"Sub luna amo...bibo...canto ...vivo...morior"
"Under månen älskar... dricker... sjunger...lever...dör jag"
Är vackra ord och rader som klistrat sig fast i hjärnan på mig.
Som satt hjärnan i ett skruvstäd och liksom tvingat den till att påbörja en fundering, om vem jag egentligen är och vad jag gör med mig själv.
Och kanske framför allt vad jag inte gör.
Varför är det så svårt att tycka om sig? Varför är det alltid felen som dominerar i tankevärlden?
Fel egenskaper, fel utseende. Fel själ. Fel liv, helt enkelt.
Varför kan man inte nöja sig med att älska, dricka och sjunga? Varför måste man leva också?
Varför är man ensam, fast man nästan aldrig någonsin är det? Varför är just den ensamheten så tung att bära?
Hur kan jag, som nästan aldrig har gjort någon något illa, ändå tycka att jag är en dålig människa?
Vad är dysterheten sprunget ur? Varför tar den över och omformar tillvaron till oigenkännlighet?
För jag har ju så mycket att vara glad åt. Att vara tacksam över. Att leva för.
Men ändå, jag lever inte.
Och inte vet jag om jag ska skicka iväg det här inlägget. Det känns så privat, så utlämnande.
Som om jag hoppar i galen tunna.
Men jag hoppar. Som jag hoppar.
22 kommentarer:
Vi är för tuffa mot oss själva. Värnar om andra på alla vis. Men kanske är det dags att vi vågar tycka om och uppskatta oss själva. Här och nu innan det blir för sent!
Du är bäst!
Kram
Då tar vi varandra i handen och HOPPAR...NUUU!!!!
Vi är aldrig någonsin ensamma om att känna som vi gör,aldrig någonsin ensamma om våra upplevelser...det finns alltid mängder av männsiskor som känner som du och upplever precis det du upplever..just nu (ingen tröst alls..jag vet..men dock)Det du skriver är personligt..men det som vi alla mer eller mindre delar kan väl inte räknas som helt privat
Som jag tänker,om jag går till mig själv och andra, så är det att du gått igenom så mycket, du har levat ett bra tag nu och lärt dig på vägen och behöver nya upplevelser,nya utmaningar. Tänk om vi skulle gå kvar i samma klass år ut och år in...fy fasen så less vi skulle bli av att traggla samma ämnen om och om igen. Det är inte dig det är fel på, så varför mobba dig själv nu när du behöver ditt support som allra mest.
Det är din själ som vaknat till liv, som vill komma till tals...tysta inte ner dina frågor, dina känslor, dina tankar...skrik ut livet om det behövs, men tysta inte ner och framför allt behandla dig med respekt och ömhet. Du har vandrat en lång väg och förtjänar inte att bli "påpucklad" av dig själv (eller andra)nu när du känner dig trött och vilsen.
Vet du när jag behandlar mig själv dåligt, när tankarna fastnat fast i "felsökarläget" då går jag och gör något helt annat för att bryta dödläget. Vad som helst, bara man gör något annat...ett skönt bad, går och får massage, bakar, ja även städning kan funka...men samma gamla tankar leder inte till något nytt.kan aldrig förändra något till det bättre, till det behövs nytankade tankar. Var rädd om dig och ge dig själv mycket omsorg, tålamod och kärleksfull värme Pussar
För vilka är vi fel egentligen ?..
I modevärlden, som styr idealet idag, har större delen av de homosexuella männen tagit patent på tycket (obs obs, tycker alls inte illa om likakön kärlek.. tvärtom) och hur dessa tycker att kvinnor bör se ut och klä sig !!.. det är kanske fel typ av män att tycka det.. vi ska väl attrahera annan typ av man.. ehhh ? (om vi inte vill ha samma kön förstås)och inte vara, se ut som pinnsmala pojkar.. utan kvinnor med former och oformer.. och sen ska vi alla också vara som 12-åringar i både utseende och till vårat sinne till på köpet... så det är banne mig inte lätt att vara medelålders kvinna i dag och vilja var det, för 12 har jag varit en gång :-D... så man får helt enkelt släppa hela skiten och bara vara och försöka se sig själv för den man blev och det är inte fy skam det heller... du blev ju okey.. och jag mé ! Och så håller jag med de tidigare kommentarerna
Kramen ♥
Stackare, förstår dig. Nu i november är det väldigt lätt att känna så som du gör. Och jag har väldigt lätt för att dömma ut mig själv medan jag höjer andra till skyarna för småsaker. Ja det är inte lätt att vara människa det ska gudarna veta. Men man får ha i tanken att det kommer ljusare tider när man tar lite lättare på saker och ting så brukar det gå... Kram på dig, du är bra som du är;)
Imse så klok du är, jag tror du skriver det många andra tänker. Och vet du vad? du är jättebra som du är, och så är du min blogkompis så det så;))
Kram
Det är inte lätt det där med livet. Sätt dig ner med papper och penna och skriv ner alla bra saker med dig och ditt liv. Du ska se att listan nog blir ganska lång. Fokusera på det "braiga" och du kommer att tycka att du är riktigt bra trots allt!
Lycka till och bamsekram!
Vännen.
Jag tror att mörkret och regnet gör sitt till. Men ändå. Tankarna kommer ju inte från regnet.
Klart de är grundade någonstans.
