Ha det!

Nu får jag lägga bloggen åt sidan för ett tag, för här ska strykas och packas inför Skottlandsresan.
På fredag morgon bär det av.
Och är det så att ni under de närmaste veckorna, hör talas om en tokig svenska, som varit närgången mot skotska män, så är det bara jag som försöker ta reda på vad de har under kilten.

Om jag inte sitter i finkan i Skottland, så syns vi här om ett par veckor.

Ha det gott alla, sköt om er!

Inspiration

En sån här burk, lär man väl inte hitta i affären. Nej, inspiration får man nog söka efter på annat håll.

För att inte tänka på allt som är trist, gäller det att hålla sig sysselsatt.
Just nu har jag en stor surbrödsdeg på jäsning. Jag håller på att tvätta kläder inför Skottlandsresan. Jag ska lägga in en ljudbok på Mp3-spelaren.

Kan jag hitta på något mer? Jo, just det, jag håller på att tina köttfärs, för att göra chili con carne.
Sen får det bli spikmattan och efter det måste väl denna dag vara slut.

Förbjudna tankar

Igår tänkte jag den förbjudna tanken och till och med uttalade den högt.
"Jag slutar med diabetesmedicinen och går in i dimman igen", sa jag.

Makens blick går inte att beskriva.
"För det första lever du inte länge till, i sånt fall,
och för det andra kommer läkaren att skicka dig till psyket",
blev hans svar.

Vad svarar man på det? Shit happens?
Nej, det säger man inte.
Istället kämpar man vidare.
I kampen mot svängande socker och svängande humör.

För att muntra upp mig idag, åkte jag till grannstaden för att shoppa.
Hur jag tänkte, förstår jag inte riktigt, jag som inte gillar att shoppa.
Jag blir stressad och kissnödig när jag går i affärer.

Men jag trotsade både stress och kiss, och traskade runt och handlade och handlade.
Köpte till och med en resväska. Stor och rejäl.
Rymmer massor med skor.
Slog mig ner på en dropin-frisering och fick håret klippt.

Kom hem lite lyckligare och bjöds på makens egenhändigt gjorda fisksoppa.
Säkert bra för både socker och humör.

Nya tag imorgon då.
Inga mer förbjudna tankar. Lovar.

Sko sig

Skor
Som de flesta kvinnor, är jag väldigt road av skor. För min del är det bekväma, men samtidigt snygga skor, som lockar mest. Jag är intresserad av många sorters skor, allt från vandringskängor till tofflor. Däremot har jag aldrig varit något för höga klackar. Detta förmodligen på grund av att jag har höga fotvalv, som leder till belastning av häl och framfot, om jag går i högklackat.

Att stolpa fram i skorna som visas och beskrivs i den här artikeln, kan inte vara annat än förödande för fötterna. Är de snygga? Skulle män sätta på sig dylika monster? Och vilka kvinnor är det som kan tänka sig att vandra runt i de s.k. skorna?

Socker
Ni börjar väl snart bli utleda på att höra om mitt sockerläge.
Jag hade i min enfald och naivitet trott att sockervärdena skulle stabilisera sig på en gång, men måste nog inse att det tar sin tid. Jag har ju förmodligen gått omkring med obehandlad diabetes ett par år och då kan det inte bara ta några veckor att reparera kroppen.
I morse var jag duktig och gick upp tidigt för att äta och ta medicin, men fick en dimpning av sockret före lunch. Hade antagligen ätit för dålig frukost och som vanligt hoppat över mellanmålet.
Det är påfrestande med svängningarna. Det första morgonvärdet är fortfarande för högt, sen ligger det rätt acceptabelt under dagen och kvällen.
Det här med mellanmål känns fortfarande främmande. Men det är nog så det måste bli. Inte äta för stora portioner, jag har alltid ätit som en häst, sen ett mellanmål mellan måltiderna.
Nu har jag ätit en liten sojayoghurt och en skiva hembakat surdegsbröd med Bregott. På det hoppas jag stå mig fram till middagen om en timme.

Jag har hört och läst många diabetiker säga, att det är inte tabletterna, sprutorna eller provtagningarna, som är det värsta, utan det är det här med att försöka hålla regelbundna tider, som är jobbigt. Nu förstår jag att det är så.
Nu är det ajöss till långa sovmorgnar. Vid spontana utfärder gäller det att se till att man har något ätbart med sig. Nu får slarvmajan i mig skärpa till sig!

