Livets resa, av Imse

Att leva i nuet. Känna vinden som rör vid ditt hår. Känna dofter i luften, och marken där du går. En sten under foten, en gren som bryts loss. Hör någon som viskar, någon som pratar med oss.

Sånt som händer i denna minut. Det är det som räknas till slut. När vi tycker att livet bara går, att inget görs och vi trampar där vi står.

Det är då vi måste stanna upp och försiktigt greppa livet. Ta tag i det som erbjuds, det som för stunden är oss givet. Känn hur något stannar och håller dig fast. Du måste inte rusa och springa i all hast.

Det är nu som livet försöker få dig i sitt grepp. Det vill ha dig med på resan med livets skepp. En resa som startar på nytt varje dag, som varje minut vill få dig att ta tag.

Sång för grannen

Jag läste om kvinnan som hotas av fängelse, för att hon sjunger i duschen. Det är hennes grannar som klagat. Hoppas att mina grannar inte har läst samma artikel. De kan ju bli inspirerade.
I och för sig bestod kvinnans reportoar av mestadels Gary Glitterlåtar. Jag har en annan inriktning.
Men det framgår inte om det är låtvalet eller sångrösten eller snarare sagt bristen på sångröst, som retat upp grannarna. Förmodligen är det ljudstyrkan.
Bra, jag har en rätt tunn röst! Då fortsätter jag att sjunga.

I mina rum

Nu när äldste sonen precis har flyttat hemifrån, har jag börjat planera hur jag ska göra om sönernas två rum, när även den yngste flyttar. I och för sig kan det ju dröja ett par år, men det gör väl inget om man är ute i god tid.
Sönerna har varsitt rum i källaren. Dessa rum besöker jag så gott som aldrig. Möjligen att jag går ner där, om ingen son setts till på två dagar eller så. Det har ju inte hänt så ofta, eftersom de har haft som vana att visa sig när de är hungriga.
I den äldste sonens rum har det nämligen samlats en rejäl hög med fotbollsstrumpor, och diverse andra träningskläder. Mer eller mindre otvättade. Såna kläder sprider odörer. En och annan urdrucken ölburk, gör också sitt till, när det gäller doften.
Inne hos yngste sonen däremot, är det kanske inte så mycket lukter, som gör att jag avstår från besök. Utan mer att det är mörkt som i graven, golv och väggar är belamrade med skivor och böcker, och det är ständigt någon form av musik som hörs därifrån.
Så när dessa båda rum blir tomma (efter grundlig rengöring förstås), kommer där att finnas ett spa och ett bibliotek! Vad sägs om det?
Jag ska fixa hyllor och ta ner alla mina böcker, som ligger och dräller överallt. Jag ska sätta in ett badkar som bubblar och fräser. Tror ni att jag kommer att vistas i någon annan del av huset? Jag kan ju faktiskt sätta in ett litet kylskåp också, så behöver jag ju inte gå upp därifrån när jag är hungrig.
Allt det här är okay, säger maken. Bara han får köpa en Citroen 2cv. Och eftersom det också är min drömbil, så är vi helt överens.
Vi är lite knäppa, jag vet. Men det är kul att drömma. Och jag brukar förverkliga mina knasiga drömma.

Går inte att förlåta!

I den här artikeln berättas om pedofilen som förgripit sig på svårt sjuka barn. En fullständigt vidrig historia.
Nu vill han bli förlåten. Och försvarar sig med att han själv blev utsatt för övergrepp som barn. Jag tror dock inte att någon kan förlåta honom. Vore det mitt barn, som han hade utsatt, skulle jag troligen hellre vilja att han brann i helvetet!
Pedofila handlingar kan aldrig förlåtas!

Är pengar allt?

Vad är det för intressant med Linda och Fadde?
De känns som ytterst patetiska människor, som hela tiden söker uppmärksamhet. Har de inte figurerat i tidningarna på tre veckor, så är det dags att hitta på något nytt spektakel.
En separation, en återförening, ett utvik, en bok, en porrfilm, ett vapen, fantasin känner inga gränser. Och varför blir deras projekt så sällan avslutade?
Nu säger Linda att pengar är allt.
Men dina barn då, Linda? Vad betyder de?