Tänk om vi alla visste och kände ända längst in att vi DÖG precis som vi är!
Men det gör vi ju inte.Känner så alla gånger.
Samtidigt så kan det kanske vara nyttigt att känna allt tvivel och alla tankar.
Det kan vara en möjlighet till att något nytt öppnar sig.
Bara det att du inte vet det ännu:)
Men tro inte det negativa. Inte ens om du säger det själv.
Du är helt fantastisk, Imse.
STOR kram Lallis
Sällar mej till dom föregående talarna. OCH: jag tycker om dej!
Kan bara hålla med alla som har skrivit här!
Tror att vi känner så lite allihop.
Det är så himla lätt att bara se det som är negativt och glömma att vi har så många positiva sidor.
Det blir till att öva sig på att säga; Jag är bra jag duger som jag är!
Nog fixar vi det?
Jättekram och tack för att du hoppade :-)!
Så funderar jag med ibland. Du är inte ensam.
Störsts kramen till dig!
Många av oss har alldeles för stora krav på oss själva. Vi skulle må bättre om vi såg på oss själv med lite mera humor och inte tog oss själva på så stort allvar.
Du har en award att hämta hos mig för jag tycker du har en mycket läsvärd och tänkvärd blogg. Bakom dessa rader finns en underbar människa, det är jag övertygad om! Kram!
Lyssnade på Mia Törnblom i helgen,och det var en fantastisk föreläsning,om självkänsla mm.
Ett av hennes tips var just att varje kväll skriva tre bra saker som man är /gjort under dagen! Och att varje dag titta sej i spegeln och säga att man tycker OM den man ser! Säger man det tillräckligt många gånger,så till sist så....:)
Vi är många som har svårt att älska sig själv,men som många säger här,det är dax nu att börja göra det!
Vi är alla bäst! Inte minst DU Imse!
Imse!
Ja, tack för att du hoppade! Att du vågar dela med dig av tankar och känslor som många av oss har och som gör oss så sårbara. Du har mod som få!
Humlina har skrivit så bra, tysta inte ner dig!
Varm kram!
Humor å fnitter livar så upp
Å ett positivt tänkande HJÄLPER mirakulöst! Jag vet!
Med min blogg vill jag bemästra fördomar med humor. Och t.ex. förstärka fördomar mot homosexuella med humor å glimten i ögat.
November är en hemsk månad. Men den är nästan över nu och på söndag börjar vi tända ljus.
Advent är hoppets tid för mig på många olika sätt.
Var rädd om Dig
det var ett fint hopp du gjorde
Tycker det var jättefint skrivet! Precis sådär är det ju! Kunde inte sagt det bättre själv. Men jag försöker faktiskt-iaf ibland-att tycka att jag är ok! Och att glädjas åt det lilla...Kraaam!
Humlina skriver så kloka ord och jag håller med henne.
Jag är glad att du tar ett kliv rakt ut ... jag har hoppat ofta under åren i bloggen som du vet och det är faktiskt inte alls så dumt. Man får stöd och känner att andra också har det som jag, vi är så lika men vi genomlider saker i olika perioder och då finns det alltid någon som är betydligt gladare än man själv är för tillfället som kan peka på sånt som man behöver höra och se. Oftast tycker jag att det räcker bara med att ha skrivit ur mig tankarna som mal så förlöser jag mig själv på något vis.
Sänder helande tankar till dig
Varm kram vännen
Maggan livsglimtar
Jag känner verkligen fast jag ändå inte riktigt vet.
Jag har många gånger trott att "alla" blir som jag när vi uppnår en viss ålder, men så är det inte. Jag tycker att jag kommer mer och mer tillfreds.
Det jag har läst och det är en del, trots att jag inte alltid är den bästa på detta med bloggandet, så upplever jag dig som en människa, som en människa ska vara. Det är inte alla som är människor fast de har den kostymen på sig och vi låter oss luras av den.
Jag kan inte ge dig råd, men däremot lite stöd eftersom det är du som måste komma till insikt om vem du är. Det gör vi kanske aldrig men att känna sig tillfreds, att börja våga göra som man själv vill och inte det andra vill att man ska göra. Det är ett hett tips som jag tror att du behöver och jag stöttar dig självklart via cyberrymden.
Du har så mycket skriv i dig som både är humoristiskt, intelligent och intressant därför vet jag att du kan inte vara så där dålig som du känner dig.
det är självkänslan, du måste träna på självkänslan, det är en färskvara säger ju Mia törnblom, jobbar vi inte med den varje dag, så hamnar man i dom där felaktiga tankebanorna. Jag är jättebra precis som jag är, säg det till dig själv, flera ggr varje dag!
Detta novembergrå kan ju få vem som helst trött, hängig och deppig. Det kommer säkert att kännas bättre bara ljuset kommer tillbaka*tröstar*
Sedan är det ju bra att ta hand om sig själv lite emellanåt, unna sig saker..både fina och sköna.
Kanske gå och ta en massage bara för att pigga upp dig? Till frissan? Ta en fika med en kompis?
Åka iväg på en spahelg?
Men, det är ju även det svåra som gör att vi känner att vi lever*funderar* för om allt bara var lätt och glatt hela tiden så skulle vi ju inte uppskatta det heller.
Ta hand om dig nu!
kramen
Skicka en kommentar