På läger

Den här helgen har jag inte gjort ett enda vettigt handtag. Varit som lamslagen av de hemska händelserna i Norge och följt nyhetsrapporteringen hela tiden.

Jag är ju själv en "lägermänniska" och har tillbringat åtskillig tid på scoutläger, som scout och som ledare. Vet hur betydelsefullt en lägervistelse är för barn och ungdomar.

En vecka på läger är årets höjdpunkt. Något som barnen sett fram emot hela vintern. Pratat om och längtat till. Jag tror att det även gäller barn och ungdomar som åker på politiska läger. För jag tror att lägerlivet är ungefär detsamma, oavsett vem som arrangerar.

Det är fullt av skoj, allvar, bus, gemenskap, kunskap, hemlängtan, kärlek och framför allt, att man växer som människa på ett läger.

På ett läger får man ta ansvar, inte bara för sig själv, utan även för andra. Man får hjälpas åt. Man får trösta, man får skratta. Man får kärlek och man ger kärlek.

Att då, mitt upp i allt detta, få uppleva den värsta mardröm man kan tänka sig, måste vara så ohyggligt vidrigt.

Den här ensamma mannen, med sin sjuka och förvirrade hjärna, tog på sig rätten av avrätta nästan 100 barn och ungdomar. Det är så obegripligt hemskt. Så extremt fasansfullt.

Imorgon ska jag själv åka till just en sådan lägerö, Vässarö. Det är också ett paradis för en massa barn och ungdomar.

Vi måste alla bidra till att inget enda barn igen ska behöva uppleva helvetet, som de norska barnen befann sig i.