Åter från Rinkaby, hel och välbehållen!

Avslutning, Melody Club

Kungen

Lägerbygge

En liten del av lägret

Invigning, 20 000 personer på väg

Nu är jag tillbaka från lägret i Rinkaby. Det har varit roligt, jobbigt och stundtals riktigt slitsamt. Att vara utomhus dygnet runt i nio dagar, tar på krafterna. Likaså att sova i tält.
Området var ju fruktansvärt stort, så det blev många, långa promenader varje dag.
Barnen har skött sig otroligt bra och vi blev förskonade från magsjuka och andra allvarliga sjukdomar och olyckor i vår by. Såg att ambulanserna hade körningar till lägret flera gånger per dag.
Men med 20 000 personer på ett ställe, som klättrar, springer och hanterar yxor och knivar, är det inte konstigt att det händer olyckor.

Lägret har innehållit många arrangemang och det mest omtyckta och lyckade var förstås avslutningsfesten i lördags. Det var karnelvalstämning hela dagen. Vi firade ju scoutings hundraårsdag! På kvällen var det konsert för alla med Melody Club, Timo Räisinen, Sebastian och Petter. Fantastiskt drag! Roligt att se 20 00 barn och ungdomar som roar sig utan droger.
Naturligtvis hade vi också besök av Kungen under några dagar. Han imponerade stort, när han höll sitt tal efter avslutningskonserten. Faktiskt så möttes han av det största jublet. Och bättre PR-människa kan vi nog knappast inte ha.

Nu känner jag mig trött och eländig. Har ont i lederna. Men vad gör det, jag har ju haft en fantastisk upplevelse och får nu vila och ta igen mig denna vecka.

Något av det roligaste som hände mig personligen var mötena med två bloggare. Först kom Farmor K och hälsade på. Tusen tack för besöket!
En annan dag dök Cikoria, CR i min länklista, upp. Vi fick en lång pratstund, och det kändes som om vi känt varandra i evigheter. Tack för kaffet och muffinsen!

Nu ska jag vandra runt lite bland mina bloggvänner, sen ska jag ta en evighetslång dusch!

Rinkaby, jag kommer!

Imorgon är det alltså dags. Efter ca sex timmars tågresa är vi framme på lägret i Rinkaby i Skåne. Vi och 20 000 andra scouter. Det ska bli otroligt roligt.
Titta in om ni är i närheten. Jag bor i by 1135. Om ni står ut med en smutsig, ledbruten och okammad kvinna förstås.
För på läger är alla lika skitiga!

För övrigt har jag fått den här låten på hjärnan. Chasing cars med Snow Patrol. Jag spelar den om och om igen. Hjärnan är helt blockerad av den.

Vi syns om vi råkas!

LillaVovven gästbloggar

På lördag åker matte och husse på det jättejättestora scoutlägret. Jag var rädd att de skulle sätta mig på något otrevligt pensionat, men jag får vara hemma med stora lillhusse istället.
Han ska flytta in i sin första egna lägenhet nästa vecka, så jag får väl hjälpa till att kånka grejer. Jag kan till exempel bära lite mat, fast risken finns ju att jag äter upp den på vägen.

På tal om mat, så är det bra att jag slipper vara på pensionat. För med lillhusse kan jag ju trixa lite och matvägra. Då får jag nog korv och köttbullar istället. Det får man inte på pensionat.
Och sen är man tvungen att ta sin medicin på pensionat. Men lillhusse kan jag nog lura och spotta ut tabletterna när han inte ser.

Jag har inte fått någon egen blogg på det här stället än, matte har inte haft tid att fixa det, säger hon. Jag tror att hon bara är lat! Hon tycker att jag kan låna hennes blogg ibland. Får väl nöja mig med det då.

Inte måla fan på väggen

Sju kantareller blev resultatet av eftermiddagens skogspromenad, samt några nya fästingar på LillaVovven. Inte mycket att hurra över.

