onsdag, oktober 28, 2009

Kyssa grannen

Idag hörde jag ett par intressanta saker på radion. Man har gjort en undersökning och kommit fram till att var fjärde svensk har kysst sin granne! Har du kysst din granne?

För mig som är ansiktsblind, är det där att gå runt och kyssas ingen bra idé. Det skulle förmodligen bara bli en massa komplikationer.
Grannarna känner jag bara igen om de har hunden med sig eller har den vanliga mössan på sig.

När vi var på krogen i lördags, så stannade maken och pratade med en man som jag naturligtvis inte kände igen.

Maken säger senare: Kände du inte igen honom?
Jag svarar: Neej, har aldrig sett honom förut.
Maken säger: Men det var ju grannen mitt emot!
Jag svarar: Honom känner jag bara igen på långt håll. Och om han har blåbyxor på sig och kör gräsklippare.

Det gjorde han inte på krogen.

En annan spännande sak, som jag hörde på radion, var att man hittat ett ben från en Minervauggla, vid bygget av en väg utanför Uppsala. Benet tros vara tvåtusen år gammalt. Det konstiga är att Minervaugglor aldrig någonsin har funnits här uppe. De hör hemma i Grekland.

När jag hör sånt skenar min fantasi iväg. Hur kom ugglan hit? Var det greker som reste ända hit och hade ugglan med sig? Eller var det någon äventyrslysten upplänning, som reste till sydliga nejder och tog med sig en uggla hem?

Jag har själv ett stort intresse för ugglor. Har samlat på mig en hel del genom åren. Har till och med en tatuerad uggla.
Jag har också ett mynt, med just en Minervauggla på, som är omgjort till hängsmycke.

Så nu funderar jag om det helt enkelt inte är så, att jag i ett tidigare liv, var just den där äventyrslystna upplänningen (redan då), som i ett av mina äventyr hamnade i Grekland.
Visserligen tror jag att jag har levt i Mongoliet i ett tidigare liv, men det hindrar ju inte att jag också varit en svensk på resande fot.

Och när jag tänker efter var det nog så att jag kysste för många grannar där nere i Grekland och fick hals över huvud fly tillbaka till hemlandet. Med tog jag min kära Minervauggla.

Ja, så måste det ha gått till!

17 kommentarer:

Bibban sa...

Det där med att kyssa grannarna låter svinfarligt tycker jag;)

Sarah sa...

Nej, jag har aldrig kysst någon granne - nog bäst att låta bli! Skulle nog bli pinsamt efteråt...Vad jobbigt att inte se människors ansikten!! Låter som om du haft ett spännande liv, förresten! Kraaam

Tant Janet sa...

Jag har inte kysst någon av mina nuvarande grannar, men det har hänt förut! Ha en bra kväll!

H C Barregren sa...

Jag har inte kysst en granne :-)

Znogge sa...

Nej, jag har inte kysst grannen och har inga planer på att göra det heller!

Kram

Veiken sa...

hahaha! Nyinflyttade som jag vi är, nåja 4 år;) Jag skulle inte kunna tänka mig att kyssa mina grannar. Dom skulle kunna vara ungar till oss allihop, nästan! KRam

Susjos sa...

Ugglor är mysiga,så det har nog gått till så som du beskriver,haha!
Så du har en tatuerad uggla t.o.m...! Häftigt!
Nja kyssa grannar ska man nog akta sig för!

Babsan sa...

Nej, mina grannar kommer jag inte att kyssa! Aldrig i min tid...ha ha ha. Du är rolig du!

Humlina sa...

Vad morgonglad jag känner mig efter att ha läst dina rader. Du är en hejare på att formulera dig och dra fram skratten ur oss som läser. Kysst nån granne i smyg, nää.. Du däremot skulle ju kunna, inte smyg förstås..nädå för du som inte känner igen ansikten skulle kunna kyssa vem du vill och sen säga "fölåt jag såg fel, trodde att det var min man"..är du helt säker på att det är din man som du delar bo med.. Goomorgonkram

kloktok sa...

Vilket kul inlägg!:-D
Nej, KLoktok har inte kysst grannen...
Sköt om dig & ha det gott.
MVH & kram

Anders Jacobsson sa...

Hm... inte kysst grannen. men jag jobbar på det. puss

messan sa...

Nä, fy för att kyssa grannen!! Han är ruggigt ful:) Vill inte ens tänka tanken...brrrr...

Malin sa...

Ajaj kyssa de manliga grannarna kan ställa till problem med vänskapen med grannfruarna. Och med maken! Men stackars dig som är ansiktsblid måste vara jobbig att aldrig riktigt veta om den du pratar med är någon du känner väl eller inte.

Eva sa...

Hahaha!! Gud vad rolig du är! Själv känner jag mycket väl igen ansikten, men har svårt att veta VAR jag sett dem! Det är också lite besvärande....

Pia sa...

Hahaha, tur att du inte kände igen läpparna på grannen!!! ;o)

Hm, jag minns ansikten men inte namn på folk! Det kan bli rätt pinsamt det oxå.. :o)

Mina döttrar går på en skola som heter Minervaskolan! Inte visste jag att det fanns en ugglesort som hette så.. alltså Minerva.. inte Minervaskolan! ;o)

Anonym sa...

Ha ha du är så rolig .. tänkte att du har ugglan som ditt kraft djur. Jag har en sån där amerikansk örn som mitt kraft djur. Första gången jag såg en inre syn så var det när jag satt och healade på min mans lår där han hade fått en lårkaka efter en handbollsmatch. Ja, då var jag nybörjare och healade på allt jag såg, idag skulle jag aldrig göra det på en nybildad lårkaka. Han fick sjukt ont för jag satte ju igång blodcirkulationen i kakan och det var ju så dumt. I samma veva som jag sitter där och tror att jag är duktig så ser jag plötsligt för min inre syn en jätteörn som visar sig med en röd himmel bakom sig. Högt mycket högt skriker jag ÖRN och min make han hoppade högt och fattade ju inte ett dugg. Så där var det i min barndoms andlighet, allt var nytt och kunde verkligen överraska mig på både längden och bredden.
-Nej, jag har inte kysst någon granne i det här huset, här bor nästan bara mycket gamla personer, så jag avstår från den kyssen. Men i mitt tidigare liv så har jag nog kysst både en och två grannar när jag var så där i tjugo års åldern.
Massa ugglekramar till dig min vän.
Maggan Livsglimtar

Bildgatan-Avsändare Margareta sa...

Nej någon granne har jag inte kysst och det har inte ens kittlat det minsta.

Som du, har jag dålig igenkänning och skulle jag träffa en del av dem på stan vet jag inte om jag skulle veta vilka de är, kanske fundera varför jag känner igen dem.