onsdag, december 09, 2009

Upprörda känslor som lugnas av det vita pudret

Här har det hänt saker. Igår var jag vittne till en otäck trafikförseelse. Så jag ska ha dejt med polisen imorgon, som kommer hem till mig för ett vittnesförhör. Mer om det senare.

Sen har jag varit arg på jobbet idag. Och sagt ifrån. På skarpen. Inte arg på någon jobbarkompis, utan på personal på sjukhuset, där vi skulle ha en vårdplanering. Det kändes skönt efteråt. Att markera. Jag ska också skriva en avvikelserapport om det hela.

Nu ska jag strax iväg på nästa vårdplanering. Hoppas att rutinerna är bättre på det stället. Annars får jag nog hjärnblödning.

Nu tar vi en gästbloggare, för att lugna ner känslorna lite.
Varsågod Skrivanne:

Det vita pudret

Det finns så mycket att skriva om när det gäller det vita pudret. Det kalla och blöta. Det formbara och konstruktionsinspirerande. Det lustfyllda och barnsliga. Det muskelbyggande och motionslockande. Det lockande och jul eggande. Den efterlängtade snön.

Tillslut dök den upp. Eller singlade ner en natt. En hel decimeter uppenbarades en morgon. Så där puderlätt. Så där underbart sagolikt vackert. Trädens grenar tyngs ner, men blir nästan trollska i sin nya beklädnad. Precis så ska december inledas. Precis så ska december vara. Man ska klä på sig sina vinterkläder. Mössor ska letas fram. Vantar ska med ett lätt detektivarbete finnas och märkas om. Täckbyxor ska lagas. Overaller ska införskaffas. Jackor ska dras fram från förråd. För nu ska det ut och lekas. Vuxna som små. Det leks som aldrig förr. Spadar används i de minimala snöhögarna. Alla möjliga och omöjliga åkfordon dras fram från sina sommariden. Det rullas bollar i alla möjliga storlekar. Allt från de kastbara till de knappt rullbara. Det ska byggas borgar och murar. Det konstrueras gångar och hela hem. Det skapas revir och ett socialt tränande startar omedelbart. För konfliktutredningar är ett tränande i socialt beteende. Att kunna diskutera och lösa ett problem. Det är tur att vi har snön. För snön är ett lekredskap, socialskola och en stämningshöjare. För visst känner då jag julen komma närmare och närmare. Mycket tack vare snöns ankomst. Det älskade vita pudret. För nu kom det. Nu har jag inte en hel gård att skotta. Nu kan jag verkligen njuta av detta underbara vackra ute i naturen!

Kram Skrivanne
http://skrivanne.wordpress.com

7 kommentarer:

Osloskånskan sa...

Låter otäckt. Jag hoppas ingen blev allvarligt skadad.

Vicke sa...

vad var det för trafikföreteelse du var med om

Tant Janet sa...

Vad jobbigt att vara vittne och vad kul att Skrivanne skriver här hos dig. Lycka till i morgon och bra att du sa till på jobbet.

kloktok sa...

Det är bra att säga ifrån till "rätt" person... Annars kan man få sur mage och dåligt humör rent allmänt...
Hmm, att vittna låter både spännande och läskigt!
Sköt nu om dig.
MVH & kram

Znogge sa...

Låter ruggigt! Hoppas att det slutade väl!

Kram

Bibban sa...

Hoppas allt reder ut sig, jobbigt med polis och allt. Inte lätt att vara vittne i vissa situationer.
Kram Bibban

Anonym sa...

Nu hoppas jag på ett riktigt lyckligt slut på denna trafikhändelse!
Tack för att jag fick frågan! *ler*
Kram Anna