tisdag, juni 02, 2009

Är det här livet?

Krumelurpiller käkade Pippi, för att inte bliva stur. Undras om det finns piggelinpiller för en som redan är stur? Skulle behöva en näve.
Vad gör man när förnöjsamheten inte vill infinna sig? När man längtar bort, men inte vet till vad?
När deppig musik varvas med om möjligt ännu deppigare musik?
När mannen bestämt deklarerar att någon ny hund, kommer inte in i detta hus.
När man saknar våta nospussar och raspiga tassklappar.
När matlusten flugit sin kos och menyn mest består av keso, banan, sojayogurt och Sias ekologiska chokladglass.
När det liksom inte infinner sig nån mening med nånting alls.
När tröttheten inte går att sova bort och man bara tycker synd om sig.
När man inte känner sig behövd och väntad på. Inte en enda svans viftas när man kommer hem.
Blev det inte mer än så här?

23 kommentarer:

Katinka sa...

Åhh, kan du inte övertala din man då? En svans som viftar vid hemkomst är ett mycket fundamentalt behov ju. Det kan man inte vara utan!

Katinka sa...

Men vad hemskt! Har man haft hund kan man ju knappast klara sig utan. Känner verkligen med dig!

Pinglan sa...

Saknar du en hund? Hoppas din man ändrar sig. Kan du inte lirka med honom och ta fram ALLA de positiva sakerna med att ha en hund. Du kanske har försökt?

Ha det så gott det går.

Kram!

Vicke sa...

du får slå näven i bordet och säga att du vill ha en hund i huset

imse sa...

Nix, övertalning går inte! Ny hund = ingen man. Ingen hund = sur kärring!

Znogge sa...

Du får starta en övertalningskampanj! Jag riktigt känner att du gärna vill ha en hund igen. Själv skulle hag ha synnerligen svårt för att klara mig utan en fyrbent kompis. Nej gör som Vicke säger, slå näven i bordet!

Kram och lycka till!

Vicke sa...

Jag har ett nytt inlägg inne nu som jag hoppas att du kan ta del av.

Anonym sa...

Det där med hunden kan jag inte trösta dig med, har ingen sådan längtan och hos oss är det nog mer sambon som skulle kunna tänka sig en hund, katt eller något annat husdjur. Nej, inte något annat utan något av de två.

Jag har flera skäl, men även utan dom vet jag inte om jag skulle välja det, jag känner låsningen.

Däremot att inte kunna sova bort tröttheten, känner jag igen och det som jag upptäckt är att när jag varit ute mycket sover jag på ett helt annat sätt än när jag mest vistats inomhus. Det gör att jag vaknar piggare.

Att vilja vara någonstans men inte riktigt veta var och inte vara riktigt nöjd, jag vet inte vad du ska göra men jag tror att det är din längtan efter hund och den blir större ju mer mannen säger nej. Känner till det men i andra sammanhang.

Nej, du behöver nog en hund, men då ingen man? Vem har du mest utbyte av =), trevligaste diskussionerna, aktiviteter, resor m.m?

Nej allt det här blev bara dumt, jag vet inte hur du ska lösa din hundlängtan.

Hoppas att det ljusnar och att ni medan ni funderar i varsin hjärna kommer fram till ett bra beslut för er båda.

Jag har hört om människor som sköter om någon hund, lite då och då? Kan det vara något att prova, gå halva vägen var.

/Margareta G

Ejsans sa...

Kan du inte vara dagismamma till en hund? Eller något liknande.Inte fodervärd då brister ju allt.
Synd att det är tvärstopp. Kanske kan du lirka lite.

Svar: AB har hittat fel i en kod hos mig. Hur lång tid det tar vet ingen. Synd jag inte ser mig själv.
Jo med firefox och chrome gör jag det.

Håller tumamrna för dig Kanske fyller du år snart och får ett gnyende paket.

Kram

Lenas Värkstad sa...

Vad har din man emot en hund? Är det bara "principen" eller har han riktiga skäl?
Jag förstår dig alltför väl, min Totti har varit borta i drygt en månad nu och jag saknar henne så....
Inte kan jag skaffa någon ny förrän min ryggoperation är gjord heller och det blir inte förrän i september.

Kramar från smärtsyster Lena

Charlotte sa...

Imse!

Kanske en el två kattungar skulle duga ;-)
Finns här att hämta i början av juli, typ den 1 hihi

Välkommen till Ö-vik= Foppaland!

Kram!

