Jag har tittat på "Stjärnorna på slottet" och fyllts med fasa över Britt Eklands utseende. Hur kan någon människa ställa till sitt ansikte på det viset? Hon ser grotesk ut.
När ett naturligt åldrat, rynkigt ansikte kan vara så oerhört vackert.
Konstaterade också att Magnus Härenstam verkade vara en väldigt trivsam person. En sån som jag gärna skulle vilja ha till vän.
Här hemma fejas det för fullt. Maken har tagit tag i badrummet. Jag ska väl också sätta igång med städningen. När jag har bloggat klart. Och läst färdigt alla andras bloggar. Och kommenterat klart.
Kan jag skjuta upp städningen ytterligare? Behöver kanske vila en stund, efter allt bloggande?
För övrigt är min LillaVovve inget vidare pigg. Han har levt på övertid i flera år. Hans svåra hjärtfel borde egentligen ha lett till döden för länge sedan. Jag har försökt parera hans symtom med medicinen, men nu vet jag inte om det går så länge till.
När vi är ute och går är han dock fortfarande pigg och nyfiken. Inomhus däremot, är han helt utslagen. Förutom när han får sina svåra hostattacker. Och de kommer tätare och tätare.
Men det är ohyggligt svårt. Att tänka att man borde avsluta hans liv. Det är ett beslut jag inte vet om jag klarar att ta. Samtidigt vet jag att jag är tvungen till det. Förr eller senare.
Men jag är inte redo än.
6 kommentarer:
Så fruktansvärt beslut att ta, men man måste nog se till vovvens bästa... BRA att promenaderna ger glädje iaf. Jobbigt det där, minns vår hund när jag var ung.
Ha en fin dag idag. Och alla dagar förstås!
Kram/Madonnan
Jag ryser av dina tankar med din sjuka hund. Du vet jag har ju också hund och är sååå rädd för det du skriver om.
Orkar inte ens tänka tankarna runt åldrandet med den lilla raringen.
Jag hoppas din vovve får många fler år.
Britts ansikte fick mig att må dåligt, hur kan människor förstöra sig så till den grad att de är äckliga att titta på? Yta, allt är bara yta för vissa, tänk att det inte spelar någon roll hur de ser ut bara det är rynkfritt.
Kram Maggan
hej... visst är det svårt att skiljas från ett husdjur, men man kommer till det beslutet en dag, oavsett man vill eller inte.
visst är det skönt att skjuta fram städningen med att göra andra saker :)
så gör jag också, bloggen är en bra ursäkt...
ha en fortsatt skön dag.
Usch ja! Det är ett beslut jag hoppas att inte få ta inom dom närmaste åren. Peppar, peppar tllägger jag.
Förstår hur jobbigt det måste kännas nu.
Kram till dig från Tyra Tok
Ushamej, jag vill inte tänka tanken att vovvsingen en dag inte orkar vara med oss längre, förstår att det måste vara svårt beslut för dig att ta. Sen kan jag bara hålla med dig angående Brit Ekland!!!!!!
Kramizzzzzz
Så sorgligt med din hund. Fast du har fått haft honom länge det är en tröst. Min katt blev över 10 år. Jag var tvungen att ta bort honom för han fick cancer i lungorna. Lungorna trycktes opp och till slut kippande han efter luft, led, så jag hade inget annat val. Ledsamt var det. Min pappa och jag satt med och höll honom i tassarna. Som om han förstod. Han såg så fridfullt på oss. Adam hette han. En stor svartvit bondkatt./Rosa tankar
Skicka en kommentar