Jag såg programmet "Debatt" häromkvällen. Det handlade om rädslan för det okända, om schweizarnas rädsla för minareter och svenskarnas rädsla för att få ett barn med Downs syndrom.
Dagen efter slog det mig att jag faktiskt bor granne med islamiska föreningens lokaler och att jag aldrig, aldrig någonsin ens tänkt tanken, att jag skulle kunna vara rädd för människorna som besöker den lokalen.
Det kan stå 100 människor där utanför och det har aldrig fallit mig in att de skulle kunna vara ett hot på något sätt.
När det gäller Downs syndrom, så har jag en kusin med detta syndrom. Under min uppväxt umgicks vi nästan dagligen med henne och hennes familj. Hon var min kusin M helt enkelt, liksom hennes syskon var mina kusiner.
Att hon skulle ha en sjukdom eller ett syndrom var aldrig någonting som jag tänkte på.
Inte förrän jag gifte mig och hade henne och hennes syster som brudtärnor.
På bröllopsfesten tog deras mamma mig avsides och föll gråtande i min famn. Hon var så oerhört tacksam över att M fick vara med om detta. Hennes andra dotter hade varit tärna och näbb flera gånger, men ingen hade tidigare erbjudit M detta.
Det var först då jag förstod hur annorlunda M uppfattades.
Jag skriver inte detta för att jag vill framstå som duktig och vidsynt, utan det jag vill säga är att det okända i de flesta fall är skrämmande enbart för att det är obekant för oss. Är det en del av vår vardag, blir det istället helt naturligt.
Självklart skräms jag av religiösa och andra fanatister, som applicerar sina dogmer på hela länders befolkning. Som inte har en vilja till kompromiss.
De ska vi vara rädda för, för de utgör oftast ett hot mot oliktänkande.
Men man behöver inte vara rädd, bara för att något eller någon är annorlunda, än de flesta av oss.
12 kommentarer:
Så sant det du skriver! Det är det annorlunda och olika som vidgar våra vyer om vi väljer att vara öppna och se det.
Ha en trevlig utflykt på julmarknaden!
Kramar
I min klass finns en flicka med Downs syndrom så jag funderar inte längre över det. Men jag tror dock att många blir skrämda av det som är annorlunda och avvikande. Oftast helt i onödan tyvärr...
Kram!
å va go du er ;) jag blev förbannad när jag såg debatt ,
Hej svejs Imse, jag jobbar på som attan på gästinlägget, kommer ingen vart..hehhee men det kommer ett jag lövar
Adventkram från mig
Bibban
Har man sett. Ännu en blogg som jag nog måste följa en tid.
Så bra och klokt skrivet! Nog är det så, att det är det okända som skrämmer, det okända vi fantiserar ihop sanningar om.
Ja, okunskap och fördomar kan skapa rädsla.
Önskar dig en fin fortsatt dag!
Kram!
Hej där! Såg inte denna debatt, men allt du säger låter hur som haver väldigt vettigt! Som vanligt - du är klok som en bok! ;) Trevlig 2a advent! Kraaam!
Hej igen Ja det är rädslan för sånt man inte förstår sig på eller vet hur man skall tackla som lyser igenom ibland. men jag tror att man skall fråga då hellre än att dra sig undan.Sen vad gäller religionsfanatiker det tycket jag inte om Men jag tycker nog att bor man i Sverige och vill leva som svensk så får man rätta sig efter Sveriges normer och och lagar och förordningar. Det får man ju göra som infödd svensk så det bör ju gälla även de nysvenska.
Hej igen, nu har jag skickat ett meil til dig, hoppas det kommit fram;O)
Så hjärtans enig, Imse!
Debatten var högljud när vi träffades några familjer. Det var för och emot minareter. Det var inte islam som religion utan byggnaden, som enligt några inte passar in i vårt samhälle. För mig får man bygga minareter men jag skulle tycka att det slulle vara en sanitär olägenhet att ropa ut bönetimmarna.
Downs syndrom skrämmer många. Jag har kommit i kontakt med både barn och vuxna, och det har varit snälla trevliga människor.
Jag såg inte programmet och det lär har upprört många.
Jag håller med dig att rädsla för det som är obekant är vanligt.
Bra att TV tar upp ämnen som debatteras och sedan blir det ringar på vattnet när vi fortsätter och diskuterar och får insyn i det som vi inte känner till.
Ha en bra vecka och Kram. Viola
Skicka en kommentar