Att bråka

Det finns människor som tror att de alltid måste bråka, för att få sin vilja igenom. Som saknar förmåga att lugnt och sansat diskutera saker. Utan istället inte drar sig för att ta till grova ord av alla de slag och till och med komma med hotelser.

Tyvärr har jag råkat ut för just det, de senaste dagarna. Har haft ett par helvetiska dagar på jobbet. Med ett par anhöriga som agerat just så som jag beskrivit här ovan.
Jag tror att dessa människor är rättshaverister. Vars livsluft just är att bråka. Om precis allt.

De saknar också empatisk förmåga. Kan inte sätta sig in i hur den sjuke, närstående, känner inför hela situationen. Och hur vi runtomkring, som sätter alla klutar till för att den sjuke ska få det bra, reagerar inför dessa hotelser.

Jag fick ett par goda råd, av en person i ett rådgivningsteam i grannstaden, som jag vände mig till. Nämligen det att när man har med sådana här människor att göra, är det viktigt att sätta gränser. För de kommer aldrig, aldrig att sluta bråka. Deras uppträdande har inget med den sjuke och omständigheterna runt den personens situation att göra, utan detta beteende står för något helt annat.

Nu ska jag tanka energi, för fortsättning följer i veckan.

Vill andas

Den här något jobbiga tillvaron, med många kvällsaktiviteter har inte nått sitt slut än.

Ikväll är det städning av scoutstugan, som står på programmet.

Imorgon är det bowling och middag.

Sen kan där bli en möjlighet till paus, till andhämtning. Åtminstone kvällstid. För på jobbet är det fullt upp.

Sjukhusen drar, som vanligt, ner för fullt inför sommaren och vi inom kommunen har bara att tacka och ta emot.

Så är det.

Semesterplaner

Så här semestertider funderar man naturligtvis på, hur man ska spendera semestern detta år.

Eftersom jag väntar tillökning lagom till semesterstarten, i form av den profetiske katten Isai, så blir det ingen lång resa i år.
En biltur Siljan runt, är vad som planeras. Hoppas att det lilla livet inte har anlag för åksjuka.

Annat var det för fyra år sedan, då åkte jag Transsibiriska järnvägen till Kina. Bilderna ovan är från den resan.
Det var en fantastisk resa, med ett underbart stopp i Mongoliet under några dagar. Sen bjöd ju naturligtvis Kina på mängder med sevärdheter.

Men i år som sagt, blir det Dalarna och där är det nästan lika vackert som i Kina. Funderar du på en Kinaresa, så finns det en informativ sida här.

Sen åker lilla Isai och jag på scoutläger. Eftersom jag har tröttnat rejält på tältlivet, så har jag hyrt en liten stuga till oss två i Tivedsskogarna, söder om Askersund.

Det finns många skrönor om rövare, just i dessa skogar och jag hoppas att det bara är skrönor.
För den lilla kattkraken är nog inte mycket till vakthund. Möjligen att hans utseende, med de stora öronen, kan skrämma en och annan rövare på flykten!

Ozons IsaΪe

Namnet Ozons IsaΪe låter som namnet på en nobelpristagare i litteratur. Eller hur? Omöjligt att stava och omöjligt att uttala.

Men nu är fallet inte så. Utan det är nämligen det ståtliga namnet på min nya kärlek, kissemissen, som snart flyttar in i huset.
Jag har fått papper på honom och där framgår det att han är bärare av det eleganta namnet.

Jag blev så förtjust i det ena namnet, att jag har beslutat att det också får bli hans tilltalsnamn. Dock i en förenklad och försvenskad version, som får uttalas "isaj". Och stavas Isai. Det där konstiga i:et med två prickar, skippar jag.

Nu kommer jag till någonting som kan verka väldigt flummigt. Jag är mycket för det där med tecken och att allt har någon mening. Och när jag då får se att min blivande katt har samma namn som profeten Jesaja, kan jag inte bli annat än förundrad.
Med tanke på mitt intresse för mellanöstern.

Det är inte nog med det. Kissemissen föddes nämligen på min kära svärmors födelsedag. Hennes sista födelsedag här i livet.

Så ni ser, någon mening finns det nog. Mannen däremot, ser ingen som helst mening med att skaffa katt. Jag är nästan rädd att han börjar få kalla fötter och planerar att göra verklighet av sin livsfilosofi. Nämligen att aldrig mer dela bostad med ett husdjur.

Så vi får se om den profetiska katten lyckas fördriva den icke djurälskande mannen ur huset.

Jag svävar inte

Någon kanske undrar om jag har svävat bort på små lyckomoln, eftersom jag varken bloggar eller kommenterar. Men det har jag inte. Det är bara så att det är mycket nu! Varenda kväll är det något.

Ikväll är det två uppvaktningar. Äldste sonen är klar med sin utbildning till byggnadsingenjör och goda vänners dotter tar studenten.

Sen är det ju så att en viss liten kissemis, upptar mina tankar i hög omfattning!

Han e min

Han e min, min, min! Den skitsöta lilla katten längst till vänster, intager denna boning om en månad.

Om jag är makelös om två månader, får tiden utvisa.

Puss o kram

Katt är på G! Bara så ni vet. Och mannen målar både fan och hans moster på väggen. Det här kommer att bli en KATTAstrof!! Det är han fullt övertygad om.

Att jag är olycklig utan husdjur, tvivlar han nog på, eftersom jag som han säger "alltid är glad". Och det är väl sant. Jag lyckas se humor i nästan allting, tjat är inget för mig och långsinthet vet jag inte vad det är.
Men man kan ju vara lite olycklig i hjärtat ändå.

