Elden är lös (gästblogg)

Efter kvällens Idoldramatik fortsätter vi med en eldig historia! Idag har vi en gästbloggerska från Livsglimtar.
Varsågod:

Det är inte lätt att vakna dagen efter att man har varit en "hjälte", personligen känner jag mig så trött i kroppen fast solen just idag skiner som om den aldrig har gjort annat.
När det börjar brinna rejält hos en granne och man tar över och gör allt det där som vi alla måste göra när vi står inför en brand i ett kök, då får man så mycket tankar i sin lilla skalle när allt är över.

Jag var rent av skakig större delen av kvällen, i huvudet snurrade allt som kunde ha hänt, jag menar min hund rusade rakt in i röken till att börja med för att tantens dörr stod öppen bakom henne när jag öppnade min dörr. Jag blev så rädd och visslade och skrek på Watson som faktiskt kom tillbaka rätt snabbt. Antar att han insåg att något var väldigt fel i den rökfyllda lägenheten.

Tänk om inte jag varit hemma när nu tanten var så virrig, "det brinner nog hos mig, kan du titta var det brinner" sa hon. OM inte jag hade öppnat min dörr så kan jag garantera att huset säkert hade brunnit upp till stor del och tanten med det. För hon ville öppna alla dörrar och släppa in luften och draget.

Jag fick en njure inopererad i slutet av augusti och är fortfarande i läkeprocessen av det hela med en tung medicinering som äntligen har börjat trappas ut, men jag är inte så stark varken fysiskt eller psykiskt just nu.
Det var det jag kände av när alla brandmän, poliser, vårdpersonal från ambulansen och lokala anställda från bostadsbolaget givit sig av från mitt kök med tanten i släptåg. Tanten bor hos en vän så länge och det lär ju dröja innan hon kan flytta hem igen, och lika skönt är det så att vi kan få fira jul i huset i lugn och ro.

Här är mitt inlägg om själva branden ...


En lugn eftermiddag med kaffebesök av min mamma var vad jag väntade mig. Det ringer på dörren och jag tror då att det är mamma som kommer, men utanför stod samma virriga granntant med dörren öppen och ett moln av rök bakom sig strömmande ut i porthuset. Det var andra gången det brinner rejält hos henne på bara några veckor.

"Jag tror att det brinner hos mig kan du titta var det brinner" sa hon till mig och Watson sprang som en raket in i hennes 5:a och jag blev galen på honom. Fick tag i honom och stängde in honom i vår lägenhet och rusade sedan in i tantens och såg att det var öppen eld på tre ställen i köket på golvet, det brann i saker som stod där, ursprunget var en bulle hon ville värma i en gammal brödrost, sen hade elden spridit sig, fett och fint i brödrosten tänkte jag, det brinner bra. Snabbt rusade jag in ringde 112 och kallade på hjälp, rusade in igen stängde alla dörrar till köket och fick nästan vara otrevlig mot tanten för att få med henne in i min lägenhet.

Tvi vale vilken otäck väntan det var innan brandkåren kom och före de kom dök min mamma upp åkandes i hissen och allt blev bara så jävla rörigt med tokig granntant som hela tiden trodde att hon skulle få öppna dörren in till sig och gå in. Glöm det sa jag ARGT och HÖGT för hon varken hör eller fattar nu för tiden …

Äntligen kom brandkillarna och jag vrålade från mitt fönster att det var på 5:te våningen och visade tydligt med fem fingrar i luften för att de snabbt skulle fatta vart det skulle. De kom först till mig, men jag skickade in dem till tantens lägenhet och sa att det var i köket. Sen stängde vi vår dörr och bara stod och tittade på när brandmännen jobbade där nere på gatan. Lättnaden var stor när vattnet fyllde slangarna och de efter en stund började släpa fram en fläkt som man nog kunde blåsa granntanten till Finland med, bra ide. Då fattade vi att de hade kontroll över elden, men tanten hon skulle hela tiden in i sin lägenhet och jag morrar invärtes över galenpannan.

Andra gången på två-tre veckor som hon eldar så att brandkåren kommer. Nu får det vara nog …
Sen kom sjukvårdare och skulle kolla att hon inte blivit skadad av röken vilket hon inte blivit då jag tog ut henne därifrån. Polisen förhörde, brandledningen skrev och frågade, representant från bostaden kom och ordnade direkt kontakt med tantens försäkringsbolag. Mitt i all denna röra så var jag hjälten hela dan, jag hade gjort allt rätt som larmade och stängde alla dörrar om branden så det var bara köket som var helt utbränt, resten av lägenheten luktar säkert rök men är helt oskadad. Så jag har fått höra av alla att jag har varit så duktig som stängde in branden för det är det som många glömmer. Men vem tänker inte på sitt eget boende när granntanter försöker elda upp allt? Man vill ju göra allt så himla bra man bara kan och göra rätt, just då måste man göra rätt.

Så nu sitter jag här hel slut … men glad att myndigheter och även bostadsbolaget nu inser att tanten inte kan bo kvar här, jag hoppas att flera grannar ringer till fastighetskontoret och talar om sin oro för att hon ska bo kvar så att de flyttar henne till ett boende där hon kan bo tryggt med den omsorg hon behöver.

Sensmoral vid brand STÄNG IN ELDEN!

Http://livsglimtar.wordpress.com
_______________________________________

Aun apren