Dimp

Nu har jag vilat och till och med sovit någon timme. Vaknar upp med ett ryck, med hjärtklappning och darriga armar och ben. Blodsockret har gått ner till 3,5, vilket är alldeles för lågt.
Just nu hatar jag att jag har fått diabetes. Det är så svårt på helgerna, när man har lite andra mat- och sovtider. Det var ju likadant förra helgen.
Nej, jag får lov att inse att det är regelbundna tider som gäller. Hur tråkigt det än är.

Knopp och kista

Idag har jag huvudvärk och orolig mage. Huvudvärken kan jag nog skylla på dålig sömn. Jag tittade på "Million dollar baby" igår kväll och blir alltid så medtagen av känsloladdade filmer.
Sen vaknade jag tidigt, före kl. 6, av ett förfärligt bultande. Först trodde jag att det var maken som börjat på något nytt projekt. Han kan ju aldrig vara stilla, när vi är här i stugan. Dock tyckte jag att tidpunkten för att starta något nytt, var illa vald.
När jag fick på mig glasögonen såg jag att han låg kvar i sin säng, alltså var det något annat som åstadkom ljuden. Jag gick upp och tittade i alla fönster. Väntade mig att få se en galning, i full färd med att hamra på stugväggen.
Ingenting syntes dock, förutom att det blåste förskräckligt.
Tillbaka till sängen, kom mannen på att det sannolikt var ett löst sittande stuprör, som bultandet kom ifrån. Vilket också visade sig stämma.

Jag somnade så småningom om, men vaknade med huvudvärk och mage i olag.
Jag hade tänkt mig en lång skogspromenad idag, men det får nog vänta till imorgon. Att ge sig ut i skogen med risig mage, känns inte så lockande.

Maken har gått ner till stranden, för att deltaga i den allmänna uppsnyggningen. Det är bl.a. brygga och omklädningsrum, som ska rustas. Då får han sitt behov av praktiskt arbete tillfredsställt.
Jag har inget sånt behov och med taskig knopp och mage, är jag hemma med gott samvete.

Jag måste nämna att gårdagskvällens middag var så god. Tror inte att den bidragit till magbesvären. Vi grillade entrecot, som vi åt med färsk spenatpasta, en stor sallad, tzatziki och en jättegod röra. Den röran vill jag gärna delge er:

Skär purjolök, stjälkselleri och ramslök i bitar. Fräs i olivolja. Tillsätt passerade tomater, en tesked honung, salt, peppar, chilipulver och franska örter. Låt allt småputtra i en halvtimme.
Avnjutes med fördel till grillat kött.

Nu tror jag att jag ska ta en liten tupplur, bäst att passa på när maken fortfarande är på stranden. I värsta fall, har han inte fått nog av spikande där, utan ger sig i kast med något som låter illa, när han kommer hem.

Finns dom?

På tal om IKEA, så kan man ju undra om de här djuren finns i zoo-affärens sortiment?

Fint som snus

En sån här fin har jag fått av Trollpackan!
Och av Susjos!
Så glad jag blir och skickar vidare till alla mina goa vänner i min blogglista.
Ta för er! Ni är bäst!

Men män då!

Undrar om den här hyllan finns på IKEA?

Lite glad ändå

Idag kom mina nya kläder, som jag skrev om här. Jag blev extra glad för att sjalen fanns, trots att det stod att den var slut på lagret. Jag är verkligen jättenöjd. Och vilken snabb leverans. Där ska jag handla fler gånger.

Jag har känt mig lite grinig idag, men detta piggade upp. Vet inte riktigt varför, är bara så där allmänt less på det mesta.

Idag fick jag höra att jag inte blir "lasad" i sommar, som jag hade trott. Jag har då gått på vikariat i två år, men nu verkar det som om arbetsgivaren börjar dra öronen åt sig. Jag vet att de har jättenoga koll på lasdagar och att de brukar se till att vikariaten avslutas innan folk blir lasade.
Men nu påstår man att mina helgpass är en annan sorts anställning och inte får räknas som lasdagar. Det står dock ingenting i mina anställningsintyg om det. Så jag är övertygad om att de har fel. Jag tänker vända mig till facket och be om hjälp.

