Jodå, jag vet att det är min man som jag delar bo med. Trots att jag är ansiktsblind. Jag känner igen honom på oviljan att skaffa hund!
Men det är så här, att som ansiktsblind, så är det enbart ansikten som man har svårt att känna igen. Man är inte hårblind, inte kroppsblind och inte ens snoppblind! Tvärtom skulle jag vilja säga, att man har väldigt god blick för detaljer.
Jag känner igen folk på deras skor, deras händer, deras ben etc. Sen känner jag naturligtvis igen vänner och släktingar. Men jag kan ibland ha svårt att känna igen mitt eget ansikte, i speglar i affärer.
Oftast undrar jag vad det är för ful skata.
Själv tycker jag inte att den här åkomman är speciellt jobbig, jag har vant mig. Jag hejar på alla som hejar på mig, i tron att det är någon jag känner.
Min man däremot, tycker nog att det är rätt pinsamt, att jag står som ett frågetecken, när vi möter folk på stan.
Och att vara tillsammans med en annan person, som är ansiktsblind är nog inte så lyckat. Det måste vara en i ett förhållande som känner igen folk.
Vi är nog ganska normala, vi som är ansiktsblinda, bara så där lite lagom störda. Och vi går att ha i möblerade rum.
Åtminstone kortare stunder.
11 kommentarer:
Ansiktsblind, det har jag aldrig hört talas om förut. Antar att det kan vara en och annan som blir stött när du inte känner igen.
HAHA!! Stackare... vad jobbigt att inte känna igen sig själv-att få en surprise varje gång man ser sig i spegeln, liksom!! Eller ja, det kan ju vara positivt också...att glömma menar jag-om man nu tyckte det var för jävligt!! Men du är så söööt så! Kraaam
HAHA! Ja, jag är nog lite både och*fniss* Glömmer ansikten ibland, och ibland namnen, inge ordning alls. Hmm...undras vad det heter?*funderar*
Jag tror att det är rätt vanligt att vara ansiktsblind.
Hoppas du mår gott.
Önskar dig en fin kväll och en god natt.
Kram!
Som sagt, sinne för detaljer ;-) Men din man saknar i alla fall näsa för finesser. Som att ha hund...
Kram!
Jag har också en ful skata som brukar förfölja mig, Vad ska man göra för att bli av med den?? KRam
Ansiktsblind är jag bara i spegeln.
Jag känner igen ansikten men kan inte placera dem alltid. Det är ganska pinsamt. Men säger de hej och inget mer så går det bra.
Tror nog att du är helt normal.
Kram
Ps Det är synd att du inte kan se vilka ord man ska fylla i här nere ibland Ds
Hahahahaha! Du är som fru Jacobsson och herr Olsson faktiskt! Det är urskoj att stå bredvid och se när de är frågetecken. Usch vilken sadist jag är! Puss!
Jag ser fram emot att möta dig i stora hufudstaden när jag har blivit frisk igen, jag har tänkt rätt många gånger på din ansiktsblindhet och vad det kan bli av den första gången vi ses. Får jag bara ordning på hur du ser ut så kommer det att gå så hiiimla bra att träffas.
Jag förstår att det både kan vara jobbig och dråpligt att ha ett sånt handikapp.
Kram Maggan Livsglimtar
Jag såg ett program för ett tagsedan som tog upp detta med ansiktsblindhet. Det var en liten speciell del av hjärnan som gör att man kan urskilja olikheter i ansikten. Intressant! Hoppas du får en trevlig helg, kram.
Ja det är tur att två ansiktsblinda inte bor ihop men min sambo han har ett sådant öga för alla detaljer, även ansikten att det nästan kan vara så att jag funderar om han verkligen är mänsklig, i det fallet.
Skicka en kommentar