Slackline

Lillsonen har varit på besök och förevisat sin nya hobby, slackline. Gå in och se filmen, om ni törs!
Han håller ju på med klättring sen tidigare, men detta är alltså det nya intresset. Gå på lina!
Naturligtvis skulle jag prova, linan spändes upp mellan två träd, en halvmeter ovan marken. Sen fick maken och sonen gå på varsin sida och hålla i mig. På det sättet var det väldigt enkelt och fallhöjden inte så hög.
Fast jag inser att det inte är så de riktiga proffsen utövar denna sport.
Och till sonen har jag bara en enda fråga, vad är det för fel med att hålla sig på marken?

Rätt person vann

Det var helt rätt person som vann Robinson. En smart och taktisk person, som hade andra kvaliteter än muskler. En som inte paktade och bytte kappan efter vinden hela tiden. Och som visade att hon var bäst när det gällde.
Jag är glad att det inte blev en storpaktare som vann, utan att det blev denna lågmälda strateg, som kammade hem vinsten istället.
Robinson är ett socialt spel, det är ingen överlevnadstävling. Det var det som Ellenor förstod och vann på.

Veteranbilar och annan kultur

Teatern härom kvällen var en trevlig upplevelse. En imponerande enmansföreställning, som innehöll mycket humor och galenskap. Det enda negativa jag har att säga, är att den var för lång, 2,5 timme inkl. 20 minuters paus. Det var svårt att hålla koncentrationen uppe under sista akten.

Idag blir det mera kultur. Värst vad kulturell jag har blivit! Det är ju som sagt kulturvecka här i staden. Den avslutas alltid med en stor kulturfest i en av stans parker. Då är temat kulturer i möte, vilket innebär musik och mat från jordens alla hörn.
Det är en snart 20-årig tradition här i stan. Alltid mycket folk och väldigt trevligt. Det är ingen festival i vanlig bemärkelse, utan det är nyktert och städat. Folk går helt enkelt dit för att äta god mat och låta sig underhållas. Sånt gillar jag. Avskyr såna festivaler som går ut på att man ska sitta på en hård bänk och inhandla så mycket öl som möjligt.

Fast först blir det kultur av ett helt annat slag. Ett besök ska göras på Wärsta veteranbilsmarknad. Ett jättestort jippo, med bilar av alla tänkbara och otänkbara modeller, samt allt möjligt annat.

Så imorgon ligger jag nog utslagen i en solstol, efter denna fullspäckade lördag. Och brottas med myggen. För här ute i stugan har tydligen myggen någon slags festival. Vi har aldrig haft speciellt mycket mygg här, det är andra delar av Uppland som brukar vara utsatta. Men i år har nog myggorna bestämt sig för att hitta nya jaktmarker!

Dario Fo, kan det vara nåt?

Ikväll ska jag vara kulturell och gå och se en pjäs av Dario Fo. Det är nämligen kulturvecka här i staden. Nu är jag ju lite tveksam om denna pjäs verkligen är något för mig, känns lite för finkulturellt på något vis.
Det är så att det är vi damer i syjuntan som ska gå och se den. Ja, syjunta och syjunta, handarbetat har vi inte gjort sen barnen var små.
Det är den som håller i juntan för kvällen, som hittar på någon aktivitet.
För det mesta har vi hyrt en film eller gjort ett biobesök, men nu blir det alltså teater. Jag hoppas bara att jag håller mig vaken!

Läser om den stackars Daniel, som varit så svårt sjuk. Såg en löpsedel från Svensk Damtidning, där man ondgjorde sig över att Victoria verkar så ensam och övergiven. Nu vet vi varför.
Att ha en kronisk sjukdom är periodvis mycket påfrestande, både för kropp och själ. Så jag hoppas transplantationen leder till bättre livskvalité.

Själv beslutade jag för många år sedan att donera vad som helst i min kropp. Jag kan inte tänka mig att jag har någon glädje av mina organ när jag är död.
Utan jag lever gärna vidare i någon annan.

