söndag, januari 11, 2009

Vart är vi på väg?

Idag när jag kom till jobbet, sa jag till min jobbarkompis, att idag kommer jag nog att vara bitchig. Kände mig trött och inte på humör. Så känner jag med, svarade kompisen.
Så vi var två bitchiga sjuksköterskor, som jobbade på jourverksamheten idag.
Men så farligt blev det inte. Vi var faktiskt riktigt snälla och anständiga mot alla vi mötte.

Däremot kände vi båda, att vår kommunala arbetsgivare inte står högt i kurs någonstans. Varken hos personal, anhöriga eller vårdtagare. Inte hos oss heller för den delen.

En jättelik omorganisation har i dagarna sjösatts. Ingen förstår varför. Ingen har fått förklarat varför. Bara att gilla läget liksom.
Det finns en oerhörd brist på kvalité inom vissa områden. Och sånt kommer lätt i dagen, när folk flyttas omkring.
Ibland skäms jag för att jobba i den kommunala vården. Skäms å det grövsta, inför förtvivlade anhöriga.

Idag skickade jag in en gammal kvinna till sjukhuset. Och jag hoppas vid Gud att hon får stanna, åtminstone över natten. Häromveckan när hon var in, kom hon hem efter en dag på akuten.
Just då tappade både hon och hennes anhöriga all tilltro till den svenska sjukvården.

Det här tär på mig. Att se svårt sjuka, gamla människor ligga ensamma i sina hem. Att se anhöriga gå i bitar. Att se hemtjänstpersonal, som närapå gråter av frustration och stress.

Vart är vi på väg? När vi inte ens kan ta hand om de mest utsatta och hjälplösa. De som byggt vårt land. De som skapat välfärden vi vältrar oss i.

I media granskas och kritiseras ofta äldreboenden, men där är i många fall rena paradiset, jämfört med tillvaron i det egna hemmet.
Många är det som inte beviljas plats på äldreboende eller får stå i kö under lång tid.
Allt prat om valfrihet är inget annat än just prat.
För i verkligheten existerar den inte.

15 kommentarer:

Anonym sa...

Man skulle önska att alla kunde få ha det bra. Men så bra med alla er som finns där för de som behöver er!

Kram

Tant Janet sa...

Ja du tyvärr är ju inte samhället precis som man önskar, den perfekta världen... vart är den??
Kram på dig och du gör nog många glada varje dag med ditt jobb!

Ejsans sa...

Det var bra att ni var snälla. Tror inte du kan vara annat, ialla fall inte i jobbet.
Jag antar att ögat är bättre när du kan jobba. Skönt att höra. Det lät otäckt.
Misstänkte nästan att det var något åt kaffehållet eftersom det var en kopp. Men vad visste jag, du kanske dricker drinkar koppvis.(Skojar ju bara).

Månfisk som sagt, finns bara här, haha. Taskig bild på månen var det. Förstod du ju också.

Ha de nu så gott
Kram

Anonym sa...

Du har så rätt... jag har undrat hundratusen ggr vart går våra skattepengar, till vad... egentligen?

Vart tog den BRA äldrevården vägen, den med ålderdomshem, servicehus och äldreboenden som funkade... då när det fanns personal så att det räckte och blev över...?

Allt blir inte alltid till det bättre och det är tur att det fortfarande finns eldsjälar som du och dina jobbarkompisar som sliter på för de gamla !
Kram..

Anonym sa...

Mamma 87 sitter inne hela dagarna. Det svider såååå under hennes fötter och hon kan helt enkelt inte ta sig ut mycket pga osäkerhet. Tänk om hand fått ha sitt egna rum på ett äldreboende då hade hon i alla fall kunnat sitta en stund i dagrummet och fått lite social kontakt. Hon hade definitivt bemödat sig om att ta på sig något snyggare än den "städrock" som hon nu slänger på sig för vad är vitsen med att klä upp sig när man inte möter någon. BITTER är både hon och jag

Anonym sa...

Samtidigt som du ska vara lojal mot din arbetgivare, till en viss gräns, står du där och kan ingenting göra. Jag förstår det och det är nog betydligt värre inom vården där det handlar om mjuka ting.

Att äldreboenden kommer mer i fokus kan bero på att i hemmet har du valt att bo coh du har valt din egen hjälp, fast det inte alltid är så men det tänker inte människan på.

Bor du på ett äldreboende förväntas det att du har någon daglig eller i alla fall en viss trygghet som andra saknar.

Det är så jag tror de flesta tänker. Det ska vara en slags valfrihet, som du skriver det är nog inte det för många i alla fall.

När jag blir skröplig och gammal hur vill jag ha det då? Jag som kanske inte har råd med den där privata vården, jag som inte kan anställa mina egna vad händer då?

Valfrihet och utanförskap - inneorden idag som bara luktar illa och ger mig rädsla för vad de har fått för innebörd.

/Margareta G

Anonym sa...

Hemskt är det många gånger. Och det här, i Sverige.

Anonym sa...

Nej bra är det inte men man får vara tacksam för att det finns folk ute på fältet som trots allt gör ett bra jobb. Men visst finns det mycket som borde förbättras.
Kram till dig!

Anonym sa...

Hej
Tråkigt att det skall behöva vara så här.Men det finns undantag också som tur är.Lite av ett lotteri var man bor när det gäller hur vården fungerar för dom gamla.

Susjos sa...

Håller med dej fullständigt! Att bo hemma in i det sista är inte alltid det bästa! Är glad att min pappa bor så att han får någorlunda den hjälp han behöver...men ensamt är det även för honom...
Kram!

Maggan sa...

Jag ryser när jag läser och jag skäms över hur vårt land har blivit när det gäller omsorg om allt som behöver vårdas. Jag kan inte fatta att landet med världens högsta skatter inte kan vårda sitt folk, de kan bara prata rappakalja från politiskt håll sk luftpastejer som inte innehåller ett dugg.
Ingen tar tag i saker, ingen står för något alla bara låssas och pratar. För många chefer som mest är upptagen med att behålla sitt jobb och sen har vi alla mellanchefer inom kommunal som man undrar över.
Ättestupan tar de nog snart fram för att bli av med folk...;)
Kram från pessimisten

Anonym sa...

Håller med dig till fullo. Vad som är så fult är också att när tidningarna väl tar upp problem inom äldreomsorg så får de det alltid att låta som om det är personalen inom detta område det är fel på. Och underbemanning och hårt slit och god vilja då? Nää, dags för politernas dumheter att granskas närmare!

sorenolsson sa...

Det är sant.
Ibland kanske vi tittar långt utanför våra gränser och tror att det är DÄR som folk har svårigheter.
Då missar vi det som är precis intill oss. I grannens bostad.
Tänkvärt inlägg.

Må så gott!

Storarvid sa...

Det förefaller ibland vara så, att de som själva är unga, inte varit sjuka eller har problem själva är de som röstar på de partier som enbart fyller deras fickor med pengar (Ok Nu överdrev jag lite, men..ni fattar) Det finns en generell avsaknad av empati och förståelse för de som har det svårt i samhället som på något vis blivit accepterad.
Vänta bara tills de själva blir sjuka, utan arbete, eller på något sätt behöver hjälp och stöd. Då blir det annat ljud när de drabbas själva och undrar varför de inte får hjälp coh får upp ögonen för att det är de själva som orsakat att skattepengar och reurser inte räcker.

Anonym sa...

Det är en hemsk sanning det du berättar./Rosa tankar