Man gör inte ett dugg från arbetsgivarhåll för att behålla oss vikarierande sjuksköterskor. En kollega, vars vikariat går ut sista april, får inte förlängt. Hon börjar istället arbeta på ett privat vårdbolag. Man har inte tagit in någon annan på hennes vikariat och ingen vet hur det ska lösas.
Arbetsgivaren tror förmodligen att man sparar några kronor på detta, men i förlängningen får man ta in dyra hyrsköterskor från bemanningsföretagen istället.
Just nu pratas det bara om pengar och neddragningar. Kvalité och bra arbetsmiljö kommer långt ner på listan.

Eldklotter

Mitt enda bidrag idag, får bli en kärleksdikt:

Eldklotter

Under de dystra månaderna gnistrade mitt liv till

Bara när jag älskade med dig.

Som eldflugan tänds och slocknar, tänds och slocknar

- glimtvis kan man följa dess väg

i nattmörkret mellan olivträden.

Under de dystra månaderna satt själen hopsjunken och livlös

Men kroppen gick raka vägen till dig.

Natthimlen råmade.

Vi tjuvmjölkade kosmos och överlevde.

Av Tomas Tranströmer

Blodsockerblues

Visst är det fint med lite färgglädje, i form av tulpaner!

Här skymtar stugan fram, uppifrån skogen sett.

Några blyga blåsippor, som ute i backen står.

Min nyvunna energi, har varit som bortblåst idag. Jag har intagit horisontalläge i soffan hela dagen. Vet inte om det är makens förkylning, som börjat däcka mig. Han är nämligen i stort sett frisk idag. Det var en endygnsförkylning, som drabbade honom.
Fast jag känner mig inte förkyld, så det är väl nåt annat. Latmasken kanske?

Mina sockervärden börjar bli stabilare. Fast morgonvärdet är fortfarande alldeles för högt. Ett bekymmer är dock att jag, både igår och idag, fått alldeles för lågt socker på eftermiddagen. Trots att jag ätit mina måltider ordentligt. Får försöka lägga in ett mellanmål, på eftermiddagen.
För det är väldigt otäckt när sockret går ner sådär.
Jag får fortfarande ont i magen, av den ena sortens tabletter. Kan bara hoppas att det klingar av snart.
Jag vill få ordning på värdena och magen innan jag åker till Skottland. Vi åker den 24:e.
Och som jag sagt förut, jag lovar att kolla vad skottarna har under kilten!

Snabbshopping

Eftersom jag snart ska göra Skottland osäkert, bestämde jag mig nyss för att inhandla några klädesplagg. Att springa i affärer är ingenting för mig. Springer hellre omkring på nätet.
Hittade denna kjol, samt den här T-shirten.
Beställde en fin sjal också, men där var jag lite för ivrig och läste inte innantill. Den var nämligen slut, upptäckte jag sen. Nåja, de kanske hittar nån gammal övergiven sjal på lagret, annars får jag klara mig utan. Eller rättare sagt, kan ju inte säga att jag har brist på sjalar. För det är något som inhandlas lite då och då.

Annars har jag nog kläder så jag klarar mig. Vet inte vad det är för väder i Skottland, men har fått för mig att det är blåsigt och kallt. Jag brukar vara expert på att ta med mig fel sorts kläder. Otaliga är de gånger jag fått inhandla både strumpor och tjocka tröjor på plats. Så den här gången ska jag gardera mig och ta med lite varmare kläder.
När jag var i New York, för några år sedan, höll jag på att frysa ihjäl. Så där inhandlades till och med långkalsonger. Och en fuskpälsmössa.
På Island köptes en tjock ullkofta, Den får nog följa med till Skottland.

Vad jag ska ha på mig på fötterna, är jag lite osäker på. Men det lutar åt att jag tar med mig ett par läderkängor, eftersom jag numer är så otroligt frusen om fossingarna. Ett par gympaskor och ett par lätta promenadskor, kan nog också komma till användning.
Några eleganta skor för kvällsbruk, är jag egentligen inte innehavare av. Så det är möjligt att jag måste inhandla ett par sådana.

Maken, däremot, lär nog inte göra en sån här noggrann planering. Kan tänka mig att han kvällen innan vi ska åka, öppnar garderoben och slänger ner det som hänger närmast i en väska. Möjligen att han tvättar något favoritplagg dagen innan.
Varför gör män det alltid så lätt för sig? Och vi alltid så krångligt?

Atjoo

Atjoo, låter det ideligen från maken. När han inte snörvlar eller snyter sig. När en man är förkyld, då står Fantomen stilla. En värre näradödenupplevelse finns nog inte.

