tisdag, oktober 27, 2009

Svinsnäll

Idag beslöt jag mig för att vara snäll mot mannen. Han är ju sjuk och jag tror faktiskt att det är svinis. Ja, ni vet ju hur sjuk en man kan bli av en enkel förkylning. Tänk er då hur synd det är om en man som har svinis.

Alltså begav jag mig till biblioteket för att låna en lämplig bok. Som han skulle kunna fördriva tiden med.
Gick till teknikhyllan och letade fram den största och tyngsta boken om bilar.
Släpade förväntansfullt hem eländet, varvid han direkt gick till bokhyllan och plockade fram exakt en sån bok. Läst från pärm till pärm.

Projekt "snäll" får härmed anses vara avslutat!

10 kommentarer:

Charlotte sa...

Vilken jäkla osis!!
Men å andra sidan så ser man ju vilken järnkoll du har vad din "gubbe" gillar :-)

Nej då, fortsätt du å ta hem nån bra bok till honom, men kolla för säkerhets skull i bokhyllan först hihi

Kramar!

Mia S sa...

Surt sa räven...! Fy vad trist att göra sig till och så....Kram ♥

Jo den här lämnar spår efter sig från någon jag tycker noll om (den som kikar in hos mig varje dag alltså)... inget kul !

Dubbelkram ♥

Znogge sa...

Fanns där ingen hundbok ;-)

Kram!

Pia sa...

Nä, så typiskt!!!! :o(
Hoppas din huvudvärk gått över!
Kram!

messan sa...

Ser på fuarna nu. Gud så så skönt att få vara hemma:)

Ta hand om din gubbe mycket!
kram

Sarah sa...

Nej, vilken miss! Men å andra sidan-tanken var god!! Kraaam

Anders Jacobsson sa...

Du ser!
Vad elakt av honom att han hade den! FY! vad otacksamt! Skäms!

Susjos sa...

Tanken var ju god! Nu får det väl bli en hundbok nästa gång ja!

Humlina sa...

Tänk du som var så snäll och ville så väl och så bidde det ingen glad överraskning och inget "tack älskling för din omtanke" Livet är bra hårt ibland. Men du tanken var god!!
Jag och "ungarna" skulle en dag överaska mannen med middag ute i det fria. Vi skrev en lapp på dörren att han skulle följa de stora vita bönorna
(och jag lovar, vi la verkligen ut massor med bönor) Vi dukade med rödrutig duk på berghällen och lagade till en god middag och till och med en smaskig efterrätt. Sen väntade vi och väntade....till slut efter en mycket lååång stund dök så äntligen mannen upp, väldigt frågande, frustrerad och en del sur, över vad i all sin dar vi menat med att han skulle följa de vita bönorna.Han hade inte sett en endaste liten vit böna. Hahahaa!! Han hade till och med gått ända till min meditationssten som ligger 3 km in i skogen...Men,som i sagan om Hans och Greta, så hade mina kompisar skatorna flugit iväg med varenda vit böna??!!:) Själva middagen blev kanske inte direkt så lyckad, men vi fick oss ett rejält gapskratt. Kram och hare så bra

Avsändare Margareta sa...

Nu verkar det vara problem =) Inte lätt men det brukar hjälpa med ömma kärleksord och tycka synd om grejer, eller.

En bra film skulle jag kanske rekommendera om han gillar att se på det, Lassie till exempel. Nej nu var jag kanske lite elak men jag menade någon film med biltävlingar eller kanske den där som pojkarna älskade när de var små -bilen som kunde flyga, jag vet inte vad den heter.

/Avsändare Margareta