Det som upptar mesta tiden nu, är tankar inför lägret som börjar på lördag. Har vi tänkt på allting? Är vår utrustning, som vi skickade häromdagen, framme snart? Tänk om vi står där utan tält på lördag! Nej, man ska inte måla fan på väggen. Allt kommer att fungera enligt planerna. Så det så!
Vill ni läsa om lägret, kan ni titta här. Tack Farmor K för länken!

För övrigt anser jag att den svenska pedofilsidan, och alla andra pedofilsidor med för den delen, omgående bör stängas. Inget litet barn ska behöva visa sig naken, för okända vuxna människor.
Nu får jag väl snart pedofillobbyn på mig igen. Men det kan inte hjälpas, denna fråga ligger mig varmt om hjärtat.
Jag menar inte att alla pedofiler springer omkring och våldtar barn till höger och vänster. Många är säkert uppriktigt förtvivlade över sin dragning till barn. Medans andra, å andra sidan, inte kan kontrollera driften.
Det är inte okey med barnsex, vare sig i fantasin eller i verkliga livet!

Nu nåt helt annat, är det någon datakunnig person som kan hjälpa mig att få fram de senaste kommentarerna på huvudsidan i min blogg? Jag har försökt och försökt att lägga till ett sådant sidoelement, men det vill sig inte. Tacksam för tips!

Parkvandring

Min stad, Enköping, är väl inte så känd. Fast några vet förstås att underhållarna Elin Lanto och Totte Wallin kommer härifrån. Sen har vi ju ett fotbollslag som åker upp och ner och in och ut i tabellerna.
Doktor Westerlund kom från Enköping, liksom Jan Fridegård.
Men det som är mest känt, åtminstone i trädgårdssammanhang, är alla parker. Man satsar på perenna växter, små s.k. fickparker och skulpturer bland grönskan.
Jag har tur som bor mitt i stan och har nära till de flesta parkerna. Det är verkligen en fröjd att vandra omkring bland allt det vackra.
Här ovan ser ni några exempel på vad jag menar.
Det som ser ut som ett brunnslock, på näst sista bilden, är från en park där man ska lyssna. Lägger man örat mot locket, så hör man vågskvalp!

Det regnar och surrar

Surret finns kvar, kan inte begripa vad det är. Maken tror att det är datorn. Men det kommer ju liksom uppifrån! Och låter som en fluga. En envis sådan. Kan en dator låta så?

Idag har vi packat all utrustning, som ska till lägret i Skåne. Tre fulla pallar blev det. 2 m höga. Imorgon går det iväg med posttransport.
Nu hoppas vi bara innerligt att det ska sluta regna. Och att solen ska börja skina. Snälla vädergudar!
20 000 scouter som tältar i lervälling är en mardröm. Var med på ett läger för några år sedan, då det regnade hela tiden. Och det var inte roligt. Precis allting var genomblött. När jag kom hem blev jag sjuk direkt, i en svår förkylning.

Har ni vägarna förbi lägret i Rinkaby, så kommer jag att bo i by 1135. Titta in, vetja! 14-22 juli är vi där! Men jag vill inte ha besök av några nyduschade, fräscha människor i rena kläder =)

Om ni hör nåt i luften som surrar

Så är det nåt i vardagsrummet i vår stuga som surrar. Blir inte klok på vad det kan vara. Vi har letat i alla skrymslen och vrår, efter någon instängd fluga. Men hittar inget. Och inte är det LillaVovven, han kan snarka och låta mycket, men surrar gör han inte.
Sånt här kan gå en på nerverna!

Makens födelsedag

Idag fyller maken år och vi har haft lunchgäster här ute i stugan. Av mig fick han en klocka och av barnen fick han kläder. Nöjd och belåten blev han. Nu är det lugnt i stugan igen, alla har åkt hem.
Kan ägna mig åt bloggen en stund. Har inte kommit på hur allt funkar här ännu. Men det kommer väl efterhand.
Ska börja med att lägga ut länkar till alla mina favoritbloggare.

På återseende!

Inget av vikt

Sådärja! Här är jag nu. Detta inlägg handlar inte om nånting. Åtminstone inget av vikt. Jag har liksom inte kommit igång ännu. Men vänta bara. Snart är jag i farten igen.