Då går jag ner i min källare

Idag har vi köpt ett badkar! Maken hade tänkt att vi bara skulle titta, men jag tyckte att vi skulle slå till direkt, när vi hittade ett med bra pris. Så vi besökte faktiskt bara en affär.
Han tar aldrig sådana snabba beslut, men jag tycker att det är så jobbigt att gå runt i affär efter affär. För att sen kanske köpa det man tittade på först. För det har hänt!
Så om några veckor kan jag sänka ned min värkande kropp i bubbligt, varmt vatten. Jag längtar.

I vår källare finns två rum, som sönerna huserade i när de bodde hemma. När äldste sonen flyttade, lade yngste sonen beslag på hans rum också. Men nu har han nyligen flyttat till Stockholm, till en pytteliten lägenhet, som han delar med flickvännen.
Så i stort sett alla hans grejer finns kvar här. Men jag kommer att baxa in dem i det ena rummet, för det andra ska jag göra relaxrum av.
Där ska man efter badet, kunna vila och lyssna på musik, eller läsa böcker eller inte göra någonting alls.

Efter badkarsköpet, åkte vi och tittade på en utställning av den här konstnären. Hon gör fantastiska små konstverk av lera. Det är naturmotiv och små tomtar. Allt är gjort av lera, till och med det som ser ut som bark och mossa.
Jag fick en liten tomte, som hon har gjort, i julklapp för många år sedan. Den är så fin att den får stå framme året runt. Har inte hjärta att packa ned den!

När jag har något att se fram emot, lindras deppigheten. Så nu ska jag planera hur jag med billiga medel, ska ställa i ordning mitt relaxrum. Badkaret ska få stå i ett hörn i tvättstugan, så det hörnet ska också piffas till.
Jag kan riktigt se mig själv, där jag ligger utslängd på en dyna eller säng, med massor av kuddar och filtar. Det ska brinna doftljus och lyktor. På stereon tror jag att Eva Cassidy ska spelas mest.
Risken finns nog att jag bara lämnar min källare, om jag är nödd och tvungen!