Nu kanske ni undrar varför jag har en bild på ett studenttåg? Jo, det är så att Znogge uppmanade mig att ta fram bild nr 6, ur mapp nr 6 och då blev det den här bilden.Det är från yngste sonens studenttåg, för ett par år sedan. Solen sken och alla var glada!
Nu är det fritt fram att hänga med på den här utmaningen. Så fram med bild 6, ur mapp 6!
Yngste sonen blev förhoppningsvis glad igår också, när vi våldgästade honom i Stockholm. Vi har inte gjort något roligt på länge, så jag bestämde att vi skulle åka till sonen och hans flickvän.
Nu skulle de dock åka och klättra någon timme, men då tog vi en riktig långpromenad i kylan. Och blev sen bjudna på middag i deras lilla lägenhet.
Annars är det mest bekymmer med mor och svärmor. Samma dag som mor åkte in på sjukhuset, så åkte svärmor därifrån.
I lördags blev min mor utskriven och inatt ringde de från svärmors äldreboende och berättade att man skickat in henne igen.
Det här tar lite musten ur mig. Speciellt med min egen mamma, som är så envis och inte vill ta emot hjälp.
Jag har bestämt mig för att jag ska skriva ett dokument, om hur jag vill ha det, när/om jag förlorar förmågan att inse mitt eget bästa.
Så att sönerna har något att rätta sig efter. För jag vill inte att de ska komma i den situationen att de blir förtvivlade över min tillvaro, om jag inte längre kan inse mina behov.
Det är grymt att se sin mamma leva ett så ovärdigt liv. Och hon lider av det, för hon skulle till exempel behöva mycket mer hjälpmedel och hon skulle behöva en tandprotes, för att kunna äta vanlig mat.
Hon klarar inte heller att hålla egen hygien eller tvätta och städa. Nu tog jag i alla fall hem tvätt och tvättade, när hon låg på sjukhuset.
Min svärmors demens är av ett helt annat slag. Hon tar tacksamt emot den hjälp hon kan få. Hon har gått tillbaka i tiden, det hon pratar mest om, är sånt som hände när hennes barn var små. Henne kan man också lirka med, men det är stört omöjligt med min mor.
Nej, nu gäller det att motionera hjärncellerna, så de behåller flåset länge än!
10 kommentarer:
Jo, det är bra att tänka över sin framtid och skriva ner. Det underlättar för de anhöriga om inte annat...
Hoppas du har tid för dig själv! Sköt om dig. MVH & kram
Det är jobbigt när ens förälder inte liksom "inser" att de blivit gamla och inte orkar det som de klarade av för några år sen...
Har lite av det bekymret med min mor oxå....fast hon klarar absolut det mesta.
Har äntligen fått henne att inse att hon inte längre kan kliva upp på en stol och byta gardiner..det är ju därför hon har mej*fniss*
Kan inte lätt att bli gammal och hjälplös, el ung och hjälplös heller för den delen...
Ha det gott
Kramar!
Hej
Ja detta är ett bekymmer som många av oss tyvärr får uppleva.Min mamma dog förra året efter en lång tid av gradvis mer demens.Det är jättejobbigt.
Inget dumt förslag med brevet! Det skall jag också fundera på.
Det där med att motionera hjärncellerna är det bästa för att hålla igång våra äldre. De måste få tänka och att ge dem lite motstånd.
/Margareta G
Jag ska kanske haka på det där med mapp 6 och foto 6, vet ej om jag har sex mappar i datorn. jag har allt på min externa hårddisk, plockar kanske fram den och ... får se men jag tyckte det var en kul utmaning läste om den hos Znogge och har sett den titidgare.
/Margareta G
Jobbigt med din mamma! Men bilden var kul och det är väl verkligen dags för oss alla att motionera hjärncellerna.
Ja det är jobbigt att se sina nära bli gamla och speciellt när dom inte vill ta emot hjälp. Har ju alltid klarat sig så bra innan, varför ska jag ha hjälp nu...
Kan nog vara bra att skriva ner lite tanka om hur man själv vill uppleva sin ålderdom.
Tack för titten hos mig. Jag kommer gärna tillbaka och läser in mig lite.
kram
katti
Usch, jag anar att det måste vara grymt att se en nära leva, som du skriver, ovärdigt.
Och när hon lider så själv och ändå inte vill inse att hon behöver hjälp.. så svårt!
Mycket klokt av dig att skriva hur du vill ha det så att dina barn vet!
Det har min mamma gjort till mig.
Och jag har också skrivit hur jag vill ha det till mina vänner och släktingar.
Varma tankar och kram!
Din smärtsyster
Vad jobbigt att vara så hjälplös för någon som är så behövande !
Jo man ska nog skriva ner ett sådan dokument, det blir det bästa för barn/barnen.
Och välkommen att titta in på min blogg :)
Vad jobbigt när man ser sina älskade vänner förändras...
Det är tufft attt bli gammal i dagens Sverige...
Vilken bra bild i alla fall! Studentfester är roliga minnen :-)
Skicka en kommentar