Haft ny diskussion om hund i helgen. Att inte längre ha hund, har gjort ett stort hål i mitt hjärta. Men mannens ståndpunkt står fast: husdjur in = man ut! End of diskussion, liksom. Vad gör man?
Ja, vad gör man? Jag har sagt det innan och säger det igen! Det är egoistiskt av en person att stoppa något som är så viktigt för någon annan. Jag hade aldrig kunnat leva med det. Ni har ju haft hund tidigare, vet vad det innebär så omställningen blir inte så stor.
Sedan säger jag som Marie S. Om du säger tvärtom, väljer han bort dig? Jag tror knappast det. Skulle svaret bli ja, så får man kanske fundera över om kärleken är tillräckligt stark. Men det vet du bäst själv.
Bestäm vad som är viktigt för dig och slå till. Så får guben din göra som han vill!
Förstår på pricken dina känslor...dels att vara utan hund..dels att någon annan fattar beslut över/åt en. Bådas känslor och vilja "borde" få komma till tals och vara lika viktiga att lyssnas på/till..Det är ju ditt liv det gäller..också...sen kan jag undra om din käras kompakta motstånd har att göra med att han anser att ni inte har den tiden som krävs. Själv skulle jag ha svårt att vara utan hund. Men vet du Zvammel att det finns hundar som man kan adoptera på distans, även om det inte är det samma som att ha en helt egen hund. För 80 kr i mån ger man en hund en koja + mat och ev. veterinärvård. Och jag lovar dig att det känns otroligt fint att också ha en hund på distans som man kan hjälpa att få leva ett lite drägligare liv. Om du går in på www.daisyhope.se så kan du läsa mer om distanshundar. Du längtar just nu mycket efter en egen hund, så det kanske känns som ett litet hån att jag tipsar dig om att adoptera på distans, för en hund på distans kan man inte krama om..men mina distanshundar finns ofta i mina tankar, de blir väldigt personliga eftersom man adopterar en viss utvald hund. Nu skickar jag så många styrkekramar som du mäktar ta emot. Anna-lena matte till 11
Har du talat om i klarspråk för gubben hur mycket du saknar en hund, hur dåligt du mår utan hund, att du verkligen lider och blir deppig av hundlösheten? Eller tystnar du i dina argument för att gubben säger ett så bestämt, tväsrsäkert nej? Mitt tips är att du förbereder dig att säga vad jag skrev överst och talar med din man när både du och han är lugna och på bra humör! Vem vet, om ni pratar lugnt kans det ju komma fram at tdin man tycker det är asjobbigt att göra sig av med hunden om den blir sjuk/gammal... Då får du fundera ut ett bra argument som kan få mannen att se fördelarna att ha hund i alla fall...
*kramar om* Har du ingen i närheten där du kan agera reservmatte? Det är ju iaf ett alterniv att det inte är alls samma sak men om din man är så fast i sitt beslut så kan det kännas bättre kanske? Hur som haver, du får ha Uffe som din alldeles egen cyberhund.*lovar*
Har tyvärr inga råd att ge dig. Det verkar ju stopp för hunden. Tråkigt för dig. Men man vet aldrig. Kanske...födelsedag? (Nej det hade du väl nyss) Snart jul? Ge inte upp än.
Jag har nog inte förstått tidigare hur mycket du vill och hur allvarligt hans nej är. Är ingen allergisk eller några andra större mot så vet jag inte vad jag ska skriva. Däremot vet jag inte hans motargument, är det att inte kunna sticka iväg när och var man vill, brukar vara ett vanligt nej har jag förstått. Har ni någon som kan ta hand om hunden vid speciella tillfällen. Är du beredd att lämna bort den för att resa mm?
Ja, jag vet inte men det känns som att du är mycket ledsen för det här.
Jag hoppas att det löser sig på något sätt. Att skilja sig för en hund låter lite, det måste i sådana fall vara mer.
Hmm...vilket ultimatum! Om du går om du inte får ha hund då? Vad säger han då? Kompromiss borde ju vara möjligt tycker jag. Härhemma är det så att Kiwi är min, och det är jag som går ut med henne och tar hand om henne. I ur och skur. Men Maken hjälper ju till om jag är borta, och tar ut henne då, han tycker ju inte illa om henne, men annars så är det alltid jag.
Visst är det svårt när man vill så olika. Jag har ju katt och det är nog bara jag som vill ha den där katten, kanske dottern också. Men herrarna har nog insett hur viktig kisse är för mig. Om du tar fullt ansvar för hunden, lovar att han aldrig behöver gå ut med den eller ens se åt den? Att leva ihop är att jämka, fast ibland känns det som om man mest jämkar åt ett håll. Fast det kanske den andre tycker oxå:)
19 kommentarer:
Ja vad göra man ??
Vad händer om du säger tvärtom ?
Välja in hund eller du går !?
Väljer han bort dig då tror du ?
Ja,jag vet faktiskt inte hur annars, jobbigt att hamna så, att sakna och längta efter något och ha en motvals brevid sig.
Kram på dig !
Inte så lätt då
Jaa, vad gör man...använder övertalning, lösa hot och sin kvinnliga list:)
Men allvarligt vad tråkigt att inte få ha en hund. Lider med dig.
Hundar är så mysiga.
Jag håller på dig!
kram
Ja, vad gör man? Jag har sagt det innan och säger det igen! Det är egoistiskt av en person att stoppa något som är så viktigt för någon annan. Jag hade aldrig kunnat leva med det. Ni har ju haft hund tidigare, vet vad det innebär så omställningen blir inte så stor.
