Våld och hot är vardagsmat för många som arbetar inom vården. Och på något sätt är det som om det är allmänt accepterat, att vårdpersonal får ta emot slag och kränkningar.
Om en polis blir utsatt för något sånt, blir det ett väldigt rabalder. Det blir hot mot tjänsteman, våld mot tjänsteman etc. Men ett vårdbiträde som utsätts får inte många sympatier.
Inte heller uppmärksammas det när unga tjejer inom vården blir offer för sexuella trakasserier av äldre män. Vilket är vanligt.
Nu menar jag inte när svårt dementa personer utsätter personalen för kränkningar, utan när det är människor med hjärnkapaciteten i behåll, som utsätter personalen för diverse påhopp.
Och det är inte bara patienter och vårdtagare det gäller, utan även anhöriga kan uppträda mycket burdust.
Vårdpersonal ska på något sätt bara tiga och lida. Likadant är det när personal i hemvården och personliga assistenter utsätts för passiv rökning. Även där är det liksom bara att gilla läget.
Personal i vården arbetar under tuffa omständigheter numera. Jag undrar hur vi ska kunna nyrekrytera ungdomar och få dessa att stanna kvar inom vården?
15 kommentarer:
Självklart är våld inom vården inget man ska behöva acceptera. Det drabbar ju även personal inom undervisningsyrket, dock inte i samma utsträckning. Av någon anledning fokuserar just på vad poliser inte ska acceptera...
Kram!
Ja,det undrar jag också,vem vill jobba inom vården idag? T.o.m i min "bransch" kan vi utsättas för faror,berusade människor kräver att bli insläppta på avdelningen,så vi har fått tillkalla polis! Det är helt otroligt! En barnmorska fick en kruka i huvudet av en förvirrad människa...ja,man är utsatt ibland på jobbet...otroligt! Självklart skrivs incidentrapporter,men vet ej om det leder till något?
Ha en trevlig helg!
Kram!
Jadu, visst pratas det inte så mycket om våld och hoten inom vården. Läste förra veckan någon som påstod att det hade med att göra att så många kvinnor jobbar i vården... En man skulle inte finna sig i detta utan antingen sluta och söka ett annat jobb eller protestera högljutt. Jag vet inte om det är sant... Men förmodligen lyssnar maktens män mer på en "klagande" man än på en "klagande" kvinna. Det är åtminstone min erfarenhet!
Sköt om dig! Kram
Ja, jag har också haft de tankarna lite.. vem vill?
Med sådana förutsättningar och så vidare.
Stor kram Lallis
Det är skandal att man inte värdesätter vårdyrket, där ligger kärnan till de problem du belyser. Det är bedrövligt helt enkelt.
Nä, gudars vad mycket skit man får stå ut med! Tur att det goda överväger det dåliga, dock!
Har själv tre döttrar som inte kan TÄNKA sig att jobba i vården...
Oj oj. Det där låter inte roligt. Jag har haft tur där jag hamnat, där är alla positivt inställda och personalen skämtar och är glad naturligtvis.
Jag har ett exempel till men tar inte det här.
Men så här får det ju bara inte vara. Klart folk slutar och då finns.... nej jag hoppar det här..
För vilken gång i ordningen ska jag hit och kollar mina kommentarer först och vem hann först. Du är en vinnare.
Det är nog många små busspöken här hos mig tror jag. Men de flesta är snälla.
Och Elvis: Ja han bara ÄR.
Kram
Ja, Jag är en av de drabbade!!! Fick en tand utslagen av en våldsam vårdtagare som var mycket sjuk och inte visste vad han gjorde 10 minuter senare. Så kan det också gå till. Fick en ny brygga framtill på köpet kan man säga!!
ALLT (våld, hot, diskriminering) måste anmälas. Det måste ned på papper.
Givetvis är det 0-tolerans även inom hälso- och sjukvården.
Jag har inget bra svar vad det kan bero på att anmälningsbenägenheten verkar vara låg.
Jag har egen erfarenhet av att ha blivit slagen i vården (av både patienter och personal...). jag jobbade inom psykiatrin.
Då, på den tiden, 1973-1989, så fanns det inte ens i medvetandet att det skulle anmälas. Fick man stryk så fick en liksom skylla sig själv och att man fick stryk antogs helt vara ditt eget fel.
Märk väl att jag pratar här om manliga arbetsplatser med manliga patienter. Det var så 'på den tiden'.
Det var först under 'senare delen' som det blandades och det påverkade främst attityder i positiv rikting.
Att man får 'stryk' av en sjuk människa kan ju anses som en slags förmildrande omständighet.
Eller, den som redan satt inne på rättspsyk och gav en skötare prygel, vad var det för idé att anmäla det?
Jag kan tänka mig att man finner en del svar om man rotar i historien och vårt förhållande till 'rättssystem' så kan vi kanske finna en del svar på av vilken anledning anmälningsviljan är låg, även i våra dagar.
Slutar med det jag började med; oavsett om det leder till något eller inte så ska det ANMÄLAS, ned på papper och lämna in.
Kramar!
Vill bara kika in och säga att jag har tappat lite av lusten till både det ena och det andra just nu. Gör så gott jag kan, men det här med bloggandet får nog vara för ett tag, tror jag i alla fall. Hör av mig om jag startar något nytt. Ha de så bra så länge./Rosa
Tittar in och säger God Natt !
Har varit med om våld både av gamlingar med käppar och pottor (bäcken) och av psyksjuka ungdomar... och jag undrar också, vilka kommer vilja ta hand om oss sen, vilka kommer vilja jobba i vården?
Hej
Ja det är många yrkesgrupper som riskerar att utsättas för våld.
Vi får hoppas att det går att göra vårdyrket mer attraktivt. Annars kanske vi 40-talister får vårda oss själva när det är dag.
Trevlig helg!
i-)
Åhh, vad bra skrivet! Håller med! Det är ju bedrövligt att inte få hjälp när man kanske blir både fysiskt och verbalt misshandlad på sitt arbete. Var någonstans i samhället är det annars okej?
Ingenstans, är ju det enkla svaret.
Det skall man inte behöva acceptera någonstans. Jag säger som Susjos - vem vill då jobba inom sjukvården? Fy!
Bra skrivet! Det måste uppmärksammas mycket mer vad som personalen inom den offentliga verksamheten får utstå och vilken arbetsbelastning man har! Kram
Skicka en kommentar