På den yttersta nådens väg, vill de vandra,
för att närma sig paradisets port.
Med en orubblig beslutsamhet och gränslös ensamhet,
företas den evighetslånga vandringen.
Där i folkmassan briserar elden och marken blir ett sjunkande skepp,
vars besättning offras av en skoningslös längtan.
En längtan efter himmelsk frid och upphöjdhet,
men som aldrig kan nås i denna blodets kamp.
Det är ett blod som lämnar spår och obegränsad plåga,
i detta meningslösa kränkande av mänskligt liv.
7 kommentarer:
Säger bara att du ska se till att använda din gåva - ordets gåva - och inte gömma den i byrålådan.
Kram Nonna
Du ger den hemska sanningen ett ordets ansikte...
Så onödig blod/livspillan...
Du...nytt körslag inne hos mig i kväll..
Varm kram/caja
Tack snällisar för fina ord!
Duktigt diktat!:)
Som om du målar med ord...
Sköt om dig.
Fridens & kram
Mycket, mycket bra!
Kram
en fin dikt med ett jobbigt ämne, ha en trevlig helg nu
Tänkvärda ord! De når ända in i själen... Kram
Skicka en kommentar