En vandringstur

Utsikt från Kvarnberget

En trevlig jycke, som vi hade med oss

Nja, så värst mycket fåglar, såg vi inte, när vi besökte fågelsjön. Se föregående inlägg.
Så här års kommer man inte så nära, eftersom stora delar av våtmarken är avstängd, för att skydda fågellivet.
Men en trevlig vandring blev det och vi hörde fåglarna. När vi gick runt på spångarna i den höga vassen, hörde vi till exempel Rördrommens magiska blåsljud.
En av arbetskamraterna är naturexpert och kunde namnet på varenda växt vi passerade. Mycket imponerande och jätteintressant.
En del av detta område anlades redan på Gustav den tredjes tid. Med Gustav själv som trogen och återkommande gäst.
Så vi fick, som ni förstår, en hel del kunskapsluckor fyllda med allehanda spännande ting.

Nu har jag skott mig

Nu har mina nya skor kommit! Se föregående inlägg.
Supersnabb leverans och de är lika sköna, som de är fina. Storleken passar perfekt.

Men nu är det andra skor som gäller. Vi är några från jobbet, som ska åka till en av landets intressantaste fågelsjöar.
Så nu ska kängorna fram och ryggsäcken packas med matsäck, kamera och kikare.

Hoppas jag har någon fågelbild att visa upp i nästa inlägg. Annars får jag väl fota mina arbetskamrater.

Skor mig

Om några dagar kommer mina fossingar trippa omkring i dessa sötnosar.
Från House of Hedda.
För de kommer snart till ett postutlämningsställe nära mig.

Skickar vidare

Ovanstående har jag fått av Jonas, 1000 tack!

Och denna kom till mig från Katinka, 1000 tack!

Skickar den genast vidare till varenda en i min blogglista.
Ni kommer väl aldrig att sluta blogga?

Solidaritet inget för pampar

Är Wanja dum på riktigt eller har hon bara dåliga rådgivare? Var finns moralen? Och solidariteten?
I dessa dagar, när så många är arbetslösa och inte ens i sin vildaste fantasi kan drömma om en Italienresa, far Wanja iväg för att liksom kolla läget på fackets hotell.
Förtroendet för Wanja är sedan länge förbrukat. Nu är hon enbart en pamp bland alla andra pampar.
Och pampkontot är redan mer än fullt, behöver inte fyllas på med ytterligare pampar!

Penisförlängare

Fy fan, på ren svenska, för de som har sin hund som penisförlängare.

Tiderna förändras

Ja, det är sant, tiderna förändras och vi med dem.
Maken, till exempel, har börjat tycka om fisk och vitt vin. Och jag har börjat gilla whisky.
Fast det ska vara en smutt, bara. Single malt, med några droppar vatten i.

Något som maken däremot inte har börjat tycka om, är min musiksmak. Jag drog ju iväg honom på en konsert med Thåström för ett tag sedan. Han har fortfarande mardrömmar.
Nu har han sagt till mig, att jag absolut inte får boka några biljetter utan att fråga honom först.
Nu har jag ju faktiskt gjort det, men den här gången blev det godkänt. Jag har köpt biljetter till Springsteen den 4 juni.

Jag såg att mina idoler Coldplay, kommer till Sverige i augusti. Tyvärr är det slutsålt, vilket fick maken att dra en lättnadens suck.
Nu väntar jag bara på att Madrugada ska komma hit, men då får jag nog gå själv. Tror inte att maken utsätter sig för det.
Fast jag vet inte om den gruppen kommer att göra några mer spelningar, då en av musikerna avled förra året.

Sen fick jag också för mig att jag skulle boka ett hotellrum i Stockholm, till den 4 juni, men tyvärr verkar det inte gå att uppbringa ett ledigt rum till skapligt pris. Jag är ledig den 5:e och tänkte att det kunde vara trevligt att gå på stan då.
Maken jobbar ju i Stockholm, så han skulle kunna åka till jobbet på morgonen från hotellet. Men tyvärr, det verkar vara hopplöst att få tag på ett rum.

