Bus och vatten

Jag är trött. Satt hela kvällen igår på akuten, med min mamma, som hade drabbats av hjärtsvikt. När vi nu äntligen lyckats få in svärmor på ett äldreboende, är det dags för nästa prövning.

Har ni tänkt på att man alltid håller på och tar hand om någon? Först är det barnen, sen föräldrarna, sen blir det barnbarnen och så fortsätter det tills man själv blir omhändertagen.

På natten blev jag väckt två gånger av LillaVovven, som med envishet krafsade på ytterdörren. I det läget har man inget val, det är bara att gå upp och öppna dörren. Alternativet är förmodligen en hög på golvet.
Och det är bara jag som hör när han krafsar. Märkligt...

Nyss ringde det på dörren. Utanför stod tre småttingar i peruker och svarta kläder. "Bus eller godis", var valen jag fick. Inte hade jag tänkt på att köpa hem godis till idag. Fast jag hittade till slut några karameller i en burk, långt inne i skafferiet.

Jag har ju snöat in på det här med energier, just nu. Med tanke på mitt nyvaknade intresse för Reiki, bland annat.
Något som också är intressant är dr. Emotos forskning om vatten. Han har påvisat att vatten påverkas av tankar och känslor. Gå in och läs här och här.
Och tänk då på att människokroppen består av mycket vatten. För att inte tala om vår planet. Det är fascinerande tankar som väcks, när man läser om sådant.

Vägval

Nu har jag varit på kurs och lärt mig utöva Reiki. Det känns verkligen som en sällsam gåva, som jag har fått, nu när jag har fått tillgång till Reiki via mina händer.
Gå gärna in här och läs en lite mer vetenskaplig text om olika healingmetoder.

Det är svårt att förstå och förklara vad Reiki är för något. Men jag vet att det kommer att leda in mig på en annan väg i livet. Att stressa och rusa på leder till förödande följder för kroppen och själen.

Att utöva Reiki ger en bättre balans i livet och möjlighet att ta hand om mig själv och andra på ett sätt som gynnar det goda.
Att leva här och nu och ta vara på små glädjeämnen. Det är så jag vill ha det egentligen. Jag vill må bra, jag vill inte stressa och försöka leva upp till ouppnåeliga krav.

Jag har kommit till ett vägval i livet och jag har själv bestämt väg och inriktning.

LillaVovven gästbloggar: Protest!

Igår när matte och jag var ute på promenad, så träffade hon en tant som hon kände. Naturligtvis blev de stående länge och de pratade och pratade. Tror ni att jag tyckte det var roligt?
Nä, inte ett dugg. Det var jättetråkigt. Då gjorde jag ett litet bus. Jag kissade på mattes ben!
Och inte ville hon skälla på mig, eftersom tanten var med och sen såg jag så snäll och oskyldig ut, som bara jag kan.
Hon borde ju förstå att man måste protestera, när hon bara står och snackar och solen skiner och jag vill gå långpromenad.

Häromkvällen gjorde jag ett annat bus. Snabbt som ögat sprang jag in och lade mig längst in under sängen i sovrummet. Matte brukar annars stänga dörren, mitt framför nosen på mig. Men jag vill ju också sova i sovrummet.
På morgonen sa matte att det var som att sova på motorvägen, med mig under sängen. Hon tyckte att jag snarkade och hade så mycket ljud för mig. Men jag vet nog vilka det är som snarkar!

Nu ska matte åka på kurs i två dagar. Hon ska lära sig Reikihealing. Då ska hon väl hålla på och heala mig sen. Det kan ju vara bra, eftersom hon säger att mitt hjärta är så sjukt.

Hoppas att hon healar sig själv också, så att hon slutar snarka. Då kanske jag kan sova i sovrummet igen.

Afrika

Häromdagen skickade jag iväg mitt julpaket till mitt fadderbarn i Afrika. Hon heter Adama och bor i Benin i Västafrika.
Hon har varit mitt fadderbarn i 12 år. Nu är hon 18 år.
Jag har haft förmånen att få följa henne och hennes familj, under i stort sett hela hennes uppväxt. Vi har brevväxlat hela tiden, vilket har gjort att vi båda har fått en inblick i varandras kultur och vardag.
Hon har skickat många teckningar till mig.

