Dags för nästa gästbloggare!
Varsågod Znogge:
”Bloggen behöver förnyas och handla mindre om körsång, ångest och hundlängtan.” Sorry Imse men körsång är just vad jag kommer att skriva om. Bland annat i alla fall. Kanske blir det lite om hundlängtan också. Ångesten däremot tror jag att någon annan får ta sig an…
Körsång var det ja! Än i dag, ja det har gått många år, minns jag skammen över att inte få vara med i kören. Hela min klass ställdes upp framför den pampiga flygeln i aulan. Sedan var det upp till bevis. Vår musiklärarinna, vars namn jag väljer att inte nämna, nickade, hummade och muttrade belåtet. I alla fall tjugotvå gånger. Men sedan gick det snett! När Yvonne sjöng mörknade hennes ögon betänkligt. När det var min tur var katastrofen ett faktum! Av tjugofyra elever fick tjugotvå vara med i kören men två dög inte. Vi som inte sjöng tillräckligt bra fick stanna i klassrummet. Där jobbade vi med ”Vad var det jag läste”. Jag som läste bäst av alla i klassen. Men sjunga, det kunde jag inte…
Bland det värsta som kan hända mig är att utsättas för spontana sångövningar. Som till exempel när vi var på kräftskiva! Snapsvisan var av den sorten att den gick laget runt och alla skulle sjunga solo. Jag satt sist och hann lyssna på elva skönsjungande vänner. Först funderade jag på att svimma men det gick inte! Sedan övervägde jag att kräkas. Tvärstopp där med. Med andra ord återstod det bara att sjunga och det gjorde jag. Men jag skämdes och grät inombords.
Som lärare är ett av mina mål att ingen av mina elever ska behöva känna så som jag gjorde. Tillkortakommanden är inte min sak att skapa utan självförtroende och tillit står högre upp på min lista.
Sedan var det, det här med hundlängtan. Alla dessa önskelistor som det stod Mops eller Cocker Spaniel överst på. Det blev varken det ena eller det andra utan det blev bättre! Visserligen trettio år senare men dock. Två vetefärgade typer förgyller min tillvaro vilket jag är innerligt glad för.
Tro inte att jag vill ”strö salt i sår” för det är inte min stil! Mitt inlägg är bara inspirerat av dina tankar och då blev det så här.
Vid tangenterna
9 kommentarer:
Tack för att jag fick komma till tals!
Kram
Trevlig gästblogg!:)
Kloktok funderar ännu på ämne...
Ha en fortsatt trevlig helg.
kram
Jag får noja! För alla skriver så bra! suck...
Lilla Znoggan så jag led med dig i din text, själv tillhör jag dem som blev extra utvald just för att sjunga ... det var då de. Men å andra sidan blev det aldrig någon lärare av mig då själva pluggandet inte var min grej, under de år de borde vara så för att bli något.
Din vilja att inte utsätta dina elever för samma elände tycker jag om att höra. Tror de flesta i medelåldern har den typ av upplevelser, rent av förminskning av sin person i starkt minne från skoltiden. Själv var jag inte bra på matte men det struntade fröken i, jag fick stå hela lektionerna framme vid tavlan med ett tal som jag aldrig kunde räkna ut och det var min vardag när det kom till matte. Jag blev så nervös att jag inte någonsin kunde räkna vid tavlan, men det struntade läraren i. Det tog mig åratal in i vuxen ålder att komma över alla nervösa drag jag fick av den upplevelsen. Men jag är ju envis och ont krut förgås inte så lätt eller hur det nu är man säger.
Tack för en fin gästblogg.
Maggan Livsglimtar
Lärare kan bli ihågkomna både för det ena och det andra, det är ett mycket viktigt yrke!
Trevligt att kika in här och få sig...Znogge till livs!
Fin bild på dig också, den har jag inte sett förut.
Trevlig kväll! Snart är det Robinson här :)
Kram
Ja Znogge tänk hur det var förr i skolan så man hängdes ut inför alla andra.Hur man skälldes ut för man inte kunde rabbla alla 5 psalmverserna suck,För att man inte var så bra i gymnastiken ojoj Bra att du jobbar under andra premisser idag, Ja önskelistan med hundar överst säger du jag hade en med katter överst,hahha,,och nu sitter vi här både du och jag med det vi ville ha. Livet har på det hela taget varit gott mot mig hoppas sammalunda för dig även om lite skolsmolk finns kvar på minnets hårddisk,
Hej Imse!
Trevligt med gästbloggen.
Jag återkommer senare - anbudet gäller väl någon månad.
Du måste ju komma till tals själv oxå.
Tack för kommentar hos mig.
Tyvärr raderade jag bort musikvidion - ja hela inlägget - klantigt.
Nu har jag lagt in den på nytt.
Ha fortsatt trevlig helg.
Kram Viola
Ännu en intressant gästblogg! Ja tänk vad lätt det är att sänka självkänslan hos barn.
Jag hade sångröst nog för att få vara med i kören. Men blev urplockad för att jag var för busig.
i-)
Skicka en kommentar