söndag, oktober 31, 2010

Ut ur garderoben

Min mamma är nu på ett korttidsboende. I fredags ringde de därifrån till mig och meddelade att hon måste in till akuten igen, på grund av andningsproblem.
På akuten konstaterades det att hennes KOL hade försämrats och att det nu var viktigt att hon tar sin inhalationsmedicin varje dag. Så hon fick återvända till boendet på kvällen.

Fem dagar tidigare, i måndags, hade jag bett dem ordna så att ett nytt recept på hennes inhalationer utfärdades, för hon tyckte själv att andningen var sämre. Och hon hade ingen sådan medicin i bostaden och inget uttag kvar på receptet.

Inga problem, sa man. Jag erbjöd mig att hämta ut medicinen, men det behövdes inte alls. Det skulle de fixa.

Igår ringde kommunens joursköterska mig och bad mig åka till apoteket och hämta ut hennes inhalationer, för nu var hon dålig igen. Sköterskan hade försökt hämta ut den, men eftersom endast ett privat apotek var öppet, så gällde inte hennes kredit där. Den gäller bara på apoteket som boendet/hemtjänsten använder. Och medicinen kostade nästan 400 kr.

De hade alltså inte hämtat ut den än! Och det här gör mig vansinnigt arg. Här fick en dement och förvirrad kvinna, med svår KOL åka till akuten i fredags och var nära att behöva åka in igen igår, på grund av slarv.
Tänk om jag inte funnits, då hade hon inte fått sin medicin i helgen.

Som vårdplanerare har jag och mitt team fått ta emot oerhört många klagomål gällande detta boende. Så det här är inte första gången missar inträffar.

För några månader sen var jag där för att göra en vårdplanering och upptäcker att mannen, en yngre man, som vi skulle planera hemgång för, var dödssjuk. Han var extremt uttorkad. Jag skickade honom direkt till sjukhus och man visste inte ens om han skulle överleva ambulanstransporten. Sjukhuset tackade mig via telefon, för att jag skickat in honom.

Naturligtvis gjorde jag en anmälan om detta, vilket ledde till en anmälan enligt Lex Maria.

Jag har legat lågt och inte pratat så mycket utåt om detta, för trots allt vill jag vara solidarisk med min arbetsgivare. Till vilken korttidsboendet hör. Men det känns som om man lägger locket på och vi i teamet får stå där själva och ta hand om alla klagomål.
Vi har fått höra hur man muntligen kränker anhöriga och hur medicinska misstag görs.

Det är säkert inte bra för mig att skriva om detta på det här viset. Men som jag någon gång tidigare skrivit, så har jag inte många rädslor kvar. Och jag kan stå för vartenda ord.

15 kommentarer:

Znogge sa...

Vem gynnar det att inte berätta? Så brukar jag tänka.

Min svärmor råkade ut för en skrämmande historia på ett apotek. Rent pinsamt att personalen inte vet vad som gäller. Det tog Husse tag i...

Kram

Susjos sa...

Jag blir förundrad över hur människor som jobbar med människor kan vara? Man blir verkligen mörkrädd ibland!
Kram!

4U2 sa...

Har sett det du beskriver då jag själv jobbat inom vården. Tyvärr fick jag själv sparken då jag klagade på en kollega med 0 vårdkunskaper för några år sedan. Det var ett privathem så då kunde man snabbt hitta på negativa anledningar att säga upp mig. Är inte rädd heller. Ok, jag får sparken men jag deltar inte längre i liknande situationer.

imse sa...

4U2: Jag har själv jobbat privat och vet att då kan man få sparken för att man är illojal. Inte lika lätt för kommuner att göra sig av med obekväma personer.

Åsa! sa...

Det är vårat ansvar som vårdpersonal att säga ifrån när det inte fungerar som det ska, du gör helt rätt! Hejar på dig!

UllaJohanna sa...

Man blir ju för sjutton alldeles skräckslagen!!! Hur går det för dom som inte har anhöriga som kan rycka in???

Hejar på alla er som vågar säga ifrån!!! Starkt gjort!

Kramen!!!

Eva sa...

Det behövs fler modiga människor som du! Heja dig!!

Charlotte sa...

Men så hemskt!
Jaaa, hur i fasen hade det blivit om inte du fanns där???!!!
Hur gör de stackarna som kanske inte har några anhöriga!

Det är rent tragiskt att ett sånt boende kan existera och överleva...förstår att du våndas...

Mången kram till Dig!

Cici sa...

Bra gjort!

Humlina sa...

Det behövs många modiga "imsar" i vår vårld. Tack för att du finns och att du vågar finnas ....som dig...en person som inte tiger när du ser att människor behandlas på ett o-mänskligt sätt. Livet är okränkbart...
Tack till även till dig 4U2 för ditt mod.
Humlina

Anonym sa...

Utmärkt! Det finns all anledning att bli upprörd. OCH det har faktiskt (trots vad många tycks tro) ALDRIG tidgigare funnits lika mycket pengar i systemet som idag - ändå verkar vården bara bli sämre!

Amlor sa...

Det är bra att sånt här kommer fram!

Stackars din mamma, och dig. Vilken hemsk situation. Min mamma har också svår KOL så jag vet vad det handlar om.

Sköt om dig.
Kram

Pinglan sa...

Det är ju jättebra att du tar upp missförhållanden. Det är alltför många som är för fega att säga ifrån om det är något "som bör sopas under mattan". Jag hejar på dig.

Ha en härlig fortsatt dag!

Anonym sa...

BRA gjort av dig! Vi har meddelandefrihet och jag vet att många även bland personal mår dåligt av att allt inte är OK! Det är enda vägen att få det lite bättre för dom gamla! Hatten av för dig!...

Innapingpong sa...

Hemskt! Klart man ska prata om sånt här! Jätteviktigt!! Stå på dej!