I alla mina brev till henne har jag uppmanat henne att fortsätta studera, för att kunna skaffa sig ett yrke. Jag har poängterat hur viktigt det är, speciellt för flickor att få en utbildning.

Än så länge har det gått bra för henne, hon verkar leva ett relativt hyfsat liv. Trots att hon miste sin mamma för några år sedan. Hon har naturligtvis fått ta mer ansvar för hemmet och syskonen, sen mamman dog.

Jag antar att jag inte kommer att få ha henne kvar som fadderbarn så särskilt länge till. Hon är ju snart vuxen. Det känns lite sorgligt, men jag vet att jag har gjort hennes liv lättare. Både hon och hennes familj har fått tillgång till utbildning och sjukvård tack vare fadderskapet.

Vill du bli fadder? Gå in på Barnfonden och läs mer. Du kan göra skillnad!

Rött vin

Ett litet förtydligande, med anledning av mitt förra inlägg, där jag skrev om vin och huvudvärk. Det är garvsyran (tanniner), i främst rött vin som orsakar huvudvärken. Garvsyran finns mest i blå druvor och i druvkärnor. Det kan även bildas garvsyra under lagringsprocessen.

Vad man kan göra är, att leta efter ett vin som betecknas som mjukt och bärigt. Dessa viner innehåller minst garvsyra. Fråga på Systembolaget. Jag fick lite tips och råd, när jag frågade personalen där.

Ett vin som jag blev rekommenderad och som har fungerat bra är Drostdy-Hof, från Sydafrika.

Snart muck

Igår var jag på anhörigdag på sonens regemente. Jag måste erkänna att jag tycker att det är pampigt med parader och marschmusik. Jag kommer från en militärsläkt, så jag är uppfödd med sånt.
Annars gav regementet i Kungsängen ett tråkigt intryck. Stora betonglådor. Kändes som Ryssland ungefär.
Och sonen räknar dagarna nu, drygt en månad till muck.

På kvällen var jag på en trevlig fest i Bälinge. Den orten har jag endast varit i för att titta på fotboll, så det var kul att komma på fest den här gången. Fast jag är ingen festprisse direkt och ingen alkoholdrickare. En öl lyckades jag få i mig.
Jag skulle kunna tänka mig att dricka lite vin, men de flesta vinsorter får jag migrän av. Jag törs inte chansa, då huvudvärken kan bli våldsam. Jag måste veta att det är en sort jag tål.
Bättre att avstå och ägna sig åt maten istället!

Popcorn

Tänk att popcorn kan vara så här gott!

Balans

Nu ska jag, som jag har lovat, bara blogga om roliga och trevliga saker ett tag. Jag ska lämna bekymren bakom mig. Det måste bli lite balans i tillvaron.

Ikväll har jag varit på ett Chiballpass. Och det är något av det roligaste jag vet. Det är en allsidig träningsform, som bygger upp styrka och balans.

Imorgon blir det Qigong. Då tränas både mental och fysisk balans.

Sen vill jag gärna tipsa om en trevlig internetbutik, Cosas, där du kan hitta så här fina saker.

Stress

Tack för svaren jag fick på mitt förra inlägg. Ni är så kloka, människor.

Jag har tänkt mycket det senaste dygnet och kommit fram till att den känslan jag beskrev i inlägget, i själva verket är ett tecken på stress. Och stress är något som jag numer inte klarar av att hantera. Har man en gång blivit sjuk av stress, så är man som många säger, allergisk mot stress.

Och som vid all allergi gäller det att undvika det som utlöser symtomen. Alltså får jag inte lägga alla världens problem på mina redan skuldtyngda axlar. Det gäller att skapa distans. Och man är inte mindre värd, för att man gör så. Jag försöker nu hitta en balansgång. Så att jag orkar i det långa loppet.

