tisdag, januari 06, 2009

Hjärnsvikt

Jag förstår om jag kan uppfattas som helt bortikolanknäpp, som tänker arbeta imorgon, trots att ögat inte är bra.
Men att börja ett jobb på ett nytt ställe, med att vara frånvarande första dagen, det mäktar jag inte med.
Då sviktar mitt självförtroende och självkänsla och hela vaddetnukanvara som gör att jag inte klarar sånt.

Är jag urtypen för en person som bränner ut sig? Japp, det är jag.
Får jag dåligt samvete om jag är borta från jobbet? Japp, det får jag.

Vad ska man göra? Hjärntransplantation kanske...

12 kommentarer:

Anonym sa...

Underbara du. Jag hoppas verkligen att du fick min julhälsning här.
Jag var inne som hastigast och hade inte tid att läsa.
Nu sitter jag här alldeles förstummad över allt hemskt som hänt dig.

Beklagar från mitt hjärta din hunds bortgång. Jag började gråta och förbannade mig själv att jag halkat efter så med bloggen. Jag hade sååå gärna velat finnas där för dig. Det är en underbar bild du lade in på den lilla godingen.

Hoppas ögat blir bra fort och lycka till med nya jobbet.

En innerligt varm kram till dig. Sköt om dig.

Anonym sa...

Det är väl bra att ha hög arbetsmoral. Jag är inte heller borta från jobbet i första taget.

Ta det lugnt så här första dagen på nya jobbet. Ha det så gott idag!

Hälsningar!

Anonym sa...

Jag hade nog faktiskt också gått till jobbet...
är det första dagen på ett nytt jbb så går man dit om man kan får då kan man åtminstone visa upp att man inte mår bra. Det går inte så bra på telefon.

Maggan sa...

Ha ha jag säger till dig som jag brukar säga till mig själv, att det är bara att kapa jäms med axlarna, med lite tur så hjälper kanske det.
Håller tummarna för att ögat inte tar skada.
kram

Anonym sa...

Oj då! Bara du är rädd om dig...
Jag tror att det är lättare att köra slut på sig, när man känenr igen "symptomen alltså vet om att man är i riskzonen för att bränna ut sig...
Vet själv, av egen erfarenhet! Är ledsen apropå din Vovve...:( Sköt om dig. bamsekram

Anonym sa...

Hej
jag har en del förståelse för att du inte vill missa första dan.Du får försöka ta det lugnt och vila till helgen istället.
Hoppas du trivs med jobbet!
:-)

Storarvid sa...

Du, du glömmer bort att du själv är viktigast. Om du pratar med arbetsgivaren så borde det finnas förståelse, synen är ju liksom ganska viktig. En kompromiss är att komma dit och börja med att förklara den olyckliga situationen när du är där första dagen. Oftast är det lättare att få förståelse när man står "öga mot öga" (vad vitsig jag är va) med arbetsgivaren. Jag brukar tänka när jag åker förbi kyrkogården och garvarna:
- Jaha här ligger alla som trodde de var oumbärliga, och världen går vidare ändå, trots allt.

Susjos sa...

Är man sjuksköterska så är man! Vi är lite dumma ibland,men jag förstår dej så väl! Hade oxå åkt dit!
Själv börjar jag inse att jag kan nog inte jobba i morgon med den här foten,vilket jag i mitt stilla sinne trodde att jag skulle kunna göra,men en hasande barnmorska när man har bråttom,nej,det går inte! Men men,jag har inte gett upp hoppet än..foten blir ju bara bättre och bättre!
Hoppas din dag blev bra!
Kram

Tant Janet sa...

Jag är likadan! Skulle inte heller kunna vara hemma, jag går oftast till jobbet med Alvedon i kroppen i stället för att kurera mig hemma.
Kram på dig och hoppas att första dagen på jobbet var bra!

Anonym sa...

ja vad ska man säga, det är ju inte bra att arbeta om man inte är kry

Anonym sa...

Kan förstå att det bär väldigt mycket emot att stanna hemma första dagen men... Synen är också viktig. Förhoppningsvis så känner du själv bäst. Men jag önskar dig lycka till i alla fall!
Kram!

Anonym sa...

Hjärntransplantation - varför inte =), skämt åsido.

Ett nytt arbete kan vara början till något nytt där du kan börja med att sätta ner foten och visa från första början, utan att för den skull vara någon negativ människa.

Att du far på ett nytt arbete första dagen kan jag förstå, funderar hur jag gjort själv i den situationen. Samtidigt som din arbetsgivare vet om ditt nuvarande problem bör det kanske finnas chans till avlastning, du verkar ju verkligen vara den som avlastar andra när det behövs. Lite kan du gott ta igen från din tidigare arbetsplats.

Nu har du säkert varit på jobbet och jag hoppas att det har gott bra.

/Margareta G