Pladder och svammel

I en amerikansk rapport har man kommit fram till att Twitter till stor del består av meningslöst pladder.
Av innehållet är 40%, sånt som världen hade kunnat klara sig utan.
Jag vet inte riktigt vad man hade väntat sig. Revolutionerande nyheter? Sensationella avslöjanden?

I all mänsklig kontakt, både i riktiga livet och i cybervärlden, är det nog så att det som sägs, görs och skrivs, till stor del består av sånt som världen skulle kunna klara sig utan.
Men för oss, den lilla människan, kanske det inte alls är meningslöst. Mitt svamlande i bloggen, till exempel, känns jättemeningsfullt för mig. Även om den som läser tycker att det är meningslöst pladder.
För det finns bloggar, som jag ramlar in på ibland, som i mina ögon inte handlar om nåt vettigt alls, men den som skriver den, har förmodligen en helt annan åsikt om vad som är meningsfullt.

Likaså de korta rader som jag skriver på Facebook, inte mycket vettigt där. Men ändå, det är min sida och jag skriver vad jag känner för.

Jag tror att det meningslösa pladdret är något slags klister, som fogar samman människor.
Jag är tyvärr ingen verbal person, utan jag pladdrar gärna skrivledes. Och de här fenomenen med bloggar och dylikt har äntligen inneburit av vi tystlåtna, också kan få pladdra av oss.

För övrigt kan jag nämna att snuvan tagit ett steg bakåt, medan hostan tagit ett steg framåt!