Jag fick en utmaning, av Monica. Att lägga ut den 10:e bilden sen bloggstarten. Och det blev den här!På käraste lilla vovven. Sigge var namnet. En hjärtsjuk liten krabat, som jag delade livet med under tio år.
Något snällare tror jag inte att det går att uppbringa. Den här rasen är nämligen gjord just för att vara snälla och gosiga. Små sängvärmare. Små trösteknytten.
Trist nog drabbas de ofta av rasbetingade sjukdomar, såsom hjärtfel. Och lilla Sigge var inget undantag. Halva sitt liv var han sjuk, men har man en matte som kan det här med att ta hand om hjärtsviktiga, så kan det ändå bli ett skapligt liv.
Han hade en hel radda med hjärtmediciner, som jag kunde laborera lite med, allt efter hur han mådde. Det var egentligen inte förrän under hans allra sista veckor, som han blev riktigt dålig.
Att jag tycker att det är tomt utan hund, har ni väl hört till leda, vid det här laget. Men så är det. Tomt och gosfritt. Att maken erbjuder sig och ställer upp för gos, är liksom inte samma sak. En man är inte gosvänlig på samma sätt som en hund, så är det bara.
Och inte viftar han på rumpan, när man kommer hem. Eller agerar fotvärmare i soffan.
Nej, jag saknar allt min lilla snutt!
Skickar utmaningen vidare till den som har lust!
7 kommentarer:
Jag förstår dig.... Å vad jag förstår dig! Var tvungen att identifiera vår lilla katt som blivit påkörd i helgen. Går fortfarande i dimma.... Det är hemskt att mista en vän... Även om det nu råkar vara en pälsbeklädd sådan.... Söt som socker var han... Och helt tydligt hamnade han hos rätt matte....
Kram
Vilken fin liten varm boll !
Jag förstår att du saknar :(
Kram ♥
Man kan aldrig jämföra en man med en hund! Klart att du saknar och det med all rätt!
Kram
Nä men titta vem som är här. Min lilla bloggkompis. Vad söt han är/var. Underbar bild.
Maken är ju snäll ialla fall som erbjuder sig.
Skaffa en och säg att du hittade den. (skojar bara).Holken har jag följt, men nu är ju 2an stängd. Hoppas de öppnar den snart igen.
Tack för tipset ändå.
Jag var här häromdagen men visste inte vad jag skulle skriva. Jag har INTE glömt dig.
Ha det gott
Kram
vi provade att ge hjärtmedicin till en av våra gamla hundar, hon var då tretton år och hade fått hjärthosta, men hon blev så deprimerad så vi slutade ge det. Vi sa att det är bättre hon får leva glad en kortare tid än deppig längre.
Hundarna säger att jag ska hälsa till hundvännen Zvammel!
=) Han kanske kan vifta på något annat.
Jag måste själv kika vad som var det tionde jag lade ut. Med allt mitt flyttande av blogg så blir det intressant att se var det ligger. Jag har ju tänkt flytta över allt till min nuvarande men det tar tid och just nu känner jag inte som att jag har den totala kollen som jag vill.
Att du vill ha hund vet jag, men nu känns det som att det är ett tag sedan jag läste något sådant.
Ett härligt foto och en ljuvlig hund men för mig är en människa bättre, både att gosas med och att ha i närheten.
Vilken söt vovve!!!
Jag förstår saknaden. Djur ger någonting som inte en människa kan.
Skicka en kommentar