Sedan säger jag som Marie S. Om du säger tvärtom, väljer han bort dig? Jag tror knappast det. Skulle svaret bli ja, så får man kanske fundera över om kärleken är tillräckligt stark. Men det vet du bäst själv.
Bestäm vad som är viktigt för dig och slå till. Så får guben din göra som han vill!
Kram!
knivigt läge... jag har inga som helst råd att ge, tyvärr...
Förstår på pricken dina känslor...dels att vara utan hund..dels att någon annan fattar beslut över/åt en. Bådas känslor och vilja "borde" få komma till tals och vara lika viktiga att lyssnas på/till..Det är ju ditt liv det gäller..också...sen kan jag undra om din käras kompakta motstånd har att göra med att han anser att ni inte har den tiden som krävs.
Själv skulle jag ha svårt att vara utan hund. Men vet du Zvammel att det finns hundar som man kan adoptera på distans, även om det inte är det samma som att ha en helt egen hund. För 80 kr i mån ger man en hund en koja + mat och ev. veterinärvård. Och jag lovar dig att det känns otroligt fint att också ha en hund på distans som man kan hjälpa att få leva ett lite drägligare liv. Om du går in på www.daisyhope.se så kan du läsa mer om distanshundar. Du längtar just nu mycket efter en egen hund, så det kanske känns som ett litet hån att
jag tipsar dig om att adoptera på distans, för en hund på distans kan man inte krama om..men mina distanshundar finns ofta i mina tankar, de blir väldigt personliga eftersom man adopterar en viss utvald hund. Nu skickar jag så många styrkekramar som du mäktar ta emot. Anna-lena matte till 11
Har du talat om i klarspråk för gubben hur mycket du saknar en hund, hur dåligt du mår utan hund, att du verkligen lider och blir deppig av hundlösheten?
Eller tystnar du i dina argument för att gubben säger ett så bestämt, tväsrsäkert nej?
Mitt tips är att du förbereder dig att säga vad jag skrev överst och talar med din man när både du och han är lugna och på bra humör!
Vem vet, om ni pratar lugnt kans det ju komma fram at tdin man tycker det är asjobbigt att göra sig av med hunden om den blir sjuk/gammal... Då får du fundera ut ett bra argument som kan få mannen att se fördelarna att ha hund i alla fall...
Jag säger lycka till!
Sköt om dig.
MVH & kram
*kramar om* Har du ingen i närheten där du kan agera reservmatte? Det är ju iaf ett alterniv att det inte är alls samma sak men om din man är så fast i sitt beslut så kan det kännas bättre kanske?
Hur som haver, du får ha Uffe som din alldeles egen cyberhund.*lovar*
så sa min man också, jag tog in hunden ändå, så sa jag bara helt kallt, flytta då, men skyll inte på hunden. Han bor kvar än kan jag meddela.
Hmmmmm...det där är ju en prioriteringsfråga. Hund? Gubbe? Hund? Gubbe?
Har tyvärr inga råd att ge dig. Det verkar ju stopp för hunden. Tråkigt för dig.
Men man vet aldrig. Kanske...födelsedag? (Nej det hade du väl nyss) Snart jul? Ge inte upp än.
Kram
Jag har nog inte förstått tidigare hur mycket du vill och hur allvarligt hans nej är. Är ingen allergisk eller några andra större mot så vet jag inte vad jag ska skriva. Däremot vet jag inte hans motargument, är det att inte kunna sticka iväg när och var man vill, brukar vara ett vanligt nej har jag förstått. Har ni någon som kan ta hand om hunden vid speciella tillfällen. Är du beredd att lämna bort den för att resa mm?
Ja, jag vet inte men det känns som att du är mycket ledsen för det här.
Jag hoppas att det löser sig på något sätt. Att skilja sig för en hund låter lite, det måste i sådana fall vara mer.
/En god kväll önskar jag dig i alla fall.
/Margareta G
Tjaaadu, Min hustru är också hundtjej. Jag tyckte nog mer som din gubbe..
Så... Klart vi har hund, så NU vet du vem som är "toffel" i vår familj :-)
Hmm...vilket ultimatum! Om du går om du inte får ha hund då? Vad säger han då?
Kompromiss borde ju vara möjligt tycker jag.
Härhemma är det så att Kiwi är min, och det är jag som går ut med henne och tar hand om henne. I ur och skur.
Men Maken hjälper ju till om jag är borta, och tar ut henne då, han tycker ju inte illa om henne, men annars så är det alltid jag.
Hoppas att det löser sig!
kramen
Ja... Jättetrist dock. Finns det inget annat du kan idka byteshandel med då? Annars får han typ inte ha kvar sin bil eller något.
Jag tycker faktiskt det är en ganska märklig inställning din man har när han vet hur mycket detta betyder för dig.
Visst är det svårt när man vill så olika. Jag har ju katt och det är nog bara jag som vill ha den där katten, kanske dottern också. Men herrarna har nog insett hur viktig kisse är för mig. Om du tar fullt ansvar för hunden, lovar att han aldrig behöver gå ut med den eller ens se åt den?
Att leva ihop är att jämka, fast ibland känns det som om man mest jämkar åt ett håll. Fast det kanske den andre tycker oxå:)
Aj då !! kanske gubben kan flytta en stund tills han längtar tillbax till dig å hunden nje vet inte om det var det bäst förslaget;)
Kram
Tbx hemma igen :) Åh nej.Vi har haft samma diskussioner,jag emot,men gav mig.Vet vad vovven betyder för mannen i jakten.Ha en fin paus,ses,kram
Tjatar tills han ger sig.
Skicka en kommentar