Nä, nu ska jag snurra runt lite på internet och kolla om det finns några andra skumma konserter, som jag kan boka biljetter till!

En dag i slöhetens tecken

Det är vad min dag är, slö. Det är i och för sig inget unikt för mig. Då jag ju är en kaphaperson, och oftast behöver en spark i baken för att komma igång.
Men härute på landet, tar jag mig friheten att vara slö, utan dåligt samvete. Nu är det inte så att jag bara sitter och stirrar i väggen, utan jag ägnar mig till exempel åt läsning.

Just nu läser jag en bok som heter "Välkommen till din hjärna", som på ett lättfattligt sätt beskriver hjärnans funktioner, samt avlivar en hel del myter.
Som att vi bara använder 10 % av hjärnan. Det har jag i och för sig aldrig trott på. För det är en orimlig tanke, att vi fått ett organ, som vi sen använder i så liten utsträckning. Nej, självklart använder vi hjärnan till 100 %. Även om det inte märks hos alla, förstås.

Ska jag vara ärlig och kanske lite elak, tycker jag att det verkar som om den här damen inte använder hela sin hjärnkapacitet. Men jag hoppas att jag har fel och att barnet hon bär verkligen får födas och får leva ett liv som inte hela tiden ska visas upp och redovisas i pressen.

Garderobsrensning

Nu är tvätthögen ett minne blott. Fram tronar en fåtölj, som jag nästan glömt bort hur den såg ut. Jag kan inte påstå, att det är ofta som någon suttit i den. Och frågan är hur många dagar den kommer att vara sittvänlig den här gången. Snart täcks den förmodligen av en ny klädhög.

För att få plats med alla dessa kläder i skåp och lådor, var jag tvungen att göra en riktig utrensning. Jag har hittat kläder, som jag kan svära på att jag aldrig sett, än mindre köpt. Men hur dessa hamnat längst in i mina skåp är förstås en gåta.

Nu står i alla fall fem fulla papperskassar i hallen och väntar på transport till Brödet & Fiskarna. Och känner jag mig själv rätt, kommer jag hem därifrån med åtminstone ett par nya plagg!

Tralala

Igårkväll åktes förresten båt, på Mälaren. Räkkryssning, närmare bestämt. Så mycket räkor som man vill, sallad och bröd. Trubadur och allsång.
Jag, som älskar att sjunga, tog i för kung och fosterland. Bland annat i den här låten.

Host, host

Nu har bloggandet fått stå tillbaka några dagar. Inte nog med att jag har arbetat i mitt anletes svett. Konstigt uttryck, förresten. Var tvungen att googla på det och såg då att det är ett bibliskt uttryck.
Jag har också en förkylning som heter duga. Har ägnat nätterna åt hostaktivitet. Ja, alltså inte sån aktivitet..host..host..utan riktig, förskräcklig hosta. Lungorna har fått bevisa att de lever.

Nu är jag ledig en dag, vilket egentligen känns alldeles för litet, efter det här långa helgpasset. Det är mycket som måste tas igen, en sån här dag.
Till exempel tvättsortering. I sovrummet finns en möbel, som vanligtvis skulle benämnas fåtölj, men som numer går under namnet klädansamlingsplats. Där i ligger mina rena kläder, som väntar på att sorteras in i lådor och skåp.
Maken tycker att vi kan göra oss av med alla garderober, ja utom en som är hans, eftersom mina kläder för det mesta förvaras i denna fåtölj. Kanske inte så dum idé?

Grisflunsa

Jobbar, hostar och kraxar denna helg. Nästan så jag undrar om grisflunsan följde med mig från Skottland. Fast den ger ju ett lindrigt förlopp och här är det inget som är lindrigt precis. Hostan kan väcka liv i döda. Jag känner mig dock inte särskilt sjuk, utan det är mer hur jag låter, som för tankarna till kraxande grisar.
Nåväl, allt har en ände och grisen har en knorr.

