Som lätta fjärilsvingar snuddar mina ögonfransar vid dina läppar, när du varsamt öppnar mina ögon med en kyss.
Jag lockas av förförelsens sötma och vävs långsamt in i din kropps irrgångar.
Det mest fantastiska kommer till oss och i en evighetssekund förlorar jag min själ till dig.
Stärkt av din hängivenhet, lämnar jag stillheten och ger mig orädd ut på öppet hav.
Egen dikt!
5 kommentarer:
Imponerande! Jag säger det igen.
Kram
Sensuellt!!
Kommer du imorgon på kören ;-)?
Kram du fina människa/caja
Ännu en underbar dikt! Vet du, jag skriver dikter hej vilt, men inget jag vågat visa för en endaste.. Det krävs mod, att öppna sig så!
Du fångar känslan så vackert att jag blir varm i hela själen:-)
fortsätt skriv!( fast amatör vill jag nog inte kalla dig!)
kram!
Det är verkligen kul att Du har börjat lägga ut Dina dikter på bloggen. Det ska Du absolut fortsätta med!
Är det sånt som föds nu ? Eller har Du ett antal i byrålådan som Du inte har vågat lägga ut förut?
Tack snälla ni!
De här är nya. Innehållet i byrålådan spar jag.
Skicka en kommentar