måndag, juni 29, 2009

Arg

Det känns härligt befriande att påbörja semestern idag. Inte mycket är inplanerat, förutom en tur till Malmö nästa helg.
Sonen med flickvän, åker med, för de ska ner och klättra. Det tänker ju inte jag ägna mig åt, det blir mer shopping och strosande för min del.
Maken tänker också shoppa! Han har nämligen hittat en Citroen 2CV i Skåne, som han bestämt hävdar att han tänker köpa. Vi har tittat på en sån bil, lite då och då, men han kommer sig aldrig för att slå till. Får se vad som händer denna gång.

Idag är jag kallad till ett möte hos arbetsgivaren. Trots att jag har semester!
Det är så att jag har begärt företrädesrätt, eftersom mitt vikariat går ut sista juli. Jag har nyligen sökt en tjänst, som jag inte fick. Den kom ut två veckor innan min företrädesrätt började gälla. Den gick istället till en person som inte har skuggan av en bråkdel av den erfarenhet, som jag har. Jag har ju bara mer än 22 års erfarenhet av arbete hos min arbetsgivare, hon kanske har 1 år, om ens det. Jag har varit sjuksköterska i 29 år, hon i 8 år.
Jag känner mig verkligen illa behandlad.

Idag ska mötet handla om en tjänst som jag nu har blivit erbjuden. Jag sa nej på en gång, för det finns ingenting i hela världen som kan få mig att tacka ja.
Det är nämligen en kombinerad natt och dagtjänst. Alla människor vet att det är förödande för hälsan att jobba så. Och med min diabetes och höga blodtryck känns det helt omöjligt att jobba på det viset. Det blir ju ingen som helst ordning på mattiderna.
Jag måste äta och ta diabetesmedicin regelbundet, tre gånger/dag. Så att jobba natt ibland och dag ibland är helt befängt.

Sen finns det också en annan anledning, nog så viktig. På det stället jobbar man ensam på nätterna. Jag jobbade där för ett antal år sedan. Då var det bara nattjänst. En natt blev jag utsatt för en mycket galen inbrottstjuv, som tog sig in i våra lokaler.
Att jag ens sitter här idag, måste bero på att jag hade en skyddsängel med mig. Och det här uttrycket att man ser livet passera revy, när man är utsatt för starkt dödshot, det kan jag säga stämmer.
Den upplevelsen förändrade hela mitt liv.
Och nu vill samma arbetsgivare att jag ska gå tillbaka och jobba på det där stället!
Det är nog med att jag är där var tredje helg och jobbar dagtid, det har ingått i de vikariat jag har haft.
Men jag tänker aldrig, aldrig sätta mig där en natt till!
Nu ska jag snart gå iväg till mötet och ryta i, om det behövs. Numer är jag inte ett dugg rädd för att säga ifrån.
Hälsan måste jag prioritera, den är bara min och går inte i repris!

4 kommentarer:

Nisse sa...

Jag hejar på dig!

Pinglan sa...

Jag hejar också på dig! Hur kan en arbetsgivare behandla dig så.

Njut sedan av din semester. Du har så rätt, hälsan går inte i repris.

Kram!

Marie S sa...

Jag faller in i ledet... höj rösten och slå näven i bordet, ditt liv (och hälsa) är ditt ... och inte en arbetsgivares..även om det många ggr känns så :(

Kram på dig !

anna sa...

jag håller på dig, så får det inte gå till, man måste vara frisk för orka vara sjuk, sa en klok någon gång, och du har så rätt, hälsan måset gå före allt. Men jag blir också så jäkla förbannad, när de behandlar erfarna människor på detta sättet! lycka till!