Anonym sa...

Som här... Saknaden av svansen alltså... Men Pippi har nog varit här och gett mig ett piller eller två. För lycklig är jag och nöjd... Längtar efter semestern!
10 dagar kvar... Håll ut till sommaren!
Kram Anna

Anneli sa...

Duktig och duktig... Matlistan är något jag verkligen tvingar mig att göra, allt blir ju så mycket enklare då (handla, laga mat, planera).

Lycka till med att övertala resten av familjen att skaffa hund - jag jobbar flitigt på det jag med.

Susjos sa...

Men en katt kanske kan gå hem? Ser att du fått tips på det redan :)
Maken ville inte heller ha hund,trots idogt tjatande,men en katt bidde det till slut i alla fall! Helt underbart!
Men men ...trist med deppighet är det,fast som du ju vet,det kommer trevliga dagar efter dessa deppardagar,håll ut!!!!
Kram!

Bitte sa...

Just så kändes det igår,allt var bara sååå neråt.Men,idag,tänk så det kan vända.Du,du får gnata på om en ny lurvig vän.Nog många droppar på den hårdaste sten,gör hål i den.

akajos sa...

Vi vill ha en glad Zvammel!

Tant Rut sa...

God morgon go´a vän =)
Kanske du skulle bli dagmatte åt någon ??
Då får du ju möta en glad vän varje gång du kommer för att ta med den ut på promenad och då blir nog allt annat också genast lättare =)
Ha en riktigt bra dag ,lämnar en frukostkorg ,kramar , Tant Rut =)

Nisse sa...

Du får dressera maken lite bättre...

När min hustru kommer hem från jobbet är det numer min (förbannade) plikt att komma 'rusande' och hälsa välkommen hem, kramas och lyssna på dagens elände om arbetet.

Oftast hinner jag före katten...

Skulle möjligtvis en sköldpadda enligt Gunveigs 'melodi' vara ett alternativ? De har ju en ompysslingsfaktor. De är ju inte direkt kända för att komma 'rusande' eller 'vifta på svansar' och de har knappast 'plöta nosar' - men ändå.., liksom.

Kramar!

Kristina Birkesten sa...

Imse!
Många av Pippis krumelurpiller har du redan! Ibland är det bara omöjligt att se dom.

Humor, som du har massor av, skratt, naturens skönhet, att skriva en liten krönika, goda vänner, ett gott glas vin en sommarkväll bland myggen, glad musik m.m.

Jag skriver inte detta som ett "glatt tillrop" eller en klyscha utan med största allvar.

Ibland är man i diket och är så trött och slut att man inte orkar kravla upp, istället kurar man ihop sig och tycker synd om sig själv och livet känns ganska meningslöst.

Och längtan efter nospussar gör det inte lättare för dig. Kanske vi måste få vara där i diket ibland, när det blir för tungt?
Med insikten att vi kommer upp igen?

Jag känner väl igen det och känner med dig ska du veta.

Varma tankar och kram
din smärtsyster

kloktok sa...

Hmm, finns det ingen granne eller vän som skulle behöva hjälp med att passa sin hund ibland? Okej, det är inte samma sak som att ha en egen jycke men väl en början på att få mannen på andra tankar...
Sköt om dig!
MVH & kram

Nonna sa...

Då återstår bara frågan vilken vill du hellre ha, mannen eller hunden?? Man får inte vara för stursk då kan man bli utbytt - Gud nåde!
Ibland FÅR man faktiskt vara deppig och du har gått igenom stor förändring med din diabetesdiagnos och ett annorlunda sätt att leva klart det kommer en formsvacka.
Vi svingar oss ju i lianer och ramlar ner i gropar och har oss i Gnällklubben och just nu är jag på dikeskanten och K på väg upp från krondiket, Nisse vinglar omkring nära ormgropen och Bille hon tröstar sig nog med blomstren o Gunveig med sköldisarna ..ja vi har alla vårt sätt att söka tröst och förståelse och vi MÅSTE bli sedda för dem vi är, tröstade och kramade annars torkar vi bort o vissnar. Fundera lite på första frågan!
Massa kram
Nonna

Bille sa...

Åh, vad jag känner igen den där längtan, hoppas du kan få det till på nåt vis.
Kramar!

Bibban sa...

men åååå vad tråkigt..ska jag prata me gubben?? din så här kan vi inte ha det. Du måste bli glad igen ju..Han kanske ändrar sig. Hoppas det.
Kram Bibban