Häromveckan gjorde jag något som förvånade mig själv och som jag är innerligt glad över att jag gjorde. Jag sade "nej" på jobbet. Jag fick nämligen förfågan om jag ville gå upp till heltid och förlägga timmar på ett annat ställe i kommunen, där det var kris och man behövde ytterligare en sjuksköterska.
Min första tanke var att säga ja. De behöver hjälp och då måste man ställa upp, tänkte jag. Tack och lov bad jag om att få fundera på saken. Jag behövde inte särskilt lång betänketid för att inse att i den här frågan måste jag följa mitt hjärta och säga nej.

Jag jobbar redan på två ställen, i mitt ordinarie distrikt på vardagarna och var tredje helg i hela kommunen, och då utgår jag från ett annat ställe. Att vara på ytterligare ett ställe, skulle kännas alldeles för splittrat. Och eftersom jag vet att jag blir så engagerad i mina arbetsuppgifter, så skulle jag känna mig otillräcklig.

Sen har ju min fysiska hälsa också sviktat lite, efter operationen och bekymret med det höga blodtrycket och det låga blodvärdet. Jag tror att värdena har börjat stabilisera sig något. Medicinerna har börjat göra verkan. Men man har ju bara en hälsa och en kropp. Det gäller att ta hand om sig. Kropp och själ hör ihop. Dåligt mående på den ena sidan, ger återspeglingar på den andra.

Så nu ska jag försöka följa era råd och ägna mig åt roliga saker ett tag.

Sen vill jag passa på att göra lite reklam för den här goa killen och hans nya hemsida.

Hjärnkollaps

Tänk vad mycket det finns i världen, som man går omkring och är uppretad över. Alltid är det någonting. Det är läget i Burma, avrättningar i Kina, barnens situation i fattiga länder, ungdomars ökade våldsbenägenhet, klimatförändringar, krig och konflikter osv osv.
Det blir bara mer och mer. Det känns som om min hjärna är full nu. Hårddisken här uppe kan inte ta emot mera.

Så fort jag slår upp en tidning eller sätter på ett nyhetsprogram så är det mord, död, våld och förstörelse, som möter mig. På något sätt känns det som om jag snart kommer att bli likgiltig, inför det som händer. Att avtrubbning blir en slags räddningsplanka. Och det är skrämmande!
Om människor avtrubbas och inte längre orkar reagera inför det hemska.

Men det kanske är jag som är överdrivet känslig. Jag vet inte. Men det är som om jag inte kan ta emot mer elände snart.
Vad tycker ni? Hur känner ni det? Hur gör ni för att orka?

Burma igen

Tiotusentals människor tvingas ut på gatorna för att demonstrera FÖR juntan i Burma. Läs här.
De har inget val, eftersom alternativet förmodligen är fängelse och tortyr. Inte bara för egen del, utan säkert också för familj och arbetskamrater.

Vi får inte acceptera att människor behandlas så här!

Free Burma!

Fikapaus

Det här med att Bulgariens president kom till vår stad för att fika igår, kanske kräver en viss förklaring. Det var ju inte så att han hade åkt ända från Bulgarien, bara för att ta sig en kopp kaffe här i stan. Och inte var det någon reklamfilminspelning heller. Ni vet det där kaffet man ska bjuda på, om man får oväntat besök.
Fast vi är vana med filminspelningar i vår stad, då Telias reklamfilmer spelas in här, med lokala förmågor i rollerna.
Nej, presidenten var på studiebesök på vårt värmeverk. Tydligen hade Kungen bestämt att presidenten skulle åka runt i Uppland under sitt Sverigebesök.
Sen blev det alltså en fika på stan för honom.

Fint besök

Idag på eftermiddagen tog jag mig ner på stan. Jag kunde först inte begripa vad det var frågan om. Gatorna runt torget var avspärrade och det kryllade av poliser. Överallt stod det fullt med folk.
Då kom jag på att vi hade celebert besök i staden. Bulgariens president minsann, var på tillfälligt besök här. Han var faktiskt här och fikade.
Hoppas att någon höll för ögonen på honom, när han passerade stadshotellet vid torget. Som jag tidigare skrivit, så är den byggnaden en skamfläck för vår stad. Man har en känsla av att huset ska rasa samman när som helst.