Hans eländiga tillstånd hindrade dock oss inte från att åka på konstrunda idag. Bland annat gjorde vi ett besök hos en internationellt känd konstnär, som nyligen flyttat hit. Tyvärr har han drabbats av en allvarlig förlamningssjukdom, som gjort att han numer målar med munnen. Han är otroligt skicklig och hans verk från tiden som frisk är enastående. Helt fantastiskt att han har ork och kraft att fortsätta med måleriet.

Annars har helgen mest inneburit sol och vila. Till och med datorn har fått vila mesta tiden.
Makens hastigt påkomna förkylning har också lett till att han tagit det lite lugnare.
Nu ser jag med skräck fram emot natten. Hur jag ska kunna dela sovrum med denne nysande och snörvlande person övergår mitt förstånd.
Risken finns att soffan får agera säng åt mig.

Ingen hund på vägen

Ja, som jag trodde, fick jag inte mycket datahjälp av sonen. Jag visade honom alla hjälpsamma kommentarer, som jag fått, men det han föreslog verkade alltför omständligt. Så jag får nog sätta mig ner själv i lugn och ro, och se om jag kan åstadkomma något.
Ute i stugan använder jag mig av den bärbara datorn och den verkar fungera bra.

Solen skiner och det är riktigt skönt här ute. Det är första året utan hund, och jag måste säga att det känns tomt. Han hade sina givna platser, i soffhörnet och i favoritfåtöljen. När jag går ut på verandan, tittar jag av gammal vana bortåt vägen. I sina unga år drog han sig med förkärlek ut till vägen och det var många gånger jag stod med hjärtat i halsgropen och försiktigt ropade honom tillbaka.

Nu är det bara maken som rör sig. Och han rör sig desto mer. Han kan omöjligen vara stilla, när vi är här. För min del är stugan vila och avkoppling. För maken är det pyssel med allehanda grejer.
Vi är nog extrema åt varsitt håll!

Glad påsk!

Glad påsk alla goa människor!
Jag har varit lite lat, på bloggfronten senaste dagarna. Får väl skärpa till mig nu!

Just nu är lillsonen med flickvän hemma på besök, men de ger sig iväg idag igen på eftermiddagen. Då tar maken och jag vårt pick och pack och åker ut till stugan.

Jag hade tänkt att sonen skulle fixa min strulande dator, men det är inte lätt att få honom att hjälpa till med sånt. Fast att jag vet att han är datakunnig, så brukar han bara grymta när jag ber om hjälp. Jag kan å andra sidan tycka att de förslag och åtgärder han föreslår, är väldigt krångliga, så ibland är det inte till så mycket hjälp.
Just nu är han och flickvännen ute och klättrar på något klätterområde utanför stan. Får se om jag kan få honom att sätta sig här en stund när de kommer tillbaka.

I helgen är det konstrunda i kommunen. Det brukar vara väldigt trevligt. Vi tar oss nog en sväng runt till de olika konstnärerna någon av påskdagarna.
Jag är faktiskt långledig i påsk. Det har nog inte hänt på år och dar, att jag varit ledig hela påsken.
Så kan solen fortsätta skina, ska jag bara njuta och ha det skönt!

ABC

Jag undrar varför man alltid stavar vissa ord fel? Och det är alltid samma ord. Varför lär man sig aldrig att stava dessa ord rätt?
Eftersom det alltid är samma ord, som man får rätta, så borde man väl för 17 gubbar lära sig att stava de rätt!
Eller är det bara mig, som detta fenomen drabbar?
Det spelar ingen roll var jag skriver. Om det är på bloggen eller i en journal, felstavat blir det likt förbaskat.
Någon mer som brukar råka ut för detta?

Irriterande

Ledig dag. Lång härlig sovmorgon. Tror ni att det blev så? Nä, jag vaknade klockan 7, klarvaken!
Har varit så på sistone och jag förstår det inte. Har alltid kunnat njuta av sovmorgnar förut.

Sen sätter jag mig framför datorn och det eländet börjar genast konstra. Den hänger sig hela tiden. Körde en virussökning häromdagen, men datorn blev friskförklarad i rapporten.
Undrar ändå om det inte är något lurigt virus som härjar i skymundan.
Någon som har något tips?

Nonsens

En del lägger glas i kycklingen, andra lägger kycklingen i glas.

En del fildelar, andra delar på filen.