Rivjärn

Idag vaknade jag med ett rivjärn i halsen. Ja, åtminstone kändes det så. Förkylningen har helt tagit kommandot, verkar det som.
Inte blev det bättre av jag var tvungen att stiga upp tidigt, trots ledig dag. Hade nämligen tid hos ögonläkaren. Man får inte köra bil, efter en sådan undersökning, så därför var jag hänvisad till sjukresebussen. Som inte har alltför täta avgångar.

Har därför tillbringat större delen av dagen på sjukhusets cafeteria. Roligare kan man ha. Fast i och för sig kan det vara trevligt att bara sitta och iaktta folk. En sak jag inte gillar, är när unga tjejer har tjocka strumpbyxor och till det en tröja eller tunika, som i bästa fall täcker större delen av rumpan.
Jag vill liksom gå fram och säga att de har glömt någonting. En kjol, till exempel.
Nu får man ju dock gå klädd precis som man vill och dessa ungdomar tycker nog att den här tanten, iförd jeans som är lika slitna som tanten själv, inte är något föredöme för de modemedvetna precis. De är nog också tacksamma över att jag inte har anammat deras mode. Skulle väl vara förargelseväckande beteende i sånt fall.

Nåväl, besöket hos ögonläkaren avlöpte väl. Inga nya näthinneförändringar eller diabetesskador. Grumlet och suddet i ögonen är glaskroppsavlossning och det får man dras med.

Nu väntar en lång arbetshelg, så jag hoppas att rivjärnet ger sig iväg. Jag försöker mota bort det med allehanda medikamenter och drycker.
Rösten låter som om jag har intagit avsevärda mängder whisky, och vistats i obskyra rökiga lokaler, vilket jag inte har gjort. Ser nog sån ut också, för den delen.
Men tanken slår mig, att det kanske är just en whisky som behövs, för att rensa upp i strupen.

Djurmisshandel

En arbetskamrat berättade att hon häromdagen mötte en kille, som gav sin hundvalp rejält med stryk. Den lilla valpen, av "kamphundsras", gick okopplad och fick syn på en annan hund. Den blev nyfiken och ville gå fram och hälsa och förmodligen leka med den andra hunden.

Då blev valpens ägare rasande och lyfte upp valpen och slängde och dängde med den i luften, och kastade sen ner den i backen. Varvid han fortsatte misshandeln med sparkar.

Att min kamrat skrek åt honom att sluta, brydde han sig inte om. Hon hade en vårdtagare med sig, och ville inte gå in i någon närkamp.

Tänk den här lilla hunden, som är helt utelämnad åt sin ägare och flockledare. En ledare som den följer och älskar över allt annat. En ledare som den ska känna trygghet och tillit inför. En ledare som ska lära en liten valp hur man uppför sig i den stora världen.

Är det någon som tvivlar på att det här kommer att bli en mycket aggressiv hund?

Snälla, snälla

Här har intagits både KanJang och hett vatten, samt Bisolvon och ayurvediskt uppiggande the. En förkylning är nämligen i antågande. Och det finns ingen tid för något sånt. På torsdag har jag ett viktigt besök hos ögonläkaren och helgen som kommer är min jobbarhelg.
Så de här förkylningsvirusen uppmanas att omgående lämna sitt nya tillhåll. De är inte önskvärda.

Min vurm för ayurveda, håller ju som ni förstår, fortfarande i sig. En väldigt positiv sak är att min personlighetstyp, "kapha", är den enda som får dricka kaffe obehindrat. Vi "kaphor" är så slöa av oss, att vi behöver koffeinet för att inte sova för jämnan.

Min hängivenhet när det gäller Madrugadas musik, har inte heller minskat. Tvärtom, den spelas både bittida och sent. Jag bara älskar rösten!

