lördag, december 22, 2007

Smet

Världens godaste julgodis, stod det i receptet. Bilden visade tunna, läckra chokladbitar. Jag, som är en stor älskare av choklad, kunde naturligtvis inte motstå.
Fram med kastrull och ingredienser. Nu hade jag ingen mjölk hemma, men jag chansade på att vispgrädde och sojadryck skulle fungera lika bra. Tillsatte också lite hotchocolatekrydda. Annars följde jag receptet till punkt och pricka.

Efter kokning skulle chokladen hällas upp på en plåt och när smeten, efter en stund stelnat, skulle den skäras i fyrkanter. Den stunden blev längre och längre. Till slut ställde jag in plåten i kylen, för att den skulle stelna över natten.

Imorse tog jag fram plåten. På plåten flöt en tjock gegga omkring. Jag hade lyckats göra världens godaste chokladsmet!
Jag hällde upp smeten i en burk och ställde tillbaka den i kylskåpet.

Alltså, man kan ju inte ställa fram en burk med smet på julbordet. Som folk ska gräva i med sked.
Men jag kastar inte bort den, för den är underbart god.

Och hur gick det med knäcken då? Jodå, den är god, den med. Fast aningen för lös!
Fast jag måste säga att jag äter hellre för lös knäck, än stenhård.
För så här dags i livet, får man ju vara rädd om sina tänder.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Du får försöka klura ihop något gott du kan göra med den där smeten, för den är säkerligen supergod låter det som.
Knäck och kola är supergott men man äter nu för tiden med plomberna som insats!!!!
Kramizzzz

Anonym sa...

Vad synd men du kan kanske köpa ett par färdiga tårtbottnar och göra en god kolafyllning av det ihop med vispgrädde! Suck det lät gott när kan jag komma??
:) Kram

Anonym sa...

Spännande med nytt recept! :-) Hoppas du komemr ihåg vad du hällde i och hur mycket... Jag har också gjort knäck idag... Den blev hårdare än din förmodar jag... åtminstone vågade jag inte bita i den!!! ha det nu gott & sköt om dig. God jul! Kram från Kloktok

Anonym sa...

Tycker det är ett vanligt fenomen! Antingen stelnar det inte eller så är det så hårt så man inte kan tugga! Jag håller mig därför till marsipanfigurer!
kram!