Blogghyfs (gästblogg)

Det blev ju lite rabalder i kommentarsfältet i mitt föregående inlägg. Jag älskar att få kommentarer. Utan kommentarer blev det ingen blogg.
Men, jag tycker inte att man ska kommentera anonymt. Det är min åsikt. Jag skulle själv aldrig kunna tänka mig att lämna en anonym kommentar.
Hur som helst, nu går vi vidare med en gästbloggare.
Varsågod Jonas:

Hejsan Här kommer ett "gästblogg inlägg" från Storarvid...

Tänk vilket hedrande erbjudande, att få skriva något på någon annans blogg. Imse är kanske en pionjär på ett nytt Internet fenomen ”gästbloggning” i så fall känns detta trevliga tilltag som något mycket unikt som man självklart måste prova. Det var för övrigt så även mitt eget bloggande en gång började, det var något man ville prova, liksom… se vad det var. Det visade sig vara rätt kul att liksom få prova sina tankar och idéer mot andra främmande människor för att liksom se vilken reaktion ens egna iakttagande, tankar och funderingar runt det som händer i en vanlig mans tillvaro kunde väcka.

För en kort tid sedan begravdes min mamma, prästen talade om de egenskaper vi människor har, en av dem är den typ av medkänsla som har sitt ursprung ur förmågan till empati som är så unikt för just oss människor. Förmågan att bry oss om de människor vi inte känner att visa medmänsklighet till de vi aldrig någonsin träffat. Det slog mig att likheten är slående för det jag mött i mitt bloggande. Just medmänskligheten, omtanken från människor man aldrig någonsin träffat, från Treriksröset i norr till Ystad i söder.

Människor som faktiskt på riktigt ägnar en lite del av sin dyrbara lediga tid till att läsa om just MINA vedermödor i min vardag. Sällan har jag känt så många klappar på axeln, kramar och tröstande ord som just de jag mött här, främmande människor som inte alls träffat mig eller känner mig ägnar mig några sekunder, en minut ibland mer och det räcker för att återfå sitt goda humör och lyfta blicken mot det som kan finnas bortom elände och bekymmer, som dessutom blir ganska små när man ser vad andra får gå igenom.

Och så verkar det vara i allmänhet i cyberrymden, själva Internet förefaller ofta spegla det mänskliga både det goda och det onda, bra och dåligt som tillvaron erbjuder i vår vardag, nästan som en spegel av de mest mänskliga egenskaperna vi har.

Jag själv har blogguppehåll så gästbloggningen hos Imse kom mycket lägligt men när allt lägger sig och min fritid åter förhoppningsvis får ett större spelrum i min vardag återkommer jag med full kraft på bloggen. Den värme, medmänsklighet men också finurlighet och möjlighet till nya infallsvinklar och tankar vill man ju inte missa. Jag tror faktiskt jag tack vare bloggandet blivit lite bättre människa av alla nya kloka tankar och inlägg om saker jag själv tidigare inte ens reflekterat över.