Det verkar som om en och annan av bloggvännerna har varit i närkontakt med diverse ufon! En del påstår till och med att de själva är ufon. Intressant!
Snälla ni, nästa gång när ni blir kidnappade och bortförda av ett rymdskepp, kan ni väl be att de hämtar mig också? För jag kan tycka att det är lite orättvist, att jag som verkligen vill tro på deras förekomst, ännu inte har fått något bevis för att de existerar.

Ufolängtan

Över 300 oförklarliga ufo-fenomen, står det om här. För min egen del, väntar jag på en observation, som verkligen kan förklaras som ett ufo. På riktigt alltså. För jag vill gärna tro på allt som är mystiskt och konstigt. Och inte kan vi väl vara ensamma i det stora, oändliga universumet? Vad vore det för mening med det?
Nä, ro hit med ett ufo. Snarast.
För min tillvaro lider stor brist på spänning och mystik.
Ett ufo skulle sitta perfekt!

Besatthet

När jag blir intresserad av något, blir jag lätt helt besatt. Totalt hängiven. Som nu, när jag fått två nya musikfavoriter, Coldplay och Madrugada, jag lyssnar på dem i timtal.

Likadant är det när det gäller mer eller mindre mystiska intressen såsom yoga, reiki, feng shui osv. Då går jag kurser, läser böcker och fullkomligt avsöker internet för att hitta allt!

Just nu är det ayurveda, som väckt mitt intresse. Den tron och läran handlar mycket om balans i livet. Och just det, gör att det känns som om jag har hittat hem. Att det är det, som jag behöver mest. Balans och jämvikt. Jag hoppas att det blir ett bestående intresse.

Annars skulle jag önska att jag fann samma passion i någon fysisk aktivitet. Jogging till exempel. Maken började jogga förra året och även jag gjorde några tappra försök, men fann ingen lust eller glädje i det. Tyvärr. Fysisk aktivitet är nog just den biten, som jag skulle behöva, för att komma i riktig balans. Promenader och cykelturer är i och för sig en bit på väg, men jag skulle behöva röra på mig mer.
Jag går på yoga och chiball under terminerna, men skulle sannolikt behöva någon mer ansträngande aktivitet.

Jag har gjort flera tester, för att se vilken ayurvedapersonlighet jag är. Alla tester visar att jag är en total kaphaperson. Har nästan inget av de andra personlighetstyperna i mig. Gissar att det är det, som gjort mig till en fysiskt inaktiv person. Och att det är det som jag måste jobba på. För att uppnå balans och jämvikt. Och förhoppningsvis bättre hälsa.

Madrugada

För ett tag sedan var det en bloggare som tipsade om en musikgrupp, som heter Madrugada, tyvärr kommer jag inte ihåg vilken bloggare det var. För jag skulle vilja tacka för tipset.
Har nämligen blivit helt besatt av deras musik. Spelar den på Spotify och YouTube hela tiden.

Gå in på den här länken, och lyssna och njut.

Vackrare än vackrast

Tänk att den här rätt så anspråkslösa fågeln

kan påbörja en förvandling

och sakta utvecklas till något så enastående

vackert!

Klicka på bilderna, så blir de större.

Följ med till Skottland!

Det här är Heathergems, smycken med stenar gjorda av ljungrötter. Se länk i föregående inlägg.


Vacker ullsjal, som inköptes i Edinburgh.
Söt bil i Edinburgh.
Blommor i Pitlochry. I den lilla pittoreska byn bodde vi.
Urquhart castle, med Loch Ness i bakgrunden.
Blair castle.
Här görs och säljs whiskeyn Blair Athol.
Stolt påfågel, som vaktade slottet Blair castle.
Nessie, som vaktade Loch Ness.
Gulliga kor.
Några av alla 8 miljoner får!
Skotte som vaktar puben.
Skotte med säckpipa.
Skotte som viftar med kalsongerna, som förvarades i väskan, eftersom äkta skottar inte har något under kilten!
Gossarna i tyska fotbollsklubben S:t Pauli, delade vi hotell med i Tyskland. Det var inga dunungar precis. Tvåmetersbjässar hela bunten.
Tänk att få se vad de har under kilten! Fast jag har förstås svårt att tänka mig ett tyskt fotbollslag i kilt.

