen.
Jag tycker om att jobba som sjuksköterska i hemsjukvården, men det är också ett slitigt jobb. Det är mycket gående och cyklande. Oavsett väderlek och halka, så måste man göra sina hembesök. Många hus har inte hiss, utan man får trava i trapporna.
Arbetsmiljön i hemmen är inte heller den bästa. Låga sängar och obefintliga lampor. Inrökta lägenheter.
Jag har försökt få en höj- och sänkbar säng till en vårdtagare, för att hemtjänsten och jag ska få en dräglig arbetsställning. Men se det får man inte, av det skälet.
Jag beundrar hemtjänstpersonalen. De har ju mycket fler besök, än vad jag har. Ett sånt fruktansvärt slitsamt jobb de har. Och så mycket skit de får ta. Från anhöriga, från vårdtagare, från chefer och i media.
Nu ska man i vår kommun dra ner på hemtjänsten, men man ska inte tulla på kvalitén, säger man. Hur den ekvationen ska gå ihop förstår inte jag.
Vi får inte längre säga vårdtagare, brukare eller patient, utan nu ska vi säga "kunder". Jag tycker att det låter förskräckligt, för ordet "kund" är så förknippat med pengar och förtjänst.
Så nu för tiden går jag inte på hembesök, utan jag gör kundbesök.
Jag vet inte om jag vill vara med längre, i den här utvecklingen!
PS. Titta på något vackert här, som också går att vinna!
10 kommentarer:
Jag håller med dig, inget verkar ha värde längre. Kund?... Ja, det säger en hel del om detta samhälle.
Kämpa på och ha det gott!
Jag beundrar alla som arbetar inom sjukvården ni är helt enkelt änglar (de flesta) som trots er arbetssituation kämpar för att era "kunder" (förskräckligt ord) får en dräglig tillvaro.
Min Gubbe har malignt melanom och har ett mobilt team som kommer hem och ger sprutor och annat och vi har gjort ordning ett rum för att de ska kunna sköta om honom på bästa sätt. Gjorde detta både för min Gubbes skull men även för deras skull då vi vet ifall det funkar för dem blir det bättre för oss i slutändan. Det där med att ändra namnen hit och dit är både löjligt och kostar bara massa pengar (de är säkert konsultdrivet) varför inte då se till att ni får en dräglig arbetes tillvaro?
Känner igen mig i din berättelse om att finna smärtlindring inom alternativ medicinen hua mej vad jag åxå har testat i mina dar (:
Men det som funkar bäst är MSM-pulver, nyponpulver och Fortodol och Glucosamin-pulver men värkfri blir man nog aldrig men mina knän värker inte när jag går i trappor längre. Alla preparaten är naturliga ämnen så det påfrestar inte levern som en del annat kan göra så jag fortsätter.
Tack för ditt inlägg inne på min sida det uppskattas mycket!
stjärnbeströdd bomullskram/Ammie
Ja den förskräckliga utvecklingen... pengar, pengar, pengar.. det enda som har ett värde.
Är alla som har något att säga till om blinda eller oempatiska eller lobotomerade... tycker man att den här utvecklingen är okey??
Och inte kan man råda dig att sjukskriva dig heller för det får man inte idag (vara sjukskriven) det gör saken/livet bara ännu värre !
Jag vill inte heller vara med i den här utvecklingen !
Kram på dig !
Vad då gnällig? Du berättar hur ditt liv är just nu!
Det var så du kände igår och gav uttryck för. Det är inte gnäll, (men du är ju i och för sig gnällspik :o) det är ett sätt att beskriva hur det är.
Du är rak och ärlig och utan krusiduller och det du skriver går fram till människor för att vi känner igen oss.
Fortsätt skriv som du känner!
Utvecklingen i vård och hela samhället visar på en människosyn som blir allt hemskare, tycker jag.
Alla ni som sliter i det här för era "kunder"? gör ett nästan övermänskligt jobb och borde få nobelpriset!
Men ja, hur mycket ska man slita och hur mycket kan man slita innan det tar stopp och man tvingas ge sig?
Jag förstår att din mamma tar energi fast du har lagt ner.
Situationen hur hon är och har det är ju densamma och tar på dina krafter ändå.
Hoppas bara energitagandet i det här kan minska för dig!
Ja, ibland är det mycket lätt att hålla sig för skratt men som tur är kommer det små stunder när man inte kan hålla sig för skratt...
Var rädd om dig!
Varma kramar
din smärtsyster
Det är mycket som är tufft i dag. Så jag tycker verkligen inte att du gnäller utan du berättar hur din tillvaro ser ut just nu. Ingen dans på rosor och det har varit och är mycket för dig!
Det är inte lätt alls! hoppas att morgondagen ska skänka dig glädje! kram Anna
Håller med Kristina. Du har rätt att gnälla och ska göra det med stolthet då du är med i GNYu.
'Föräldrar' är ju liksom inget man släpper 'sådär bara'. Sedan har du ju din 'omsorgssjäl' också. Den spelar säkert in.
'Kunder', jaha, det ska alltså förberedas för vinstdrivande privata initiativ? Ja jösses. Att de bara orkar?
Men det är klart, det ligger pengar i sjukdom och elände. En ganska säker inkomstkälla, kan man ju tycka.
Se bara på läkemedelsföretagen - där verkar det inte florera en massa varsel och nedläggningar.
Vart är det på väg?
Mot ett LillUSA?
Tycker inte att det fungerar så bra...
Nä, nu ska vi inte fastna i det här.
Skriv som du känner och censurera så du slipper å skämmas.
Ja, jag tycker alltså att man ska nog inte lämna ut sig totalt. Det är viktigt att man behåller en integritetskärna. Ett rum som bara är 'mitt'.
Sköt om dig!
Kramar!
Lilla skruttan, klart att du ska få känna dig trött och less på allt i din egen blogg. Man bli ju så där ibland när man ständigt mår dåligt och kämpar på så gott man kan.
Önskar jag kunde göra något, men det blir ju inte mer än en önskning.
När det gäller hemtjänst så är det ju inte personalens fel att det är som det är utan snåla kommuner som inte bryr sig om vad som behövs. Jag har jobbat när hemtjänst var värt sitt namn när det stod för en mer riktig omsorg med allt som den hemmaboende behövde. Jag städade, handlade, lagade mat, tvättade, badade, la hår gjorde det mesta under lugna och välplanerade dagar som jag själv hade lagt upp för allas bästa. Så var det då nu är det mest in och ut som gäller...
Men jag tröstar dig som jag tröstar mig själv ibland när jag känner mig hopplös, det kommer en ny dag imorgon och den brukar vara lite bättre.
Puss på dig
Gnäll på. Din blogg eller hur ;)
Jag gillar att läsa här och man kan inte alltid vara lalala.
Skicka en kommentar