Har man haft husdjur under större delen av sitt liv, är det rysligt tomt utan. Mannen tycker att det är rysligt skönt utan.

Jag vill passa på att tacka er alla, som stöttat mig i den här diskussionen. Puss och kram på er allihop!

Katt!!!

Vet ni vad mannen plötsligt säger?
Jo, "Skaffa dig en sån där katt då! Jag vill inte att du ska vara olycklig. Men om det blir jobbigt, då jäää...".

Mer behövdes inte, jag förstod precis. Blir det jobbigt, åker katten och jag ut med svansarna mellan benen. Eller om det är mannen som åker ut, med svansen mellan benen.

Alltså kan jag skaffa mig en katt. En katt är ingen hund, jag vet. Men i alla fall. Ett husdjur är det. Så gott som något.
Jippie!

Nu ska jag vara korvförsäljerska en stund. Med scouterna i Skolparken. Finns det någon svensk flagga där, ska jag vifta lite extra med den. Jag har ju mycket att fira idag!

Släktband

Ni vet ju hur gärna jag vill ha ett nytt husdjur. Livet utan djur i huset känns tomt och närapå lite innehållslöst.

I huset finns en man, som tvärvägrar införskaffandet av ett nytt djur. Nu har jag ånyo tagit upp frågan till diskussion, eftersom jag hejdlöst förälskat mig i den fulsnygga kattrasen Cornish rex.

Mannen tycker att jag kan klappa på honom istället och att det är helt onödigt att ha ett djur i huset, bara för att jag vill ha någon att kela, leka och gosa med.

End of diskussionen alltså.

På tal om något helt annat, så har jag sett Israels Sverigeambassadör på TV flera gånger och slås alltid med häpnad över hur lik min avlidna far han är.
Min pappa var alltid så stolt över sin stora näsa, eftersom folk många gånger frågade om han var fransman! På grund av näsans utseende.

Jag vet inte om det är så lyckat att gå omkring och vara stolt och säga att jag har en israelisk näsa. Risken är väl att jag åker på moppo.

Däremot har jag länge funderat på att börja släktforska. Och det kanske är dags att börja nu.
Kan mitt intresse för Mellanöstern helt enkelt sitta i generna?
Jag som alltid känt mig så hemma i Dalarna. Min pappa var född och uppvuxen i Dalarna.
Det kanske visar sig att släkten har ett helt annat ursprung?

Islamisterna

Jag skriver ju ibland om krisen i mellersta östern. Min ståndpunkt är och kommer alltid att vara, att terroristorganisationen Hamas ska motarbetas med alla medel.
Tycker man så, får man bereda sig på mothugg. Kommentarer ramlar in, som påstår att jag inget vet och att jag borde läsa på mer.

Nu är det så, att är det något jag är påläst på, så är det just mellersta östern och förhållandena mellan länderna där.

Och min ståndpunkt angående Ship to Gaza är fortfarande att svenskarna inte borde ha lierat sig med islamisterna från Turkiet.
Svenskarna hade säkert goda avsikter, men islamisterna hade en helt annan agenda. Det borde svenskarna ha förstått.
Förnödenheter förs bäst och säkrast in i Gaza via landvägen från Israel.

I Hamas officiella programförklaring, står det att Israel ska utplånas och judarna dödas.
Det är inte svårt att räkna ut att islamisternas avsikt var att provocera och få fram en israelisk reaktion. Tyvärr gick Israel rakt i fällan.

I morse medverkade Dilsa Demirbag-Sten i Nyhetsmorgon på TV4, där hon gjorde en mycket tydlig och balanserad analys av situationen. Gå gärna in på nätet och titta på det inslaget.

Oh, crap

Ikväll är det syjunteri. Eller informationsmöte, som en twittervän kallar det. Och det låter ju rätt bra. Bättre än skvallerjunta. Som det egentligen är. För syr gör vi inte längre.

Det kanske blir en analys av lördagskvällen också. Då vi hade schlagerparty och någon blev lite vinglig. Inte undertecknad dock.
Nänä, jag var uppe tidigt på söndagmorgonen, för att bege mig ut till skogen, där scouterna sov över.
Tack och lov, kunde jag skylla på partyt, så jag slapp sova kvar!
Men någon vinglighet, var det inte tal om.

Om någon undrar vad bilden har med syjunta att göra, så är svaret: Ingenting!
Den är bara lite gullig.

Talangfull tös

Att den här lilla sötnosen kan sjunga, råder det inga tvivel om. Vad månde bliva? Vilken oerhörd talang hon besitter.

Hoppas att hon har förståndigt folk omkring sig. Folk som låter henne vara det barn hon är och inte bara värderar hennes unika röst i pengar.

Och som behandlar henne, så som alla barn borde behandlas. Med villkorslös kärlek och respekt. Att hon får utrymme och möjlighet att växa och utvecklas till en fri, tänkande och lycklig individ.

Det låter så självklart för oss. Samtidigt vet vi att många, många barn inte får en lycklig barndom. Att de varken får kärlek eller respekt.
Det är en tung vetskap. Motbjudande.

Häromdagen träffade jag en kvinna, som berättade en oerhört tragisk historia. Om hur hon och hennes fem barn, under lång tid blivit utsatta för pappans våld.
Nu är han ute, efter avtjänat straff. Han har besöksförbud, men driver en vårdnadstvist mot den arma kvinnan.
Jag vet inte om mannen har någon möjlighet att få vårdnaden om barnen, men får han det, är det ett allvarligt fel på vårt samhälle.