Klicka på bilderna, så blir de större och tydligare.

Skottland, tur & retur

Tänkte först ge en sammanfattning av Skottlandsresan. Bilder kommer så småningom i ett annat inlägg.
Skottland var ungefär som jag tänkte mig. Otroligt vackert och gemytligt. Vädret motsvarade också mina förväntningar. Ena minuten sol, nästa regn, nästa blåst osv. Fast skottarna själva, tyckte att det var väldigt fint väder, just nu. De är vana med värre.

Mycket att titta på, förstås. Gamla vackra stenhus, borgar och slott. Höga berg och djupa dalar. Fantastisk grönska. Och alla dessa djur. 8 miljoner får, finns det i Skottland, samt rara, långhåriga kossor.

När det gäller shopping, är det väl whiskey och ullprodukter, som är mest prisvärda. Vi gjorde ett besök på destilleriet Blair Athol. Där framställs en utsökt single maltwhiskey. Nu förstår jag varför jag aldrig har tyckt om whiskey förut. Jag har bara provat de billigare blendedsorterna. Det här var något helt annat.
Vi fick lära oss hur man ska dricka en single malt. Den ska drickas rumstempererad, men glaset ska gärna värmas ytterligare med händerna. Häll i ett par droppar vatten. Drick och njut!
Ha aldrig, aldrig is i! Det är nog dödsstraff på det i Skottland.

Något annat mycket vackert är Heathergems, unika smycken, där stenarna är gjorda av ljungrötter! Inte särskilt billigt dock, men jag var ändå tvungen att köpa några smycken.

Inhandlade också en underbar cape/sjal av ull.

Maten i Skottland var ingen höjdare! Rikliga portioner, men ingen finess alls i matlagningen.
Provade förstås Haggis. Det smakade pölsa. Innehållet avstår jag att redovisa.

Att resa med buss, till detta avlägsna land, är inget för veklingar. Nu är ju jag en sån och min hälsa har inte varit på topp.
Sockret har gått upp och ner, en gång for det ner i en dipp som skrämde slag på både mig och maken. Det blir ju lite si och så med tider och kosthållning, på en sån här resa.
Fick också besvär med mitt "friska" öga, redan i London, på uppvägen. Samma symtom som vid näthinneavlossningen, nämligen blixtar i synfältet. Då blev jag riktigt rädd. Men förmodligen var det en stor glaskroppsavlossning, denna gång. Ser mest sudd, prickar och slingor med detta öga nu. Som jag gjort med det andra ögat, sen näthinneavlossningen.
Ska till ögonläkaren nästa vecka.
I och med dessa besvär, fick jag tillbaka utslagen på armarna. Tror definitivt att de är stressrelaterade.
Innan resan ifrågasatte min läkare om jag verkligen skulle orka genomföra den. Jahadå, förkunnade jag glatt. Dum som en åsna, är vad jag är.

Och hur var det nu med skottarna och kilten? Jo, en kiltbeklädd herre berättade hur det stod till med den saken. Nämligen att en äkta skotte har ingenting, under kilten!
Mitt bildbevis kommer. Dock något suddigt och otydligt. I alla fall viftade denne herre med kalsongerna, som han förvarade i en väska, istället för på kroppen.

Hemma nu

Återbördad till hemmet, med en rumpa öm av allt bussåkande. Att åka buss till Skottland är inte att rekommendera, det ÄR långt! Gräsligt långt!

Utförlig rapport och tillhörande foton kommer endera dagen. Och ja, jag har svaret på den stora frågan. Tillika bildbevis! Allt tillkännagivet av en äkta skotte.