Själv fick jag inte se presidenten, för jag gick iväg och klippte mig istället. Mina spretiga testar har nu förvandlats till en mjuk page. Frissan tyckte till och med att håret var i god kondition, blankt och tjockt. Jag som tycker att det har varit rena katastrofen senaste tiden. Men kanske att B-vitaminerna har börjat göra verkan nu.

Och så har den varma kvinnan Doris Lessing fått Nobelpriset. Ett gott val. Såg henne på nyheterna. Så vacker, älskar såna där gamla ansikten. Snärtig i repliken var hon också.

Så där vill jag också vara när jag är 88 år!

Djävulens advokat

Jag blir upprörd när jag läser om ungarna som åker omkring i limousin och dricker champagne och i nästa stund mördar och slår ner andra ungdomar. Hur kan det ha blivit på det här viset?
Var är föräldrarna till dessa överklasslynglar? Antar att det är de som lånar ut sina kreditkort. Det är ju inte billiga nöjen precis. Har de inte ett hum om vad deras barn håller på med?

Nej, istället anlitas Silbersky som advokat, när något går snett, och då är väl ungarna snart ute på gatorna igen.
Det bästa vore om föräldrarna fick stå till svars för de brott, som deras omyndiga ungar har begått. Då kanske vi skulle bli av med ungdomsvåldet.

Cykeltjuven

För precis en timme sedan blev makens cykel stulen. Den stod låst i cykelstället utanför huset.
Maken gick ut för att utföra ett ärende, då fanns cykeln där och när han kom hem efter 20 minuter var den borta. Det var ljust ute, jag var hemma och bilarna stod utanför huset. Ändå är det någon som stjäl cykeln.
Jag blir så heligt förbannad. Kan man inte få ha någonting ifred!

Våld

Såg ett inslag på nyheterna igår om det tilltagande gängvåldet. Stora gäng med 15-16åringar, som i grupp överfaller och misshandlar andra ungdomar. Ofta i fotbollssammanhang. De etablerade s.k. "firmorna" rekryterar nya medlemmar i de här gängen.

I helgen har vi också läst om familjen som blev trakasserade av ett mopedgäng. Det hela slutade med mord. Fadern i familjen kände sig så till den milda grad hotad, att han använde skjutvapen mot ungdomarna.

En annan ungdom blir i samband med bråk på en fest, så misshandlad att han avlider av svåra hjärnskador.

Har inte alla dessa ungdomar föräldrar? Har föräldrarna inget intresse i vad deras barn har för sig på kvällarna?
Ser man inte på sitt barn att det varit i slagsmål? Syns det inte på kläderna?
Pratar man inte med barnen? Frågar man inte vad de gör, när de är ute och vilka de umgås med?
Nog vet man väl om ens barn är med i ett mopedgäng, särskilt om man bor på en liten ort?

Nu är det dags att alla inblandade vuxna tar sitt ansvar!

Evelina

Jag har kommit i en Peter LeMarcperiod. Den här låten är underbar. Peters röst är magisk och hans texter innerliga. Lyssna och njut!

Och glöm inte kampen för Burmas folk.

Free Burma!

Tips tack

Är det någon som har ett tips på någon super-duperkur för livlöst hår? Mitt tidigare vildvuxna, tjocka hår har tappat all spänst och form. Har blivit torrt, tunt och helt utan liv.
Jag fick ju B-vitaminer i hög dos, utskrivet pga mitt dåliga blodvärde och trodde att håret skulle reparera sig av det. Men icke. Det verkar ha självdött. Tar tacksamt emot tips av alla slag.

Min lilla svärmor, som jag har skrivit om tidigare, fick igår lämna sjukhuset och flytta in på ett äldreboende. Det känns så bra att vi bråkade och överklagade beslutet om att hon skulle återvända till sin lägenhet.
Här kommer hon att ha personal omkring sig hela tiden. Hon kommer att få hjälp på en gång när hon mår dåligt. Hon slipper ligga ensam i en ödslig lägenhet, med ångest som enda sällskap.

