Däckad

Idag är jag ledig och imorgon har jag kompledigt. Och vad händer? Jo, jag däckar fullständigt, för en riktig dunderförkylning!

Arbetshelgen har varit väldigt hektisk och jag hade behövt dessa dagar till återhämtning. I helgen har jag ifrågasatt hur jag ska orka jobba såhär fram till pensionen. I vissa avseenden känns pensioneringen skrämmande nära, men nu känns den oerhört avlägsen.

Det är just helgarbetet som sliter. I vår kommun jobbar de flesta sjuksköterskor ingen helg alls, några jobbar var 6:e helg, medan vi är ett litet gäng som tvingas jobba var 3:e helg.
Sanslöst orättvis, tycker jag.

Det är inte bara det att man ska göra sjukvårdsinsatser i hela kommunen, den biten är inga problem. Utan det är allt runtomkring. Långa avstånd, dåliga vägbeskrivningar. Nycklar hit och nycklar dit. Nyckelskåp här och nyckelskåp där. Koder till förbannelse. En del besök ska man registrera via ett kort och kod (det finns flera koder) och sen gå in i datorn och godkänna. Andra besök ska skrivas in på lista si och andra besök ska skrivas in på lista så.
Alla äldreboenden har egna rutiner, mediciner och medicinlistor förvaras på olika ställen.
Det gäller att ha allt sånt där i huvudet.

Ofta får man jobba med ovana timvikarierande sjuksköterskor eller folk från bemanningsföretag. Då läggs det mycket på oss vana.
Sen ska vi även beordra in personal till de olika ställena och det kan ta lång tid att sitta och ringa.

Under lång tid har ledningen sagt att hösten 2009 ska man titta över vår verksamhet och göra förändringar.
Nu är vi där!
Ska bli spännande att se vad som händer. Om det händer!