söndag, juni 07, 2009

Monster

I mina senaste inlägg, kan man få intrycket av att jag är gift med ett monster, men det vill jag bestämt säga att jag inte är. I den här familjen är det nog mera jag, som är monstret.

Dock är det så att det är vissa saker som mannen inte gillar, djur och min musiksmak till exempel och i dessa fall finns ingen kompromissvilja. Nu kan jag överleva att han inte gillar Thåström, Coldplay och Madrugada, men det är sorgligt att han inte tycker om djur och anser sig ha lidit nog, genom att vi har haft hund i alla år.

Så den här svackan jag har, handlar mycket om det. Men också det faktum att åren går och jag börjar undra vart livet tog vägen egentligen.
I ungdomen tror man ju att man kommer att uträtta underverk. Jag var övertygad om att jag skulle arbeta i fattiga länder. Att jag skulle göra skillnad för människor, vars förutsättningar var helt annorlunda än mina. Ni vet, nån sorts Moder Theresa.
Det blev inte så.

Har också så svårt att acceptera den skröplighet, som kommer med åren. Att jag har sjukdomar som högt blodtryck och diabetes, som måste behandlas med mängder av mediciner.
Östrogen, som några föreslog, har jag redan provat. Inget för mig dock, bland annat på grund av att jag har haft flera cystor i brösten.
Äter och dricker istället rikligt med sojaprodukter.

Snart går också mitt vikariat ut och jag har ingen aning om vad som väntar. Har till och med tackat nej till förslag, som jag har fått, för den här gången känner jag att jag vill komma till ett ställe som motsvarar mina önskningar och förhoppningar.
Jag är trött på att komma som en räddande ängel, till ställen där allt är kaos, och sen när jag fått ordning och struktur, är vicket slut. Jag har lätt för att samarbeta med underställd personal och både de och jag blir ledsna när det är över.
Orkar inte utsätta mig för det hur många gånger som helst.
Just nu är det överhuvudtaget mycket jag inte orkar utsätta mig för.

7 kommentarer:

Charlotte sa...

Klart din man inte är ett monster, förstår honom oxå att inte vilja ha hund, det medför ju trots allt ett ansvar, och jag förstår dej som vill ha en, en vän i ur och skur, nån som väntar där hemma osv....
Förstår att det är svårt nu..

Håller tummarna att ni hittar nån lösning :-)

varma tankar och kramar!

Anonym sa...

Livet är allt en berg och dalbana. Känner igen dina tankar om livet som försvann och funderingarna om livet som är kvar.
Jag försöker med medveten acceptans. Inser att jag inte kan göra stordåd. Att det jag gjort är rätt okey. Kanske jag hinner med lite till innan allt är över.

Styrkekram från Farmor K

Pinglan sa...

Ja, man kan fundera på vart livet tog vägen och varför det inte blev som man drömde om. Gäller att inte bli bitter!

Hoppas dock du har haft en bra helg och att du mår bra i det stora hela.

Jag tror att du gör skillnad för många människor. Du verkar ju vara en go´ människa.

Ha en fin fortsatt kväll och sov gott inatt.

Önskar dig en bra start på nya veckan också.

Kram.

Madonnan sa...

Hoppas så att du kan få ett fast arbeta där du trivs! Förstår att det känns tröstlöst mellan varven...

Det är nog så vanligt att i perioder i Livet fundera, fundera och fundera. Inget konstigt alls, det hör till! Hur ska man annars komma till insikter?

Kram på dig och ha en fin Måndag.

Znogge sa...

Jag tror inte heller att din man är ett monster men ibland kan bristen på kompromissvilja vara svår. Speciellt om det är något som betyder mycket för den andra.

Hoppas att det ljusnar snart!

Kram!

Tant Brun sa...

Det är klart att han inte är nått monster...då skulle han inte vara tillsammans med dej...vi är bara så olika vi kvinnor och män.
hoppas allt känns bättre idag
Kram Bibban

amlor sa...

Jag med hade högtflygande planer att arbeta med humanitär hjälp utomlands. Det är något jag fortfarande väldigt gärna skulle vilja göra.
Vad jag inte räknade med var att jag själv skulle bli sjuk, det är inget man har med i planeringen.
Du uträttar mycket gott i och med det yrke du valt, det ska du inte förbise. Du hjälper dagligen människor, glöm inte det.

Hoppas du hittar ett meningsfullt jobb nu när du slutar. Håller tummarna.

Kram :-)