fredag, januari 22, 2010

Slår mig för bröstet

Idag måste jag nästan skryta lite och självgott slå mig på bröstet. I lokaltidningen finns nämligen en artikel, som har en avvikelserapport skriven av mig som upphov.

Jag är ju kommunanställd och till exempel avvikelserapporter diarieförs och allt sånt gås tydligen igenom av pressen. För att de ska hitta uppslag till artiklar.
Det är inte alltid så roliga artiklar, eftersom massmedia gärna slår upp sånt som är negativt för vården. Jag antar att dagens artikel, inte uppfattas som särskilt positiv av en del. På landstinget.

I mitt nya jobb, som jag för övrigt stortrivs med, jobbar jag enbart med vårdplaneringar. Jag är på sjukhusen och planerar eller i kundernas egna hem. De som kommunen ger vård och omsorg, kallas i vår kommun för kunder.

När vi planerar på sjukhusen, är det en klar fördel och faktiskt rättighet enligt mig, att vi får sitta ostört. Kunden och i de flesta fall dess anhöriga, ska då prata om sin fysiska och psykiska hälsa, för att vi på bästa sätt ska kunna ge vård och hjälp i hemmet.

Att då bli hänvisad att ha dessa möten i dagrum eller matsal är inte acceptabelt. Med andra patienter, anhöriga och personal som springer runt omkring en.

Hur roligt är det att i en sån miljö berätta att jag på grund av prostataproblem kissar på mig och behöver hjälp att byta blöja eller att jag på grund av tarmcancer får diarré och inte alltid hinner till toaletten i tid.
Det är kränkande och förnedrande att behöva dra sånt inför öppen ridå. Det är också dålig respekt mot oss som kommer från kommunen, att inte låta oss genomföra planeringen ostört.

Så sånt skriver jag avvikelserapporter om. Och nu har det alltså kommit in i tidningen. Bra, tycker jag. Jag är ytterst mån om mina kunder och kan det här leda till förbättringar, så är det helt okey att tidningen skriver om det.

8 kommentarer:

Helena sa...

Bra Imse! Fortsätt så.... Avvikelserapportering är ju inte till för att sätta dit någon utan snarare ett sätt att kvalitetssäkra. Jag minns en natt för ett par somrar sedan som jag fick skriva tre avvikelserapporter på en natt. Vikarier som missat att ge pat insulin. Något som vi aldrig kommit på om inte en av dem hade varit såpass klar att han larmade mig och frågade efter sitt insulin. Det hela var inte vikariernas fel utan handlade mer om dålig information och brist på rutiner. Sånt kan bli förödande...
So.... Keep on, Imse! Kram Helena

Marie S ♥ sa...

Bra och grattis !
Menhur har det blivit, inte sitta privat och prata ??? jag är stum !

Kram ♥

Filifjonkan 1 sa...

Hej Imse. Jaha du det där var ju en grej man inte har koll på förrän nu när du berättar om det Självklart skall det få vara i ostördhet integriteten kränks ju å det grövsta tycker då jag när du beskriver det. Så bra du har tagit upp det. Vi kommer väl kanske alla till det stadiet någon gång och då vill man ju inte ha det så där öppet kan jag tänka mig på dem bara.. :)

Åsa! sa...

Självklart anser jag, att man ska få sitta ostört i en sådan situation. Bra att du skriver avvikelser, det är bästa sättet att få till någon förändring! Du har ett mycket viktigt jobb Imse, antar att du är vad man i min kommun kallar biståndshandläggare? Endel av dessa har gjort mig gråtfärdig, medan andra har varit underbara människor. Det ska en stor portion människokännedom till för det är viktiga och ibland svåra beslut! Kram

imse sa...

Nej Åsa, jag är sjuksköterska och arbetar med vårdplaneringar på Biståndsavdelningen.

Frogprincess sa...

Hoppas att det leder till någotning bra nu.

Susjos sa...

Superbra! Och som sagt,avvikelserapporteringar är ju till för att förbättra! Vi skriver en hel del avvikelser på mitt jobb också.
Hoppas det blir bättre nu! :)

Bildgatan-Avsändare Margareta sa...

En rungande applåd till dig och jag hoppas att ditt landsting tar åt sig kritiken på ett positivt sätt.

Tyvärr är det sådana som du som kan ses som obekväma, i alla fall hos oss i både landsting och på länsstyrelse.

Fortsätt och stå på dig, så länge du orkar (om du skulle få mothugg)