Igårkväll var det så dags för den traditionsenliga tjejkvällen. Sedan många år är det så, att vi tjejer (tanter) i gänget träffas och festar lite denna kväll. Medan gubbarna i gänget gör samma sak.
Dock var vi en liten styrka i år, då två stycken inte kunde komma. Vi blev alltså bara tre.
Men vi tre som träffades hade det desto trevligare. Vi åt god mat och drack vin.
Sen pratade vi. Och pratade. Kom in på djupa områden, som gällde till exempel våra familjerelationer och vi kände alla att det var bra och nyttigt att göra en djupdykning i dessa känsliga vatten.
Vi har följts åt i en herrans massa år och känner en trygghet i varandra. Vi är i samma fas i livet och har liknande funderingar om det som varit och det som ska komma.
Gubbsen hade tydligen också diskuterat livligt. En av herrarna har nämligen vid 57 års ålder inlett en relation med en 26 år yngre kvinna. Hon bor i ett grannland och planerar att flytta hit till honom.
Den här mannen har vuxna barn och barnbarn. Kvinnan har inga barn. Sannolikt vill hon väl ha egna barn någon gång och mannen uttryckte att han inte såg något problem i det.
Jag kan dock tycka att åldersskillnaden är lite väl stor och att han kommer att vara en något åldersstigen far till de eventuella barnen.
Jag har också svårt att förstå hur den unga kvinnan tänker.
Vad tycker ni? Är det okey med en så stor åldersskillnad? Kan en kvinna vara ihop med en 26 år yngre man?
14 kommentarer:
Klart att det kan gå bra, men det kan också stöta på patrull och nog önskar man att de lär känna varandra ordentligt först och inte hamnar i nån "biologisk fälla" där man börjar med att skaffa barn för att inte bli "för gammal"!
Att två vuxna lever ihop på lika villkor är en sak - att skaffa sig barn är ett mycket större och evighetslångt ansvar som man helst ska vara två om. Lätt att tro att man är 27 då man är nykär, men verkligheten kommer att uppdagas med småbarn i huset..tror jag som vet hur det känns att få barnbarn i den åldern.
Man önskar dem ju lycka till med vad de än väljer så klart.
Kram Nonna
Kan och kan... det mesta går väl, men det innebär också problem som man kommer att känna sig ganska ensam med...
Min far gifte om sig då han var 48 med en tjej på 24, och det har inte bara varit rsor där. De skilde sig efter två barn och tio år tillsammans för att gifta om sig efter nästan lika många år...
Det skilde nog ungefär lika många år mellan mormor och morfar, men det var i en annan tid :-D
Vet inte om vi har tålamodet att orka med varandras ofullkomligheter numera.
Hur som helst så vet jag att min far avråder andra att göra det han gjort ;-)
Kramar från mig <3
Allt är ok - så länge han tänker med hjärtat/hjärnan och inte med sitt bihang som just nu blir väldigt tillfredställt. Tyvärr har jag i bekantskapskretsen exempel på detta och det har inte gått bra när det kommit nytt barn in i bilden.
Kan och kan. Det mesta går i kärlekens namn. När mannen är äldre reeagerar man inte så mycket som om kvinnan varit det. Dumt men sant.
Jag har en kollega som gift om sig med en mycket yngre kvinna och har små barn igen. Ålder som en normal morfar. Han verkar alltid trött och ser inte så glad ut. Men vad vet jag...
Människor är ju väldigt olika och det finns unga människor som redan är trötta och bekväma och äldre som har hur mycket energi som helst.
Min svärfar var 60 när min man föddes. (Snacka om sladdbarn, närmsta brorsa var 16), och svärmor var då 40. Det är ju svårt för mig att uttala mig om hur lyckligt dom levde med varandra, men min man tycker sig ha haft en bra barndom. Att sedan min svärfar levde tills han var 93 var ju en lycklig omständighet och jag minns att han vid 90 fortfarande klättrade omkring på stegar.
Ett annat exempel:Kerstin Dellert som ställde till med skandal då hon 1968 gifte sig med den 17 år yngre dansaren Nils-Åke Häggbom och dom lever ju fortfarande ihop.
Däremot har dom inga barn tillsammans.
Vi har i bakantskapskretsen ett rätt lika fall.
Han är 60 och hon 37. Paret är för närvarande särbo men vad jag förstått skall de flytta samman i sommar. Här är det hans barn som inte gillar det. Hon har 2 barn i 10-års åldern nästan i samma ålder som hans barnbarn. Jag hoppas de får chansen att pröva sig fram och att det går bra.
Åldersskillnaden märks ju mer ju äldre man blir men det finns pigga 80-åringar och gamla 57-åringar.
Jag har en kvinnlig släkting som är 20 år äldre än sin sambo.
Och de verkar inte ha några problem. Allt beror nog på individerna.
Tyvärr tror jag att den riktiga kärleken har ingen åldersgräns. Tyvärr i detta fall (ja, unga flickor och pojkar är ngt annat men denna är ju en kvinna på 26) då det kan komma en dag då han kan bli sjuk, dö, m.m å andra sidan kan det hända vem som helst när som helst. Om han varit öppen mot sin fru så är det bara att beklaga att amor varit "taskig" mot frun.
PS. Tack för din kommentar, skall kolla det. Har börjat befara ngt sådant. DS
kärleken har ingen ålder sägs det men allvarligt talat då skulle jag ha en relation med en 24 åring och det känns......ja inte speciellt aktuellt alls
det brukar ju gå bra när mannen är betydligt mycket äldre - tänker på per wästberg - och på en viss filmregissör från england som gift sig med en sv skådespelerska - numera oxå regissör - han denne engelsman sa i ett tv-program att anledningen att de hade varit gifta så många år och att det hade hållit var att han var 20 år äldre - kan kanske ligga något i det - han konungen hade nog allra helst velat byta till sig en betydligt yngre kvinna - men han kan ju inte officiellt göra något sådant... man kan oxå tänka på prinsen på mainau - han gifte sig med en betydligt mycket yngre kvinna och fick oxå många barn med henne - äldre män ska ju definitivt gifta sig med en ung kvinna om dom vill bli biologiska föräldrar högt upp i åldern - en gammal kvinna är ju inte mycket att ha vad gäller fortplantning - barnalstring - ej heller något att visa upp och skryta med...
När jag läser här inser jag ju att jag inte tycker att det är ett dugg konstigt att andra har förhållanden med stora åldersskillnader åt det ena eller andra hållet, men att jag är fullständigt fixerad vid ålder när det gäller mig själv.
Försöker ju med detta "nätdejtande" och kan konstatera att de "yngre" killarna är betydligt roligare att maila/prata med. Men mer än så blir det inte, hur trevliga dom än är *skrattar*...
Och då är det frågan om sisådär 10-15 år... Hjälp!! Jag har åldersfördomar! Eller också är jag rädd för vad omgivningen ska tycka, trots att jag alltid har hävdat att jag sk*ter i vilket... Illa!!!
Visst går det bra! Kärleken struntar i åldern...
1. Blir lite skeptisk.
Men
2. Om kärleken knackar på så kan man bara öppna.
Det låter som en givande kväll!
Jag fattar inte vad den unga tjejen ser hos en äldre man - makt/ pengar?
Jag är gift med en 10 år äldre man och min syster en 10 år yngre man och det funkar bra iaf, men 26 år - nja!
Skicka en kommentar