Uppåtgående formkurva

Så var åter en jobbarhelg avklarad. Det har varit en jättebra helg. Lagom mycket att göra och en trevlig kollega att arbeta med.
Jag mår bättre för var dag och har börjat trappa upp diabetesmedicinen. Känns otroligt att jag gick omkring med min diabetes obehandlad så länge.
Gör inte som jag, om ni känner att något är i olag. Lita på intuitionen och gå till doktorn i tid!
Och tack för alla stöttande kommentarer!

Nu har jag precis bakat ett surdegsbröd. För bara en vecka sedan skulle jag inte orkat göra det efter en arbetsdag.
Jag frågade maken om han märkte att jag är piggare. Jodå, svarade han, det märks, för du visslar hela tiden!

Tjohej!

Jippie! Sockret har gått ned något. Jag känner mig bättre! Den nya tabletten tog nog skruv. Även magen känns bättre, så jag ska nog tåla dessa mediciner.
Har också förlikat mig med ett liv utan potatis. Men jag tänker äta potatis med andakt, vid särskilt högtidliga tillfällen. Så det så!

Nu har jag en jobbarhelg framför mig. Men eftersom jag inte känner mig halvdöd längre, så kommer det nog att gå bra.

Och om tre veckor åker jag till Skottland. Då ska jag kolla vad skottarna har under kilten!

Farväl potatis

Nu har jag tillbringat en stor del av dagen på min husläkarmottagning. Jag måste säga att de har tagit hand om mig på bästa möjliga sätt.
Jag har fått många kostråd och även fått ytterligare en medicin insatt mot diabetesen.

Jag har genomlidit eftermiddagen utan några större magbesvär. Så jag hoppas innerligt att magen ska tåla medicinen i fortsättningen. Den ska trappas in i långsam takt, för att vänja magen, men en del klarar aldrig av att behandlas med den, utan får byta sort.

När det gäller kost, är den gemensamma ståndpunkten tydligen den, att potatis är något man ska undvika. Tyvärr, tyvärr, då jag är en potatisälskare.
Men potatis är en riktig sockerbomb. Och alltså förbjuden frukt framöver. Likaså juice är förbjudet.
Farväl Brämhult!

Så nu ska här börjas ett nytt liv. Potatis får ersättas med ovanjordsgrönsaker eller fullkornspasta. Vitt bröd är redan uteslutet sen tidigare.

Och allt går. Det gör ju det. Det måste det.

Same shit

Ledig dag. Vilket innebär förmiddagsbesök hos diabetessköterskan och eftermiddagsbesök hos doktorn. Däremellan blir det mindre trevliga besök, då biverkningarna har lett till att allt som intages, kommer ut bakvägen.
Förhoppningsvis ska denna medicin, som jag har fått, så småningom styra upp mina sockervärden. Att den kommer att leda till viktminskning, är nog helt klart. Dels pga normaliserat socker, dels för att allt som sagt, knappt inte ens passerar magen, utan bara rusar rakt igenom.
Det vore nog nyttigare att smörja in sig med maten.
Nåväl, biverkningarna är värst de första veckorna, så nåt slags hopp om framtiden kanske jag kan uppbåda.

Kväk, kräk!

Jag vill spy upp hela världen! Diabetesmedicinen Metformin har tagit magen i besittning. Magbiverkningar är vanligt de första veckorna. Verkligen vedervärdigt.
Jag har läst att man går ner i vikt av Metformin. En del använder det till och med som bantningspreparat. Inte så konstigt. Vem kan äta med en jordglob sittande i halsen?

Imorse mådde jag så bra. För första gången på länge, länge, var nog blodsockret normalt. Men säg den lycka som varar. Sockret steg under dagen och illamåendet och magsmärtorna tog vid.

Efter jobbet for jag ihop som en härdsmälta på spikmattan och beslutade mig för att lämna allting. Högre gudar skulle få återföda mig som nåt annat. Gärna en fågel.
Härdsmältan lyckades kravla över till soffan och försjönk i nån slags sömndvala. Väcktes av äldste sonen, som glatt förkunnade att han lånat tvättmaskinen och beräknades vara tillbaka om en timme och gärna ville bli bjuden på mat då.

Mat finns inte i min hjärna just nu, men en falukorv slängdes snabbt in i ugnen.
Ett par skivor har just passerat min mun och ligger nu och guppar i svalget tillsammans med jordgloben.

Som beskäftig sjuksköterska har jag alltid sagt till patienter, som klagar över biverkningar, att de måste ha tålamod, att det går över snart.
Den som säger så till mig idag åker på en rak höger!