En hårig man (gästblogg)

Nu har det varit mycket gnäll ett tag. Tantgnäll. Så det är dags att släppa in en karl igen.
Jag låter därför, vad säger man, "plastmas", "nymas"?
I alla fall är det Henrik från Falun, som får gästblogga idag.
Och var lugn, allas gästbloggar kommer att läggas ut. I sinom tid.
Kan tillägga att bilden som illustrerar inlägget, har jag fått från Henrik. Den representerar inte min syn på män. Även om jag älskar just apor.
Varsågod Henrik:

Henrik – gullig, hårig, gammal

Vi män har det alldeles för bra. Som kön har vi haft den strukturella, ekonomiska och politiska makten så länge det funnits skrivna källor, det vill säga innan man började bygga pyramider i Egypten. Antagligen var det så även långt innan det.

Därför kan det vara nyttigt för oss män att hamna i en situation där vi inte befinner oss i en maktsituation. Man lär sig massor! Det är inte alltid trevligt men man får perspektiv. I mitt fall befinner jag mig ganska ofta i en sådan situation. Jag har nämligen två döttrar, en på fyra och en på åtta. Som ensam man i en familj med bara tjejer, betraktas man oftast som något av ett missfoster. Visserligen ett gulligt sådant. Följande utspelade sig under en lördagsfrukost:

Daga (4): Jag tycker pappa är gullig. Men gammal.

Idun (8): Så gammal är han inte. Han är ju bara 39.

Daga: Men han är hårig. Han har hår överallt. I näsan, på magen…

Idun: Ja, och på fötterna, tårna…

Sedan följde en uppräkning av ställen på min kropp där tjejerna har sett hår vilket skulle bli väldigt tjatigt och kanske väl intimt att återge här. Notera att jag inte blandades in i samtalet fast jag satt bredvid. Flickorna förde samtalet över mitt huvud.

Andra exempel är flickornas fascination av det mest fysiska attribut som skiljer sig mellan normen (deras norm) och missfostret (jag), nämligen lille herr Henrik Dingelidong. Fyraåringen kan ibland helt oförberett gå fram till mig, utföra ett skamgrepp och konstatera att ”där är snoppen”. Det känns väldigt konstigt, på gränsen till förnedrande och man får då på ett pedagogiskt sätt förklara att man inte kan göra så.

Jag kan bjuda på att bli betraktad som ett mysterium av tjejerna. Det är helt okej. Faktum är att det är bra. Om mina flickor växer upp med inställningen att vara tjej är den rådande normen så får killarna i framtiden se upp. Jag hoppas att mina tjejer inte köper de gamla patriarkala härskarteknikerna utan går sin egen väg. Om de under vägen blir tvungna att sparka in en och annan pungkula är jag den första att applådera. Vi män har det nämligen alldeles för bra.