Där har du fel!

Staffan Heimersson spyr ut sin galla över fenomen som facebook och twitter, i den här artikeln. Han har en riktigt avog inställning och påstår att vi som använder dessa sidor, gör det för att vi vill bli som Paris Hilton eller Osama Bin Laden! Och att det vi skriver är skit! Och att det rent av är livsfarligt att ägna sig åt dylika obskyra internetsidor.

Det gör mig lite upprörd att han är så tvärsäker i sina bedömningar. Och att han i det närmaste idiotförklarar oss som gillar att hänga på dessa sidor.

Jag har aldrig haft någon dröm om att bli miss Hilton, än mindre bli en Bin Laden. Däremot tycker jag att det är fantastiskt roligt att jag har så många vänner, som jag kan dela tankar och funderingar med, både på bloggen och på de andra sidorna.

Att många av oss aldrig har träffats och förmodligen aldrig kommer att träffas, har i sammanhanget en underordnad roll. Djup vänskap kan uppstå ändå.

Sen tycker jag också att man faktiskt tränar upp sin sociala kompetens, när man umgås över nätet. Likväl som man gör när man träffar vänner i verkliga livet.
För vänner är vänner, oavsett var, hur eller när man umgås!