Den här dagen har jag retat upp mig igen. På min moder. Som inte har någon som helst insikt. Som fullständigt tömmer mig på energi. Den proffsiga sjuksköterskan finns det inte tillstymmelse av i vår relation.
I den relationen är jag bara en oförstående anhörig, som har blivit mamma till sin mamma.
Det här är bland det tuffaste som jag har varit med om.
Jag är glad över att jag har mobiliserat kraft, energi och positiva tankar, den senaste tiden. För sånt lär behövas, i mängd, under den närmaste tiden.
Men jag ska inte låta mig knäckas, baske mig inte.
För min bästa tid har precis börjat.
10 kommentarer:
För det första: rätt har du!
För det andra har jag precis upptäckt att du är en av mina nya twitterföljare. Nej, att det är "du" som är det *lol*
Ibland är det ganska invecklat ;)
Önskar jag var din syrra och kunde avlasta och varva mammapassandet med dig..
Kram ♥ och gonatt !
Tufft. Om jag förstått saken rätt har du inga syskon heller...Hoppas denna dag blir bättre.
Kram
Det är okej att bli irriterad fast du försöker se ting mer positivt...
Det är ju lättare att ändra sig själv, än att ändra någon annan...
Sköt om dig Imse!
Bamsekram
Maj Fant har skrivit en bok om att bli mamma till sin mamma och
Karin Flygare har skrivit "Det är så konstigt nu för tiden" som bygger på flera olika kvinnors erfarenheter.
Ingen vinner på att du knäcker dig,av att du dräneras på energi.
När ens mamma blir den behövande väcker det upp så måga blandade känslor, känslor av..skuld..irritation...ilska..sorg...osv. känslor som kan vara svåra att hantera och förhålla sig till.För man "borde" inte...det är ju ens mamma och ändå är det ju inte hon.
Jobbigt att vara helt själv i allt detta..Störtvarma kramar
Hörrudu! Nu ringer du till den där demenssköterskan ni har i er kommun! Du måste ju få stöd i detta!
(Jaså, du har du redan gjort det??? BRA!!)
Styrkekram!!!
Svar:
Japp, det har jag gjort. Hembesök är bokat. Hur jag nu ska få mor att släppa in dem, är en annan femma.
Jag har också bokat Minnesmottagningen. Jag får väl söva henne, för att få med henne dit!
Bra tänk! Men trist att du står själv i detta...
Visst är det underligt att när ens barn klarar sig själva,då är det dags för föräldrarna att behöva hjälp? Trist bara att hon inte förstår det!!!
Kämpa Imse!
Hej du! är även din mamma sjuksköterska??
Är hon gammal o senil eller."bara skär det sig" i er relation..
När jag läser ditt inlägg..så tänker jag...oj, bara inte också mina barn upplever mig på "dette visä"...jag är ju också sjuksköterska..
Kram!!
När man blir "mamma till sin mamma" då spelar det nog ingen roll vilka kunskaper man har i bagaget, då blir det nog bara jobbigt eftersom man är anhörig. Jag önskar så att du hade någon som kunde hjälpa dig, att avlasta dig lite.
Skickar en kram!
Skicka en kommentar