En gammal människa borde själv få bestämma var han/hon vill bo. Det ska inte någon tjänsteman på kommunen bestämma.

Bröllop i Burma

På den här videon kan man se när Burmadiktatorns dotter gifter sig.
Burma är ett av världens fattigaste länder, men till bröllopet sparades det inte på några slantar.
Mycket osmakligt!

Free Burma

Stand upp for the monks and the people of Burma!

Sväng på stan

Direkt efter jobbet idag, tog jag som vanligt en långpromenad med LillaVovven. Vädret var underbart skönt. Vi promenerade runt i några av stadens parker och tog sen en sväng på stan. Där upptäckte jag två nya affärer. En med damkläder och en med smycken.

Vårt centrum är annars rätt så tråkigt, med en jättekoloss med Åhléns bl.a. vid torget. Byggt på 70-talet, då man rivningshärjade som värst i vår stad.
Sen finns också ett ruskigt förfallet stadshotell. Ja, det är ju inte hotell längre förstås. Huset är förmodligen livsfarligt att vistas i, även på utsidan är det risk för nedfallande fasaddelar. Huset är en skamfläck för vår stad och ingen vill ta på sig ansvaret för förfallet.

Nu planeras ett stort affärsområde i utkanten av staden, vilket väl resulterar i ett ännu tristare centrum.

Kom ihåg att fortsätta kampen för Burmas frihet. Gå gärna in på Svenska Burmakommitténs sida.

Fortsätt Burmakampen

Intresset i media för situationen i Burma verkar ha svalnat något. För nu är ju Britney Spears på tapeten igen. Och en speedwaystjärna har åkt fast för rattfylleri. Viktiga nyheter, eller hur?

Det är just det här som myndigheterna i Burma vill, nämligen att omvärlden ska sluta rapportera om det som händer i landet. Nu har man tystat ner sin befolkning. Munkarna är dödade eller slängda i fängelse och utsätts nu för tortyr.
Juntan tvingar ut människor i motdemonstrationer. Man har inget val, eftersom döden är alternativet.

Därför måste vi fortsätta att engagera oss. Gå gärna in och läs på den här länken.

Burmas bundsförvant Kina har i åratal försett Burma med vapen. Vi kan sätta press på Kina nu. Vi kan bojkotta OS.
För det hårt styrda Kina är ju OS ett oerhört viktigt arrangemang. Då är det tänkt att man ska visa upp det moderna Kina. Men vi måste ha i åtanke att Kina också är en diktatur. Du tillåts inte ha avvikande åsikter där heller. Allt är styrt. Var man ska bo, att man bara får ha ett barn. Man skriver kontrakt med staten efter första barnet. Vad och var man ska odla sina grödor. Jag har åkt tåg genom en stor del av Kina och såg odlingarna. Snörräta rader, man kunde tro att någon gått med linjal i odlingarna.

Burmeserna har ingen som helst frihet. Juntan har styrt landet med järnhand i åratal. Allt som skrivs, till och med etiketter på flaskor, måste skickas in till myndigheterna för godkännande.

Det är många i bloggvärlden som gärna påtalar att vi har tryck- och åsiktsfrihet i Sverige, nu kan vi använda oss av den friheten för ett bra syfte.
Skriv, skriv och åter skriv om frihetskampen i Burma!

Livets älv

Denna lilla höstgrupp gjorde jag iordning idag. Man behöver lite ögonfröjd, som lyser upp tillvaron ibland.
Och glöm för all del inte våra medmänniskor i Burma. Låt världen få veta att vi står på folkets sida, att deras kamp är vår.
Här kan du läsa Amnestys uppmaning till FN:s säkerhetsråd, en begäran om införandet av ett internationellt vapenembargo mot Burma.

Till sist några kloka ord, skrivna av Tage Danielsson:

En droppe droppad i livets älv
har ingen kraft till att flyta själv.
Det ställs ett krav på varenda droppe:
hjälp till att hålla de andra oppe!