Stjärnstoft

Sprängfylld av stjärnstoft, krumbuktar sig natthimlen. Vi andas in den frostiga luften och häpnas över kylan som fyller våra bröst.

Den leende månen följer våra steg i dygnets utmarker och lyser upp de spår vi är satta att följa.
Som osaliga andar trotsar vi sömnsjukan och lierar oss med vakenheten.

Vi stoppar stjärnorna i fickan och lägger månen i en korg. Som dyrgripar sparar vi våra nattskärvor.
När nattens grepp hårdnar, balanserar vi på den tunna linjen och faller slutligen in i mildhetens dvala.

När gryningstimmen gror är vi redo att möta dagen. Vi är pånyttfödda kalvar som lockas till stordåd. Vår framtidstro är osviklig och världen gör sig redo.

Egenhändigt skriven dikt!